Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 44

Riksdagsskrivelse 1872:44

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 44.

lappmarksbefolkningen derigenom göras likställd i kommunalt och statsmedborgerligt
hänseende med rikets öfriga innevånare, samt då detta icke
utan bevillningstaxerings införande i lappmarkerna lärer låta sig göra, jemväl
låta verkställa den i sådant afseende erforderliga utredning; äfvensom
att Eders Kongl. Maj:t derefter måtte till Riksdagen göra den nådiga framställning,
hvartill omständigheterna för ernående af ofvanberörda ändamål
kunna föranleda.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 30 April 1872.

\:o ''14,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 April 1872.

— — — — Andra Kammaren den 30 — —

Riksdag ens ''^underdånig a Skrifvelse om upphäfvande af den för
beväringsskgldige medgifna legnings- och friköpning srätt.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.)

9

8. A. K.

Enligt Riksdagens åsigt måste bevarandet af rikets sjelfständighet
i hufvudsaklig mån hvila på beväringsiurättningen och dess utbildande, och
det är fördenskull af synnerlig vigt, att denna allas värnepligt med fosterländsk
hängifvenhet omfattas af hela folket. Men för att detta skall
kunna ske, måste den vara grundad på^en jemlikhet, som fordrar, att enhvar
personligen fullgör sin skyldighet i detta afseende. Det synes nemligen
klart, att i den mån värnepligten till förmån hufvudsakligen för de
mera bemedlade klasserna förvandlas till en^gärd i penningar, i samma

14 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 44.

man hvälfvas krigstjenstens faror och mödor förnämligast på de fattigare
klasserna.

Borttagandet af den i gällande lag beväringspligtige med gift) a rättighet
till friköp och lega är derjemte egnadt att undanrödja en väsendtlig
svårighet vid uppgörandet afen mobiliseringsplan: och ej heller torde böra
lemnas utan all uppmärksamhet den verkliga skada, som tillskyndas armén
derigenom, att nationens mera bildade beståndsdelar få tillfälle att undandraga
sig krigstjensten, enär sålunda för försvarsväsendet gå förlorade icke
blott mycken andlig kraft samt tillgång på befälsämnen, utan äfven den
yrkesskicklighet i hvarjehanda stycken, hvaraf försvarsväsendet är i behof,
men som mången gång just sätter den beväringsskyklige i tillfälle att med
penningar lösa sig fri från värnepligtens personliga fullgörande I

betraktande häraf har Riksdagen för sin del beslutat en författning
så lydande:

''Allt hvad Kong!, kungörelsen angående allmänna beväringen den
13 November 1860 innehåller i fråga om rättighet för beväringsskyldig
att vid uppbåd till vapentjenst sätta i sitt ställe annan duglig karl och att
i fredstid vinna befrielse från vapenöfning emot erläggande af viss afgift
i penningar, så ock hvad 4 § i samma kungörelse stadgar derom, att den,
som af särskilda eller ömmande omständigheter eller för att kunna till
främmande land utflytta befrias från beväringsskyldigheten, skall i fredstid
erlägga afgift för vapenöfningsfrihet och i krigstid för sig ställa legokarl,
varder härigenom till all kraft och verkan upphäfdt.»

Med anmälan härom får Riksdagen i underdånighet anhålla, att
Eders Kongl. Maj:t, derest nämnda beslut vinner Eders Kongl. Maj:ts nådiga
bifall, täcktes i öfverensstämmelse dermed vidtaga de förändringar i Kong].
Förordningarne den 9 Februari 1861, angående allmänna beväringens mönstringar
och öfningsmöten, och den 4 Februari 1862 angående beväringseliter,
som till följd af samma beslut blifva erforderliga.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 30 April 1872-