Riksdagens skrivelse nr 591—592

Riksdagsskrivelse 1945:592 - höst

Riksdagens skrivelse nr 591—592.

3

för att de föreslagna bestämmelserna om fria resor och andra förmåner tilllämpas
jämväl för julperioden.

Vad departementschefen föreslagit i de delar, varom riksdagen icke särskilt
yttrat sig, har icke givit riksdagen anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen bemyndigat
Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 5 oktober
1945 samt av riksdagen här ovan angivna grunder, utfärda föreskrifter i fråga
om vissa förmåner till värnpliktiga.

Stockholm den 14 december 1945.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 592.

Godkänd av första kammaren den 14 december 1945.
Godkänd av andra kammaren den 14 december 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet
och ekonomiska förmåner.

(Statsutskottets utlåtande nr 287.)

Till Konungen.

I propositionen nr 379 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 november 1945, föreslagit
riksdagen godkänna vad i berörda statsrådsprotokoll av departementschefen
föreslagits beträffande hemvärnets rekrytering samt hemvärnspersonalens
tjänstgöring och ekonomiska förmåner.

Hemvärnet har under beredskapsåren utvidgats och vunnit stadga och torde
få anses hava hittills väl fyllt sin uppgift. Hemvärnet bör alltjämt ingå som
ett led i vår försvarsorganisation. Den år 1940 beslutade organisationen synes
hava varit i stort sett väl avvägd, och enligt riksdagens mening bör någon rubbning
icke ske i den utformning, som hemvärnsidén då erhöll. Hemvärnets allmänna
uppgift bör alltså alltjämt vara att tjäna som ett omedelbart skydd för
den egna hembygden.

Det torde emellertid vara angeläget ej minst med hänsyn till ökade rekryteringssvårigheter,
att åtgärder vidtagas för att vidmakthålla och stimulera den
försvarsviliighet, som kommit till uttryck i hemvärnsrörelsen. De av Kungl.
Maj :t i föreliggande proposition framlagda förslagen hava synts riksdagen
vara ägnade att tjäna detta syfte och desamma hava i allt väsentligt kunnat godtagas.

Verkställd detaljgranskning av förslagen har givit riksdagen anledning till
följande uttalande.

4

Riksdagens skrivelse nr 592.

Vad departementschefen föreslagit i fråga om vidgad möjlighet för värnpliktig
att deltaga i hemvärnets övningar Ilar riksdagen ansett sig böra godkänna,
då förutsättningar härigenom skapas för de värnpliktiga att underhålla
och förbättra sina militära kunskaper och färdigheter. Dessa värnpliktiga
böra dock såsom i ärendet framhållits tjänstgöra inom hemvärnet allenast
då de icke tagas i anspråk för värnpliktstjänstgöring. För att emellertid en
dylik utvidgning icke skall komma att menligt inverka på hemvärnets effektivitet
i krigstid har den av departementschefen föreslagna maximeringen avantalet
ifrågavarande värnpliktiga synts riksdagen välgrundad. Även förslagen
i övrigt under förevarande avsnitt har riksdagen funnit motiverade, varför
desamma godkänts.

Med avseende å hemvärnsmännens tjänstgöring innebär förslaget en formell
överarbetning av bestämmelserna, bland annat i syfte att däri inarbeta även
de bestämmelser, som under beredskapstiden meddelats vid sidan av hemvärnskungörelsen,
varjämte vissa sakliga ändringar ifrågasatts. Vad därvid föreslagits
beträffande hemvärnsmännens tjänstgöring i utbildningssyfte har riksdagen
funnit sig böra bifalla.

Såsom i ärendet framhållits hava under beredskapsåren hemvärnsmän även
anlitats, bland annat, för bevakning av främmande flygplan och flygplansbesättningar,
bevakning av militära förråd samt såsom eldsläckningsmanskap,
hjälp vid efterspaning av förbrytare m. m. Riksdagen har icke något att erinra
mot att i fortsättningen hemvärnet under de förutsättningar, som gällt under
beredskapstiden, må tagas i anspråk för uppgifter av sådant eller liknande slag,
för vilka hemvärnets hjälp då påkallades. Det bör uttryckligen föreskrivas, att
hemvärnsmän icke få utnyttjas för ordningens upprätthållande vid arbetskonflikter.

V ad beträffar hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner har riksdagen icke
funnit anledning till erinran mot förslagen, i vad de avse personalens rätt till
fri inkvartering och fri förplägnad eller ersättning därför liksom ej heller beträffande
storleken av hemvärnsmän tillkommande kontant ersättning i form
av dagavlöning. Vid tjänstgöring i utbildningssyfte utgår för närvarande icke
någon ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Riksdagen har funnit detta förhållande
icke tillfredsställande oell ansett goda skäl tala för att staten lämnar
viss gottgörelse för den arbetsförtjänst, hemvärnsmännen förlora genom att
deltaga i längre sammanhängande tjänstgöring i utbildningssyfte. I denna
fråga har riksdagen alltså anslutit sig till departementschefens förslag och har
sålunda beslutat, att hemvärnsmän under tjänstgöring i utbildningssyfte skall,
under förutsättning att tjänstgöringen pågår minst tre dagar i följd, äga uppbära
ersättning med 6 kronor för dag, dock högst under 14 dagar av ett och
samma kalenderår. I fråga om hemvärnsmän, som icke uppnått värnpliktsåldern,
skulle däremot enligt departementschefens förslag dylik ersättning icke
utgå med högre belopp än 3 kronor för dag. Riksdagen har funnit den för
dessa hemvärnsmän föreslagna lägre ersättningen rättvist avvägd.

De föreslagna reglerna för särskild ersättning åt hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare
överensstämma i stort sett med vad som nu gäller
och hava av riksdagen godtagits.

Ehuru det ur flera synpunkter vore önskvärt, att hemvärnsmännen erhålla
en för sina uppgifter ändamålsenlig och tillfredsställande beklädnadsutrustning,
har riksdagen i likhet med departementschefen ansett att i avvaktan på 1945
års försvarskommittés utredning statsmakterna icke nu böra binda sig för det
av hemvärnskommittén i sådant hänseende framlagda omfattande förslaget.

Riksdagens skrivelse nr 592—593.

5

Till vad departementschefen anfört och förordat i syfte att redan nu åstadkomma
en viss förbättring av beklädnadsutrustningen har riksdagen givit sin
anslutning.

Såsom i ärendet meddelats torde under beredskapstiden anskaffade baracker
i vissa fall kunna ställas till hemvärnets förfogande för användning såsom s. k.
hemvärnsgårdar och dylikt. Det har synts riksdagen, som örn detta uppslag
vore värt beaktande, och det må ankomma på Kungl. Maj :t att fatta beslut
därom.

Vad departementschefen anfört beträffande kostnadsberäkningar och anslagsfrågor
har icke givit riksdagen anledning till särskilt uttalande.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen godkänt
vad i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 november 1945
av departementschefen föreslagits beträffande hemvärnets rekrytering samt
hemvärnspersonalens tjänstgöring och ekonomiska förmåner.

Stockholm den 14 december 1945.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 593.

Godkänd av första kammaren den 15 december 1945.
Godkänd av andra kammaren den 15 december 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring i lagen den
12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 84.)

Till Konungen.

Genom en den 19 oktober 1945 dagtecknad proposition, nr 356, har Eders
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat
förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation.

I ärendet har andra lagutskottet avgivit utlåtande, nr 84, som av riksdagen
godkänts.

Under hänvisning till vad utskottet anfört i berörda utlåtande, varav ett
tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen anmäla, att riksdagen bifallit förevarande
proposition.

Stockholm 15 december 1945.

Med undersåtlig vördnad.