Riksdagens skrivelse Nr 60

Riksdagsskrivelse 1917:60

Riksdagens skrivelse Nr 60.

1

Nr 60.

Godkänd av första kammaren den 29 mars 1917.
Godkänd av andra kammaren den 29 mars 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
om åtgärder för anskaffande av eu isbrytare till uppehållande
av seglationen å Vänern.

(Statsutskottets utlåtande nr 36.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner bär hemställts,
att riksdagen måtte besluta uti skrivelse till Eders Kungl. Maj:t begära,
att Eders Kungl. Maj:t snarast låter utreda, huru genom samverkan
mellan staten och kommuner det må kunna anskaffas en lämplig isbrytare
för uppehållande av seglationen å Yänern så lång tid som möjligt av
vintermånaderna, och därefter framlägga förslag till riksdagen i berörda
svfte.

tf

Till stöd för detta förslag har i motionerna anförts följande:

»Sedan nu förlidna höst Trollhätte kanal efter utvidgning öppnats
för trafik, medgivande Nordsjöfartygs ingående i Yänern, så ligger otvivelaktigt
i statens intresse, som ägare av nämnda kanal, likaväl som i trafikanternas,
att denna farled hålles öppen så lång tid av året som möjligt.

Utan tvivel är det möjligt med en kraftig isbrytare forcera Yänerns
is så att seglationen kan uppehållas betydligt längre tid under hösten
liksom att på våren öppna densamma avsevärt tidigare.

Bihang till riksdagens protokoll 1917.. 14 sand. 21 höft. (Nr 60—66.) 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 60.

Trafikförmågan hos järnvägarna synes för länge sedan överskriden
och på grund av dess otillräcklighet förorsaka godsanhopningar och förluster
för industrin.

Det betydande trafikområde som Vänern omfattar intresserar staten
ännu mera, sedan även Mora—Vänerns järnväg nu befinner sig i dess
ägo och hela dess godstrafik skall transporteras över Vänern ut genom
Trollhätte kanal.

Ännu medan denna järnväg var i enskilda händer, ägde järnvägen
dels pråmar dels en bogserbåt för att upprätthålla denna trafik över
Vänern till Göteborg. Oaktat , denna bogserbåt ej var nog kraftig att
under längre tid kunna hålla seglationen öppen, kunde den dock förlänga
densamma under vissa år avsevärt.»

På därom i vederbörlig ordning gjord framställning hava vattenfallsstyrelsen,
järnvägsstyrelsen och Vänerns seglationsstyrelse i ärendet avgivit
särskilda yttranden, vilka bifogas denna skrivelse (bil. A, B och C.)

De av motionärerna till stöd för den gjorda framställningen förebragta
skälen, jämte vad av ovannämnda ämbetsverk anförts, synas riksdagen
giva vid handen angelägenheten av att den ifrågasatta utredningen
må komma till stånd.

Riksdagen, som sålunda funnit sig böra bifalla motionärernas förslag,
vill emellertid redan nu framhålla såsom påtagligt att, därest en blivande
utredning skulle ådagalägga behovet av en isbrytare för uppehållande
av seglationen å Vänern, kostnaderna härför böra, på sätt jämväl vattenfallsstyrelsen
och ordföranden i Vänerns seglationsstyrelse synas förutsätta,
fördelas på, förutom staten, samtliga de kommuner, bolag eller
andra affärsföretag, hvilka kunna anses hava ett mera väsentligt intresse
av att åtgärden i fråga kommer till stånd.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning angående behovet av anskaffande
av en isbrytare för uppehållande av seglationen å Vänern så
lång tid som möjligt av vintermånaderna och därefter för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 29 mars 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens skrivelse Nr 60.

3

Bilaga A.

Till Konungen.

I nådigt brev den 9 februari 1917 har vattenfallsstyrelsen anbefallts avgiva
yttrande angående eu inom riksdagens andra kammare väckt motion om
anskaffande av en isbrytare för Vänern, och får vattenfallsstyrelsen härom i
underdånighet anföra följande.

Alltsedan beslutet fattades om Trollhätte kanals ombyggnad har det för
vattenfallsstyrelsen stått klart, att en av de viktigaste åtgärderna för att förbättra
kanaltrafiken vore att förlänga seglationsåret. Hittills har i allmänhet kanalen
hållits avstängd för trafik under nära 4 månader av året från jul till omkring
den 15 april. Till följd härav måste trafikanterna disponera upplagsutrymmen
för denna tidsperiod eller också med avsevärt ökade kostnader dirigera trafiken
järnvägsledes. Det är uppenbart, att detta utgjort ett svårt hinder för en lönande
kanaltrafik. Orsaken till dessa långa uppehåll på vintern har förutom
issvårigheterna i Vänern varit den, att isbrytning icke kunnat ske i den synnerligen
trånga och krokiga Bergkanalen vid Trollhättan och svårigheterna att hålla
de förutvarande 16 st. mycket trånga slussarna i drift under vintern. Då numera
Bergkanalen i Trollhättan rätats och gjorts avsevärt bredare än förut samt slussarnas
antal minskats till 6 st. av betydligt större dimensioner, ha möjligheterna
för vintertrafik å kanalen blivit helt andra än förut.

Vattenfallsstyrelsen har dessutom vid ombyggnaden av kanalen med tanke
på ökad vintertrafik anordnat isutspolningar ovanför slussarna. Därjämte bör
framhållas, att sjöfarten å Göta älv mellan Göteborg och Ström hittills i allmänhet
kunnat hållas i gång med de bogserbåtar, som disponeras av härvarande
industrier. Även övriga kanalsträckor torde i allmänhet kunna hållas trafikabla
jämväl större delen av vintern. Det bör påpekas, att vattenfallsstyrelsen för
några år sedan anskaffade en ny kraftig bogserbåt, som även är avsedd för isbrytning
på kanalen. Det torde således kunna sägas, att trafiken å Trollhätte
kanal hädanefter i allmänhet kan hållas i gång under avsevärt längre tid än
förut. För isbrytningen å Vänern fordras emellertid givetvis kraftigare fartyg
än nyssnämnda fartyg och de, som nu trafikera Vänerhamnarna. Med hjälp
av eu kraftig isbrytare torde man kunna avsevärt förlänga seglationsåret och
detta i synnerhet genom att börja trafiken tidigare än den 15 april, ty redan
under första hälften av mars månad pläga väderleksförhållandena vara sådana,
att en då uppbruten ränna icke åter tillfryser med stark is. Om trafiken på
våren skulle besväras av drivis, kan därvid isbrytaren assistera.

De intressenter, som hava nytta av en ökad vintertrafik, äro städerna vid
Vänern, industrien i upplandet och järnvägarna till hamnarna. Även staten såsom
ägare till Trollhätte kanal och till Mora—Vänerns järnväg har direkt intresse
av frågans lösning. Slutligen må erinras, att Vänerns seglationsstyrelse, som
enligt sin instruktion har till uppgift att befrämja sjöfarten på Vänern, bör hava
ett livligt intresse för frågan.

4

Riksdagens skrivelse Nr 60.

För frågans befordran och de olika intressenas rättvisa tillgodoseende synes
det riktigt, att staten sätter sig i spetsen och bekostar en fullt opartisk utredning
om, huru frågan lämpligast bör lösas och de blivande kostnaderna fördelas.

Vattenfallsstyrelsen får därför i underdånighet tillstyrka bifall till det väckta
förslaget.

Stockholm den 20 februari 1917.

Underdånigst
F. Wilh. Hansen.

Axel Ekwall.

Bilaga B.

Till statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet.

I skrivelse den 9 februari 1917 har herr statsrådet infordrat järnvägsstyrelsens
yttrande över eu inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 205,
angående anskaffandet av en isbrytare för Vänern.

Med anledning härav får järnvägsstyrelsen vördsamt anföra följande.

Det första skal, med vilket motionären stöder sitt förslag, eller det nuvarande
ojämna förhållandet mellan det allmänna transportkravet och järnvägarnas
transportförmåga, synes även järnvägsstyrelsen beaktansvärt, ehuru detta
tillstånd ju måste betraktas såsom övergående. Genom åtgärder för ökning av
transportkapaciteten samt därigenom att trafiken efter kristiden otvivelaktigt
kommer *att något nedgå, torde väl järnvägarnas transportförmåga inom jämförelsevis
kort tid åter komma i rättare förhållande till transportkravet, men det
oaktat torde, med hänsyn till den alltjämt växande ut- och införseln över Göteborg,
anordningarna för trafiken över denna ort böra vara föremål för all uppmärksamhet
från statsmakternas sida. Det är givet, att samfärdseln på Göteborg
kommer att betydligt underlättas och förkovras, därest farleden till Vänerhamnarna
kan hållas öppen under så stor del av året som möjligt. Man kan
visserligen ej med säkerhet påstå, att förmågan hos samtliga i Göteborg utmynnande
trafikleder alltid kommer att fullt ut tagas i anspråk, men att så i
stor utsträckning kommer att bliva fallet är ganska visst, och av stor betydelse
är funder alla förhållanden den med framställningen ifråga åsyftade fördelen,
att samtliga trafikleder bliva tillgängliga så stor del av året som möj:
ligt, och att rörelsen å de olika transportvägarna kan hålläs jämnare samt ått
alltså den hårda belastning av järnvägarna, som alltid inträder, då trafiken på
Göta älv stänges, icke oväsentligt lättas. -

r>

Riksdagens skrivelse Nr 60.

För statens järnvägars del har förverkligandet av motionärens tanke även
eu särskild betydelse. Ett längre öppethållande av sjöfarten på Vänern skulle
Heliggöra att längre tid än annars kan ske båtledes befordra ända till Kristinehamn
de betydande mängder stenkol, som där erfordras för statens järnvägars
räkning, och vilka på grund av sjöfartsförhållandena ofta till större eller mindre
delar icke anlända till Göteborg, förrän sent på hösten och efter det att de inre
vattenvägarna redan tillfrusit.

I anslutning till vad ovan anförts, får styrelsen vördsamt uttala sin anslutning
till motionärens syfte.

Stockholm den 20 februari 1017.

Kung!, järnvägsstyrelsen
Axel Granhohn.

Cad Olofsson.

Bilaga C.

Till riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott nr 3.

Med anledning av eu till Vänerns seglationsstyrelse insänd av herr v.
llofsten in. fl. väckt motion, nr 205, med begäran om dess yttrande rörande
nämnda motion, får undertecknad, med anledning av svårigheten att sammankalla
styrelsen, härmed avgiva följande meddelande.

Att det för såväl staten som för trafikanter ligger stort intresse uti att sjöfarten
å sjön Vänern så länge som möjligt hålles öppen höst och vår säger sig självt.

Visserligen bär det även framkastats den tanken, att seglationen å, sjön
Vänern med tillhjälp av eu kraftig isbrytare skulle kunna hållas öppen hela
vintern. Denna tanke är i teori visserligen utförbar, men i praktiken nog omöjlig
att utföra. Visserligen finnes år, då trafiken skulle kunna upprätthållas en stor
del av vintern medelst tillhjälp av en kraftig isbrytare, men måste då framkastas
den frågan, vem som skall bekosta densamma.

I regel avstannar trafiken av sig själv i medio av december i brist, på
frakter samt öppnas åter omkring den 15 april.

För några enstaka trafikanter vore nog önskligt att trafiken kunde hållas
öppen hela året, men synas dessa trafikanter ej ha tagit i betraktande vilka
svårigheter, risker och kostnader som denna trafik skulle medföra.

Vad svårigheterna angå, ligga desamma ej allenast i de olika hamnarnas
isförhållanden utan även i själva sjön, där meterdjupa ishand ofta nog ej kunna
forceras,

6

Riksdagens skrivelse Nr 60.

Vad risken angår, ligger densamma i att trafikera de många, krokiga och
trånga skärgårdslederna, vars prickar och sjömärken av is lätt kunna förflyttas
eller på annat sätt förstöras.

Vad kostnaderna angå, kan det svårligen begäras att ett 80-tal fyrar skola
hållas tända, fyrskepp och dyrbara lysbojar tillspillogivas, samt tillsynen av c:a
1,200 prickar och sjömärken bekostas, detta endast för några få enskilda trafikanters
intresse.

Visserligen ligger det i seglationstyrelsens stora intresse att så mycket gods
som möjligt transporteras över sjön Vänern, men kringskurna som vi äro av
järnvägar på alla håll med dess under seglationstiden reducerade frakter gör, det
konkurrensen reglerar det hela. Visserligen framhålla motionärerna, det järnvägarnas
trafikförmåga är överskriden, men borde denna brist lätt vara avhjälpt,
om nödig materiel anskaffas.

Om Mora—Vänerns järnväg, sedan den kommit i statens ägo, skulle tillföra
seglationen avsevärda mängder gods för transport genom Trollhätte kanal
och Vänern får framtiden utvisa.

Under enskild ägo besörjde järnvägsbolaget all trafik medelst ett ordnat
pråmsystem till Göteborg. Detta system är nu tillspillogivet och lär väl statens
järnvägars styrelse så ordna, det gods, eu gång på dess vagnar, utan omlastningar,
tidspillan, risker på sjön m. m. få rulla på dess vagnsaxlar till avsättningsorteu.

Med de nya anordningarna vid Trollhätte kanal, för den mera djupgående
trafiken, lär väl måhända eu och annan båt lastad med kol eller järnmalm anlöpa
Vänerhamn samt i returfrakt taga trävaror och trämassa — om sådant
finnes att få.

Till belysande av denna trafik meddelas, det hela lvu, säger 2, fartyg sedan
dess öppnande lär ha passerat slussarna.

Att Göteborgs stad med dess reguliera trader på utlandet, dess ordnade
lossnings- och lastningsförhållandena samt därtill i allo bättre resurser, lämna
trafikanterna trygghet, som ej kan erhållas uppe i landet, bör lätt kunna inses.

Under en lång följd av är blir nog det gamla systemet det gällande.

Då det sålunda för statsverket, Kristinehamns stad, Karlstads stad, Nora—
Karlskoga järnvägs aktiebolag (Otterbäcken), Uddeholms aktiebolag (Skoghall),
Slottsbrons sulfitfabrik m. fl. kan vara av intresse, det sjöfarten hålles öppen så
länge som möjligt, får jag under förutsättning, det isbrytaren på grund av den
förlängda, fördyrade och försvårade seglationstiden, efter anmodan, får skyldighet
att inbogsera eller biträda med intagande av fyrskepp och lysbojar m. m. —
samt under förutsättning det statsverket och nämnda korporationer samt de, som
därav anse sig få nytta, anskaffa, underhålla och bekosta den ifrågasatta isbrytaren,
tillstyrka den gjorda framställningen.

Säffle den 3 mars 1917.

Fr. Skjöldebrand.

Ordf. i Vänerns seglationssfyrelse.