Riksdagens skrivelse nr 591

Riksdagsskrivelse 1945:591 - höst

Riksdagens skrivelse nr 591.

1

Nr 591.

Godkänd av första kammaren den 14 december 1945.
Godkänd av andra kammaren den 14 december 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa förmåner till värnpliktiga.

(Statsutskottets utlåtande nr 286.)

Till Konungen.

I propositionen nr 354 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 5 oktober 1945, föreslagit
riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen i berörda statsrådsprotokoll förordade grunder, utfärda
föreskrifter i fråga örn vissa förmåner till värnpliktiga.

Enligt gällande bestämmelser äger värnpliktig, som för inställelse vid inskrivningsförättning
samt vid inryckning till och utryckning från tjänstgöring har
att tillryggalägga mer än 20 kilometer, att för såväl fram- som återresan uppbära
gottgörelse av 1 krona för varje överskjutande mil. Genom ett borttagande
av ifrågavarande 20-kilometersgräns skulle enligt vad i ärendet framhållits
årligen ett mycket stort antal fria resor och gottgörelser tillkomma, av vilka
flertalet avsåge mindre värde än 2 kronor. Detta skulle för härav berörda
förvaltningsorgan medföra, att expeditionsarbetet ökades i en sådan omfattning
att olägenheterna därav icke komme att stå i rimlig proportion till den föreslagna
förmånen, vilken i och för sig torde vara av mindre betydelse för den
enskilde. Riksdagen bär vid angivna förhållanden ansett sig icke böra vidtaga
någon ändring i den nuvarande begränsningen av den fria reserätten.
Av utredningsmännen i övrigt framlagda och av departementschefen förordade
bestämmelser örn resor, varom här är fråga, hava synts lämpligt avvägda, varför
desamma av riksdagen godkänts.

Riksdagen har godkänt den av utredningsmännen förordade principen örn
att med värnpliktstjänstgöringen förenade förmåner böra få åtnjutas under
hela den tid, den värnpliktige tages i anspråk för tjänstgöringen. I överensstämmelse
härmed synes jämväl för det fall, den värnpliktige förhindras att
deltaga i tjänstgöring till följd av sjukdom eller skada, vartill tjänstgöringen
kan antagas hava varit orsak, någon tidsbegränsning för penningbidragets bibehållande
icke böra föreskrivas, utan bidraget i fråga bör få åtnjutas intill tidpunkten
för hemförlovning eller utryckning.

Riksdagen har funnit bärande skäl tala för att sjötillägg till värnpliktiga bör
utgå enligt för motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder ävensom
att det högre sjötillägg, som tillkommer den fast anställda personalen vid tjänstgöring
å ubåt, bör tillkomma även värnpliktiga vid motsvarande tjänstgöring.
Vad utredningsmännen i övrigt föreslagit med avseende å särskild ersättning
under sjö- och flygtjänstgöring har synts välgrundat och bifallits av riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 14 sami. Nr 591—601.

9

Riksdagens skrivelse nr 591.

Då begravningshjälpen till efterlevande efter personal i statens tjänst i allmänhet
utgår med lägst 400 kronor synes fog föreligga för att motsvarande ersättning
till dödsbo efter värnpliktig, som avlider under tiden för militärtjänstgöringen,
bestämmes till samma belopp. Förslaget, som alltså bifallits av
riksdagen, innebär en höjning av den nu utgående begravningshjälpen med 150
kronor. Vidare har riksdagen bifallit förslaget att utöver begravningshjälp må
i förekommande fall av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av värnpliktigs
stoft till hemorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med
belopp motsvarande kostnaderna för transport till hemorten. Riksdagen delar
departementschefens mening, att beslutanderätten i denna fråga bör delegeras
till försvarets civilförvaltning.

Såsom i ärendet framhållits har frågan örn fria resor för värnpliktiga i samband
med tjänstledighet varit föremål för prövning av innevarande års riksdag.
I vissa vid nämnda års riksdag väckta motioner hemställdes, bland annat,
att riksdagen måtte besluta att värnpliktiga vid beviljad tjänstledighet eller
permission skulle erhålla rätt till två fria hemresor i månaden. I sitt häröver
avgivna av riksdagen godkända utlåtande nr 213 uttalade statsutskottet,
att vad i motionerna anförts syntes utskottet icke vara utan visst berättigande,
men att frågan vore i ekonomiskt och andra hänseenden av den räckvidd att
ett ställningstagande till motionerna måste föregås av närmare utredning.
Riksdagen beslöt att en dylik utredning skulle verkställas, vilken av departementschefen
framlagts i nu föreliggande proposition. Utredningen har givit vid
handen, att ett utsträckande av den fria reserätten för de värnpliktiga i fredstid
skulle komma att förorsaka statsverket icke obetydliga merkostnader. Sålunda
har påvisats, att kostnaderna för en tjänsledighetsresa örn året för de
värnpliktiga, som fullgjorde första tjänstgöring (motsvarande), uppginge till
omkring 1/3 miljon kronor, därvid förutsatts att endast två tredjedelar av de
värnpliktiga behövde resa för att nå hemmet samt att kostnaden för varje resa
uppginge till i medeltal endast 10 kr. Även om till följd härav återhållsamhet
nödvändigtvis måste iakttagas i fråga om en utsträckning av den fria reserätten,
är riksdagen dock av den uppfattningen, att de värnpliktigas intressen
i detta hänseende böra tillgodoses i något större omfattning än vad hittills
varit fallet. Departementschefens förslag därvidlag har synts riksdagen
utgöra en lämplig medelväg. Då nämligen, såsom departementschefen framhållit,
infallande övningsuppehåll närmast torde få betraktas som en form av
ledighet, tala enligt riksdagens mening goda skäl för att de värnpliktiga, för
att de skola kunna begagna sig av denna ledighet, beredas fria resor vid övningsuppehåll.
Då övningsuppehållen uppgå för år till två vid armén och till
tre vid marinen och flygvapnet har riksdagen i likhet med departementschefen
ansett, att antalet fria resor vid övningsuppehåll och tjänstledighet bör bestämmas
till tre för år. Beträffande dessa resor böra gälla samma grunder som i
fråga örn resor vid inryckning till och utryckning från tjänstgöring.

Riksdagen har icke något att erinra mot att ifrågavarande resekostnader
bestridas från de rinder respektive försvarsgrenar uppförda förslagsanslagen till
Reseersättningar m. m., delposten de värnpliktigas färdkostnader.

Av departementschefen ovan föreslagna förmåner äro avsedda att tillämpas
från och med den 1 januari 1946. Enligt vad riksdagen emellertid inhämtat
måste det övningsuppehåll, som skall äga rum i samband med instundande juloch
nyårshelg med hänsyn till tjänstens behöriga gång, främst vid beridna förband,
äga rum i två perioder, så att vissa värnpliktiga få ledigt i anslutning till
jul och återstoden i samband med nyår. Riksdagen har ansett billighetsskäl tala

Riksdagens skrivelse nr 591—592.

3

för att de föreslagna bestämmelserna om fria resor och andra förmåner tilllämpas
jämväl för julperioden.

Vad departementschefen föreslagit i de delar, varom riksdagen icke särskilt
yttrat sig, har icke givit riksdagen anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen bemyndigat
Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 5 oktober
1945 samt av riksdagen här ovan angivna grunder, utfärda föreskrifter i fråga
om vissa förmåner till värnpliktiga.

Stockholm den 14 december 1945.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 592.

Godkänd av första kammaren den 14 december 1945.
Godkänd av andra kammaren den 14 december 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet
och ekonomiska förmåner.

(Statsutskottets utlåtande nr 287.)

Till Konungen.

I propositionen nr 379 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 november 1945, föreslagit
riksdagen godkänna vad i berörda statsrådsprotokoll av departementschefen
föreslagits beträffande hemvärnets rekrytering samt hemvärnspersonalens
tjänstgöring och ekonomiska förmåner.

Hemvärnet har under beredskapsåren utvidgats och vunnit stadga och torde
få anses hava hittills väl fyllt sin uppgift. Hemvärnet bör alltjämt ingå som
ett led i vår försvarsorganisation. Den år 1940 beslutade organisationen synes
hava varit i stort sett väl avvägd, och enligt riksdagens mening bör någon rubbning
icke ske i den utformning, som hemvärnsidén då erhöll. Hemvärnets allmänna
uppgift bör alltså alltjämt vara att tjäna som ett omedelbart skydd för
den egna hembygden.

Det torde emellertid vara angeläget ej minst med hänsyn till ökade rekryteringssvårigheter,
att åtgärder vidtagas för att vidmakthålla och stimulera den
försvarsviliighet, som kommit till uttryck i hemvärnsrörelsen. De av Kungl.
Maj :t i föreliggande proposition framlagda förslagen hava synts riksdagen
vara ägnade att tjäna detta syfte och desamma hava i allt väsentligt kunnat godtagas.

Verkställd detaljgranskning av förslagen har givit riksdagen anledning till
följande uttalande.