Riksdagens skrivelse Nr 59—60

Riksdagsskrivelse 1936:60

Riksdagens skrivelse Nr 59—60.

3

Nr 59.

Godkänd av första kammaren den 29 februari 1936.
Godkänd av andra kammaren den 29 februari 1936.

Riksdagens förordnande för revisionssekreteraren T. P. J. Petersson
att vara riksdagens militieombudsman.

Vi, svenska folkets valda ombud, som till lagtima riksdag församlade äro, göra
veterligt: att sedan, enligt vad §§96 och 97 regeringsformen samt § 68 riksdagsordningen
stadga och förmå, våra valmän den 22 februari 1936 i laga ordning
utsett revisionssekreteraren Torsten Paul Jonathan Petersson att bekläda militieombudsmansämbetet;
så vilja vi i kraft härav hava förordnat honom, Torsten
Paul Jonathan Petersson, att vara riksdagens militieombudsman, varvid honom
åligger att ställa sig till efterrättelse rikets grundlagar och laga stadgar jämte
den särskilda instruktion, som av oss blivit för militieombudsmannen antagen;
och kommer han att åtnjuta de lönevillkor och övriga förmåner, som detta ämbete
anslagna äro.

Till yttermera visso hava vi detta förordnande underskrivit och med riksdagens
insegel bekräftat, som skedde i Stockholm den 29 februari 1936.

På riksdagens vägnar.

Nr 60.

Godkänd av första kammaren den 29 februari 1936.
Godkänd av andra kammaren den 29 februari 1936.

Riksdagens förordnande för byråchefen F. G. S. Centerwall att
vara riksdagens militieombudsmans efterträdare.

Vi, svenska folkets valda ombud, som till lagtima riksdag församlade äro, göra
veterligt: att som, i överensstämmelse med föreskrifterna i § 97 regeringsformen
och § 68 riksdagsordningen, våra valmän den 22 februari 1936 i laga ordning
utsett byråchefen Prans Gustaf Sture Centerwall att i de händelser, nämnda
grundlagar omförmäla, riksdagens militieombudsman efterträda samt att utöva
ämbetet under den tid, militieombudsmannen kan vara av svår sjukdom eller
annat laga förfall därifrån hindrad; så vilja vi i kraft härav hava förordnat
honom, Frans Gustaf Sture Centerwall, att i nämnda fall militieombudsmansämbetet
förvalta, därvid han har att ställa sig till efterrättelse rikets grundlagar
och laga stadgar jämte den särskilda instruktion, som av oss blivit för militieombudsmannen
antagen.

4

Riksdagens skrivelse Nr 60—61.

Till yttermera visso hava vi detta förordnande underskrivit och med riksdagens
insegel bekräftat, som skedde i Stockholm den 29 februari 1936.

På riksdagens vägnar.

Nr 61.

Godkänd av första kammaren den 28 februari 1936.
Godkänd av andra kammaren den 28 februari 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående
ändring i kommunalförfattning arnäs bestämmelser
örn tiden för offentliga stämmor.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion, nr 520 i andra kammaren, hemställes, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Eders Kungl. Maj :t anhålla om utredning
och förslag till sådan ändring av nu gällande kommunalförfattningar
angående tiden för offentliga stämmor, att de kommunala samfundens medlemmar
i största möjliga omfattning beredas tillfälle att deltaga i dessa stämmor.

Jämlikt 17 §, 1 morn., i lag örn kommunalstyrelse på landet må ordinarie kommunalstämma
i december beträffande ordinarie kommunalstämma eller kommunalstämmor
under nästföljande år besluta, å vilken dag sådan stämma skall
hållas eller huruvida stämma skall hållas å sön- eller helgdag. Motsvarande
stadgande återfinnes beträffande allmän rådstuga i 39 § i lag örn kommunalstyrelse
i stad samt beträffande kyrkostämma i 14 §, 1 morn., i lag örn församlingsstyrelse.
Varje kommun eller församling äger följaktligen frihet att själv,
med beaktande av rådande lokala förhållanden, avgöra, vilka dagar som bäst
lämpa sig för hållande av de offentliga stämmorna, Med hänsyn till de synnerligen
olikartade förhållandena i skilda delar av landet låter det sig över huvud
icke göra att fastställa någon viss för alla kommuner gemensam dag såsom den
för dessa stämmor lämpligaste. Det borde anses självklart, att dessa stämmor
utsättas till sådana dagar, då största möjliga antal röstberättigade med minsta
möjliga olägenhet kunna närvara vid desamma. Inom vissa kommuner torde
sön- och helgdagar vara att föredraga, inom andra åter kan utsättandet av offentliga
stämmor till sön- och helgdag i allmänhet betraktas såsom mindre lämpligt
och i stället en söckendag, exempelvis efter den vanliga arbetstidens slut, vara den
för flertalet lägligaste tiden. Men då i vissa fall synes ha inträffat, att behörig
hänsyn icke tagits till det stora flertalet röstberättigade, finner riksdagen önskvärt,
att en lagändring sker till förekommande härav, t. ex. genom föreskrift, att
den sista ordinarie stämman under året, som har att bestämma örn tiden för nästa
års stämmor, skall äga rum å viss dag. De röstberättigade bliva därigenom tillförsäkrade
en verklig möjlighet att i varje kommun eller församling själva