Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 82

Riksdagsskrivelse 1872:82

32

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 82.

\:o 82.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 Maj 1872.

— — — — Andra Kammaren den 15 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring af 2, 3 och
4 §§ i 12 kap. Rättegångsbalken.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33 och Betänkande N:o 41.)

S. A. K.

Med afseende på angelägenheten att lägga hinder i vägen för en

tredskande part att oskäligt utdraga rättegången, och då 12 kap. Rätte gångsbalken

härom innehåller åtskilliga bestämmelser, hvilka, enligt Riksdagens
åsigt, numera ej kunna anses fullt ändamålsenliga, har Riksdagen
för sin del beslutat en författning, hvarigenom förordnas, att 2, 3 och 4
§§ af 12 kap. Rättegångsbalken skola erhålla följande förändrade lydelse:

»2 §. Blifver käranden förfallolöst ute; varde saken på den stämning
ej mera upptagen, och gälde han svaranden dess kostnad, der denne när
är och det äskar.

Kommer käranden å föresatt tid, men svaranden ej och låter ej laga
förfall framte; viser käranden, att svaranden stämning i laga tid fått; döme
då Rätten i saken, på de skäl käranden företer, och före i domen in, huru
den. som vunnit, sin vederpart om domen kungöra skall, som i 4 § sägs.
Kommer svaranden sedan innan tid till vad ute är, och begär vädja; hafve
der lof till, och Rätten, dit vädjadt är, döme i lmfvudsaken. Kommer han

ej

33

Riksdagens underd. Skrifvelse, JSF.-o 82.

ej inom nämnda tid; njute återvinning som i 4 § sägs; och gånge domen
i sådant återvinningsmål till utmätning, der käranden det äskar; och han
hafve våld lyfta det, som utmätt är, om han full borgen derför ställer.

Vållas, genom svarandens utevaro, uppskof med målet, höte han från
och med tio till och med etthundra daler. Viser han å nästa ting å landet,
eller inom en månad i stad, att han förfall haft och ej kunnat Rätten det
kungöra; gånge böterne åter.

3 §. Lj skall part anses hafva från Rätten uteblifvit, innan han
ropats upp tvännc gånger, minst en half timme emellan hvarje gång, och
vid begge uppropen borta varit. Kommer han sedan under samma dag,
innan Rätten till dom öfverlagt, att sin talan utföra; då skall han ej eller
för uteblifven anses, men böte, för upprops försummelse, fem daler.

4 §. Hvar som dom vunnit, efter tv i 2 § sägs, kungöre den, sedan
tid till vad förbi är, sin vederpart; eller söke utmätning derå, så tidigt att
vederparten kan låta saken instämma till nästa Ting ä landet, och i staden
inom en månad, att återvinning söka. Gör han det ej, som vunnit; njute
den, som tappat, samma tid, sedan han tillsagd varder. Pröfvas det, att
han för fattigdom ej orkar fullgöra domen, inom den tid som sagdt är;
hafve ändå makt att söka återvinning. År det, som dörndt är, sådant, att
återvinning varder onyttig, der domen fullgöras skulle: då gånge den cj till
fullbordan. Försummar den, som tappat, den tid nu föresatt är, hafve sedan
ingen talan till återvinning.

Hvad sålunda förordna dt är skall till efterrättelse gälla från och med
början af år 1873.»

• Med underdånig anmälan härom framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 15 Maj 1872.

,)

Bih. till Pdksd. Prof. 187.2. 10 Sami. 1 Afd. 1 Hand. 12 lliift.