Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 23

Riksdagsskrivelse 1871:23

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 23.

rätta Fullmäktige i Riksgälds-kontoret ej mindre om de terminer, då beviljade
statsbidrag böra utbetalas, än om sådana förändringar uti de för statsbidragens
lyftning m. m. meddelade bestämmelser, som under arbetenas fortgång kunna varda
medgifna.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 5 Maj 1871.

% :o 23.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 Maj 1871.

— — Andra Kammaren den 6 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse till Katigt Majd, om utarbetande af en
lag angående upplag af produkter och varor.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.)

8. A. K.

Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord om behofvet af en lag angående
så kallade upplagshus eller upplagsplatser, der en producent eller handlande kunde
uppegga en vara emot ett qvitto af den beskaffenhet, att det representerade sjelfva
varan, så att denna ej kunde säljas eller pantsättas, utan genom ett öfverflyttande
af beviset, eller tagas i mät eller beläggas med qvarstad, utan att sådan
åtgärd träffade sjelf va beviset. Fördelen af sådana inrättningar vore, dels att affärer
underlättades genom sålunda beredd möjlighet att lägga upp en vara på ett
ställe och sända upplagsbeviset till ett annat inom landet eller till och med utomlands
till försäljning, hvarigenom öfverflödiga transporter och utgifter af flera slag

14 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 23.

kunde undvika.?, dels ock, att tillfälle bereddes varuegare att begagna varan såsom
säkerhet för lån.

Riksdagen, som erfarit att man i flera andra länder, bland dem Danmark,
begagnar sig af sådana inrättningar, bär ansett att i Sverige, hvarest, till följd af
landets naturbeskaffenhet, afstånden äro störa, kommunikationsmedlen ännu ofullständiga
och vattenvägarne under en icke obetydlig del af året stängda, samt betydande
marknadsplatser till antalet få, såsom följd hvaraf svårighet uppstår för
producenten att, då han det önskar, afyttra sin vara, behofvet af sådana inrättningar
är ännu mera kännbar, än i andra länder, samt att, genom uppfyllandet af detta
behof, utan allt tvifvel varuomsättningen skulle underlättas och såmedelst produktionen
befordra?.

Det ligger i sakens natur, att dylika inrättningar icke kunna vinna någon
omfattning och motsvara affärslifvets behof, med mindre lagliga innehafvandet af
de bevis, som utfärdas öfver inlemnade varor, gifver ovilkorlig rättighet att utbekomma
sjelfva varan; och då Riksdagen anser, att eu sådan rättighet icke kan
härledas från vår nu gällande lag, samt, för uppnående af det med ifrågavarande
inrättningar afsedda ändamål, jemväl bestämmelser i åtskilliga andra hänseenden
torde vara af nöden, såsom: att de upplagda varorna icke må utmätas eller beläggas
med qvarstad annorledes, än genom utmätning af eller qvarstad å upplagsbeviset;
att innehafvare af upplagsbevis har samma rätt till assuransbeloppet för en
förlorad vara, som han haft till sj elfva varan; att förkommet upplagsbevis må, med
iakttagande af vissa formaliteter, kunna dödas; och att under vissa förhållanden
upplagd vara hemfaller till egaren af upplagshuset, får Riksdagen, på grund af
hvad sålunda blifvit anfördt, i underdånighet anhålla, att Eders Kong!. Maj:t täcktes
låta utarbeta en lag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Riksdagen
anförda grunder samt derom aflåta nådig Proposition till näst sammanträdande
Riksdag.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 6 Maj 1871.