Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40

Riksdagsskrivelse 1868:40

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

7

vV:#> 40.

Uppläst och godkänd

hos Första Kammaren den 11
— Andra Kammaren den 11

Maj 1868.

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående utmyntning af guldmynt & francsvalör.

(Sammans. Banko- och Lag-Utsk. Bet. N:o 5.)

8. A. K.

Uti nådig Proposition till nu församlade Riksdag af'' den 17 sistlidne Mars
har Eders Kongl. Maj:t omförmält.:

att genom en den 23 December 1865 afslutad konvention aftal träffats mellan
Frankrike och Belgien. Italien och Schweitz om gemensamma bestämmelser
för de inom nämnda länder präglade myntsorter, samt om dessas emottagande i alla
offentliga kassör inom de kontraherande länderna;

att Kejserliga Franska regeringen, i betraktande af de ovedersägliga fördela™
e af ett i alla länder gällande enahanda myntsystem, inbjudit Eders Kongl.
Maj:t, likasom regeringarne i öfriga civiliserade länder, att ansluta sig till omförmälda
konvention;

att sedan derefter, likaledes på inbjudning af Kejserliga Franska regeringen,
under nästlidna års sommar i Paris hållits en konferens, deri representanter för 20
särskilda stater deltagit, för öfverläggning rörande de till berörda ämne hörande frågor,
så både det af Eders Kongl. Maj:t för Sverige förordnade ombud vid konferensen till
Eders Kongl. Maj:t afgifvit berättelse om förhandlingarne vid densamma och tillika uti
ett vid berättelsen fogadt underdånigt betänkande förordat Sveriges anslutande till
en allmän konvention, grundad på antagande af guld såsom värdelikare och hvarigenom
de civiliserade nationerna skulle förbinda sig dels att utmynta och dels att
i liqvid emottaga myntstycken af en halt, bestående till nio tiondedelar af fint
guld och till en tiondedel af koppar, samt i värde motsvarande 10, 20 och 25 francs,

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

hvarjemte ombudet föreslagit, att till eu början den Svenska dukaten måtte förändras
till öfverensstämmelse med det Franska 10-francs-stycket, äfvensom att, såsnart
Frankrike beslutit prägling af 25-francs-stycken i guld, likadana myntstycken
måtte i Sverige präglas; samt slutligen

att Statskontoret, som erhållit nådig befallning att yttra sig såväl öfver nyssberörda
betänkande, som öfver den Eders Kongl. Maj:t tillhandakomma inbjudning
att biträda 1865 års ofvan omförmälda myntkonvention, i underdånighet tillstyrkt,
det Eders Kongl. Maj:t måtte, i samråd med Riksdagen, besluta att hädanefter, så
snart sig gorå läte och med rikets fördel kunde finnas förenligt, guld skulle förklaras
i Sverige vara ensam värdemätare; att utmyntning af dukater måtte upphöra
och i deras ställe ett guldmynt af alldeles samma beskaffenhet, som det Franska
10-francs-stycket, präglas och antagas till i Sverige gångbart mynt, samt att underhandlingar
med Kejserliga Franska regeringen måtte öppnas för att under de
vilkor och kontroller, som kunde finnas lämpliga, betrygga detta Svenska guldmynts
emottagande i de länders offentliga kassör, som deltagit i myntkonventionen af
år 1865.

Eders Kongl. Maj:t har för egen del förklarat, att ehuru Eders Kongl.
Maj:t fullt uppskattade fördelame af ett för alla civiliserade nationel- gemensamt
myntsystem, frågan om att i Sverige införa ett här alldeles nytt sådant system,
grundad! på antagande af guldet såsom ensam värdemätare, vore af så allvarlig
och i bestående förhållanden djupt ingripande beskaffenhet, att densamma, för att
göras till föremål för någon Eders Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen, erfordrade
en pröfning, som den för nu församlade Riksdag redan långt framskridna
tiden icke medgåfve; men att Eders Kongl. Maj:t deremot ansåge hinder icke mota
för att redan nu afgöra och antaga det särskilda förslaget om upphörande af dukatutmyntningen
och att i stället härstädes skulle präglas guldmynt af samma beskaffenhet
som det Franska 10-francs-stycket, och motsvarande 25 francs, så snart.
eu gång Frankrike beslutit sig för att utgifva dylikt mynt:

& Och har Eders Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande att för bestämmande
med all erforderlig noggrannhet af 10-och 25-francs-styckenas vigt, jemförelseväo-ningar
emellan Svenska skålpundet och Franska kilogrammen hos Vetenskapsakademien
verkställdes, föreslagit Riksdagen att, med upphäfvande af hvad Kongl.
Förordningen den 9 Maj 1835 angående myntfoten innehåller om utmyntning af
guld, nya bestämmelser, i enlighet med ett af Eders Kongl. Maj:t afgifvet förslag,
måtte beslutas angående präglande af guldmynt, motsvarande 10 och 25 francs i guld.

I afseende på Eders Kongl. Maj:ts förslag i hvad detsamma rörer prägling
af guldmynt motsvarande 25 francs, bör Riksdagen tillkännagifva, hurusom Riksdagen
antager, att, när utgifvande af mynt å denna valör blifver beslutadt af de
rnagter, som ingått myntkonventionen af år 1865, samt Eders Kongl. Maj:t på grund
deraf anbefaller prägling utaf dylika mynt, åt desamma mynt gifves en sådan form,
att de blifva för internationell bruk lämpliga.

Vidkommande

9

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

Vidkommande deri del af Eders Kong!. Maj:ts förslag, som innefattar bestämmelse
angående remedium för de ifrågavarande guldmynten, eller att remedium
i halt må utgöra på hvarje skålpund myntguld två ettusendedels skålpund,
vare sig öfver eller under den bestämda halten, samt remedium i vigt för hvardera
slaget af guldmynt likaledes två ettusendedelar, öfver eller under, på hvarje
skålpund, får Riksdagen erinra, att i konventionen emellan Frankrike, Belgien,
Italien och Schweitz visserligen samma remedium så i halt, som vigt, är bestämdt,
men icke på någon viss vigtqvantitet myntmetall, utan på hvarje myntstycke för
sig; och då angeläget torde vara, att mynten till sin beskaffenhet må i allt väsendtligt
blifva lika med andra länders enahanda mynt, har Riksdagen ansett Eders
Kongl. Maj:ts förslag i donna del erfordra jemkning i den anförda syftningen.

I öfverensstämmelse för öfrigt med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit,
allenast med den nyss omförmälda afvikelsen, har Riksdagen alltså för sin del beslutat
att, med upphäfvande af hvad Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835, angående
myntfoten, innehåller om utmyntning af guld, må i detta hänseende stadgas:

l:o) att af guld utmyntas följande myntstycken, nemligen:
ett af det guldvärde och den vigt, som vid ofvanberörda jemförelsevägningar befunnits
noggrann!: motsvara det genom myntkonventionen den 23 December 1865 af
Frankrike, Belgien, Italien och Schweitz antagna 10-francs-stycket, samt ett af det
guldvärde och den vigt, som, med tillämpning af samma konventions bestämmelser,
noggrant motsvarar 25-francs;

hörande de utrönta svenska vigtbestämningarne införas i den författning, som kan
blifva i ämnet utfärdad;

2:o) att dessa guldmynt skola innehålla nio delar rent guld mot en del koppar,
eller hafva en halt af niohundra ettusendedelar, hvilken blandning kallas myntguld;

3:o) att remedium i halt får utgöra på hvarje myntstycke två ettusendedelar
öfver eller under den råtta halten, samt remedium i vigt, likaledes på hvarje myntstycke,
två ettusendedelar öfver eller under den råtta vigten;

4:o) att å guld, som till utmyntning inlemnas, skall myntskatt afrälcnas med
det belopp, Kongl. Maj:t bestämmer, dock icke öfver tre tiondedel procent; hvarjemte
skedarelön bör enligt gällande föreskrift erläggas för guld, som är osmidigt.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1868.

Bih. till Riksd. Prot. 1868. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 4 Håft.

O