12
Riksdagens skrivelse nr 564—565.
avgångsstat, dels ock till Ersättningar åt befattningshavare på avgångsstat vid
polis- och åklagarväsendet å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
under femte huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 10 000 kronor.
Stockholm den 19 december 1946.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 565.
Godkänd av första kammaren den 19 december 1946.
Godkänd av andra kammaren den 19 december 1946.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts yro*
position angående befrielse i vissa fall från skyldighet att
återbetala för mycket utbetalta löne- och pensionsbelopp.
(Statsutskottets utlåtande nr 305.)
Till Konungen.
I propositionen nr 375 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 25 oktober 1946, berett riksdagen
tillfälle att avgiva yttrande beträffande riktlinjerna för Kungl. Majits
prövning av frågor örn befrielse från skyldighet att återbetala löne- och pensionsbelopp,
som felaktigt utbetalats i strid mot under riksdagens medverkan
tillkomna bestämmelser.
Det stora antalet ärenden angående befrielse från återbetalningsskyldighet i
anledning av för mycket utbetalta löner och pensioner på försvarsdepartementets
föredragning torde sammanhänga med beredskapsförhållandena. Ehuru en
nedgång i antalet ärenden därför kan emotses, synes det likväl vara av praktiska
skäl erforderligt, att Kungl. Majit har en viss befogenhet att efter prövning
av omständigheterna i varje särskilt fall utan riksdagens hörande fatta beslut
om befrielse från sådan återbetalningsskyldighet. I anslutning till riksdagens
tidigare beslut angående bemyndigande för Kungl. Majit att avgöra frågor örn
avstående av fordringsrätt m. m. (rd. skr. 1945:155 och 1946: 310, punkt 1)
torde ärenden, vilka avse ett belopp överstigande 5 000 kronor böra underställas
riksdagen. Vad till statsrådsprotokollet anförts angående riktlinjerna i övrigt
för Kungl. Majits prövning synes kunna godtagas. Riksdagen vill dock
understryka vikten av att omständigheterna i varje särskilt fall bli föremål för
en omsorgsfull utredning och att återhållsamhet iakttages vid frågornas avgörande.
En redogörelse för meddelade beslut i ärenden, varom här är fråga, bör lämnas
riksdagen i likhet med vad som gäller för Kungl. Majits beslut i förenämnda
ärenden örn avstående av fordringsrätt.
Stockholm den 19 december 1946.
Med undersåtlig vördnad.