Riksdagens skrivelse Nr 70

Riksdagsskrivelse 1913:70

Riksdagens skrivelse Nr 70.

1

Nr 70.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 april 1913.
„ „ „ i Andra kammaren den 30 april 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse
av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897-

(Bankoutskottets utlåtande nr 30.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 21 februari 1913 avlåten proposition, nr
93, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bi lågt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag angående
ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897.

F ö r s 1 a g

till

lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen
för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

6§-

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras
av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som
i 8 § sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner
kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 26 käft. (Nr 70-72.)

2

“Riksdagens skrivelse Nr 70.

i §•

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga
bankens metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges
stadshypotekskassas obligationer ävensom andra inhemska obligationer,
som noteras å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande,
mot sjöfara försäkrat guldmynt eller omyntat guld;

d) silvermynt enligt lagen om rikets mynt;

e) växlar, betalbara inom eller utom riket;

fj hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom
sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens
skuld i dylik räkning.

8§-

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken
tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt
samt omyntat guld. Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp
än sjuttiofem miljoner kronor.

26 §.

Av riksbankens-------------ånyo vidtaga.

Riksbanken skall innehava minst ett belopp, som motsvarar reservfonden,
i följande tillgångar:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) växlar betalbara utom riket;

c) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående,
inom sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens
skuld i dylik räkning;

åliggande det fullmäktige att, i händelse dessa tillgångar någon
gång nedgå så att de tillsammans ej motsvara reservfonden, så fort
sig göra låter, ånyo uppbringa dem till ett mot reservfonden svarande
belopp.

Såsom av statsrådsprotokollet inhämtas, är den kungl. propositionen
föranledd av eu utav fullmäktige i riksbanken hos Eders Kung!.
Maj:t gjord framställning i ämnet.

B

Bilisdagens skrivelse Nr 70.

Vad först angår förslaget om ändrade bestämmelser rörande den
på guldkassan vilande sedelutgivningen (6 §), anser Riksdagen detsamma
vara grundat på goda skäl och har därför icke något att erinra
mot bifall till framställningen i denna del.

Vidkommande de föreslagna bestämmelserna rörande den supplementära
sedeltäckningen (7 §), har Riksdagen icke i allo kunnat ansluta
sig till det framlagda förslaget.

Bland de tillgångar, som skola utgöra supplementär betäckning,
upptager paragrafen i mom. a) lätt säljbara utländska statspapper samt
i mom. b) statens och vissa andra inhemska obligationer. Riksdagen
har ansett sig böra besluta den förändring i avfattningen av ifrågavarande
moment, att ur det förra ordet »utländska» uteslutes, varigenom
detta moment kommer att omfatta statspapper, såväl inhemska som utländska.
Vid sådant förhållande torde ur nästföljande moment ordet
»statens» kunna utgå såsom obehövligt.

Enligt förslaget skulle vidare silvermynt enligt lagen om rikets
mynt få inräknas i den supplementära sedeltäckningen. I detta avseende
hava fullmäktige i riksbanken anfört, att, då riksbanken enligt
§ 18 i lagen om rikets mynt vore berättigad att i den eller de statens
kassor, som Konungen bestämmer, vid anfordran erhålla svenskt skiljemynt
utväxlat mot guldmynt eller riksbankens sedlar, ifrågavarande
silvermynt kunde sägas representera en riksbankens fordran på statsverket.

Före antagandet av 1897 års lag gällde, att såsom metallisk kassa
skulle beräknas icke blott guldmynt och omyntat guld utan ock i Sverige,
Norge och Danmark jämlikt 1873 års myntkonvention präglat silvermynt,
icke överstigande en femtedel av metalliska kassan i dess helhet. Bestämmelsen
om silvermynts inräknande i den metalliska kassan upphävdes
i sammanhang med antagandet av ny lag för Sveriges riksbank,
och anfördes i vederbörande statsrådsprotokoll till stöd härför, att, då
riksbanken vore pliktig att med guld inlösa sina sedlar, det syntes
mindre egentligt att bland den metalliska kassan inräkna silvermynt,
vars metallvärde icke uppginge till hälften av dess prägelvärde. Ur
principiell synpunkt ansågs icke heller silvermyntet väl försvara sin
plats bland de tillgångar, som skulle utgöra den supplementära sedeltäckningen,
och då det syntes departementschefen angeläget, att grunderna
för riksbankens sedelutgivningsrätt fastställdes så, att de icke
lämnade rum för anmärkning, ansåg departementschefen riktigast att
taga steget fullt ut genom att från de valutor, som finge utgöra underlag
för sedlarna, alldeles utesluta silvermyntet, helst någon avsevärd

4

Riksdagens skrivelse Nr 70.

olägenhet för riksbanken icke syntes därigenom uppstå. Riksdagen
ansluter sig för sin de! helt till den av departementschefen i omförmälda
statsrådsprotokoll sålunda uttalade uppfattningen och har därför funnit
sig böra besluta, att den ifrågavarande bestämmelsen utgår ur paragrafen.

Mot propositionen i övriga delar har Riksdagen icke haft något
att erinra och finner sig fördenskull böra bifalla densamma.

Åberopande vad sålunda anförts får Riksdagen meddela, att Riksdagen
bifallit Eders Kung]. Maj:ts förevarande proposition, dock att 7 §
erhållit följande förändrade lydelse:

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga
bankens metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade: a)

lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer ävensom andra inhemska obligationer, som
noteras å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande,
mot sjöfara försäkrat guldmynt eller omyntat guld;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående,
inom sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens
skuld i dylik räkning.

Stockholm den 30 april 1913.

Med undersåtlig vördnad.