Riksdagens skrivelse nr 517

Riksdagsskrivelse 1945:517

Riksdagens skrivelse nr 517.

3

Nr 517.

Godkänd av första kammaren den 30 juni 1945.
Godkänd av andra kammaren den 30 juni 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
om utredning angående byggande av en järnvägslinje mellan
Örnsköldsvik och Umeå.

(Statsutskottets utlåtande nr 211.)

Till Konungen.

I de likalydande motionerna 1:237 och II: 402 har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning angående byggande av järnvägslinje
från Örnsköldsvik till Umeå, så beskaffad att den kan ingå som ett
led i en kommande utbyggnad av ostkustbanan från Härnösand mot Luleå.

Ett väl utvecklat och för olika trafikbehov avpassat kommunikationsväsen,
vilket kan erbjuda billiga och snabba transporter, är av grundläggande betydelse
för näringslivets utveckling och varuutbytet mellan olika områden. Det
är naturligt, att nätet av vägar, järnvägar, kanaler och kustlinjer kraftigare
utvecklats i de mera tättbebyggda södra och mellersta delarna av landet än i
Norrland, liksom också att framför allt industriens lokalisering i viss mån påverkats
av nämnda förhållande. Såsom i de föreliggande motionerna påpekats
har tillgången till sjötransporter sedan gammalt varit avgörande för industriföretagens
förläggning i Norrland. Då norra stambanan tillkom, förlädes
denna på sådant avstånd från kusten att möjligheterna att betjäna kustbygderna
med järnvägstransporter avsevärt begränsades. Först under det
förra världskriget påbörjades en kustjärnväg i nedre Norrland, vilken under
1920-talet fullbordades fram till Ångermanälven. Därefter avstannade praktiskt
taget allt järnvägsbyggande i de norrländska kusttrakterna. I kustlänen
norr örn Ångermanälven utvecklades i stället — liksom i landet i övrigt —- biltrafiken
på det icke minst under de svåra arbetslöshetsperioderna förbättrade
och utvidgade vägnätet.

Under de senaste två årtiondena har den trafikpolitiska diskussionen nästan
helt dominerats av bilismens och på senare tid även flygets utveckling. Erfarenheterna
från den sista krigs- och avspärrningsperioden synas emellertid i
det allmänna medvetandet hava framkallat en ökad värdesättning av järnvägskommunikationernas
betydelse. Denna tendens synes riksdagen ligga i linje
med de förhoppningar, som i samband med 1939 års principbeslut örn järnvägsnätets
förstatligande knötos till järnvägarna såsom bärare av viktiga trafikuppgifter.

Redan mot bakgrunden av det anförda framstår det såsom i och för sig önskvärt
att på sätt i motionerna hemställts utredningar komma till stånd angående
byggande av nya järnvägslinjer i första hand i ostkustbanans förläggning
utmed norrlandskusten. Såsom framgår av de över motionerna avgivna
yttrandena har norrlandskommittén låtit föranstalta örn vissa kostnadsberäk -

4

Riksdagens skrivelse nr 517.

ningar rörande en järnvägsanläggning från linjen Härnösand—Sollefteå över
Örnsköldsvik—Umeå—Skellefteå—Luleå till Haparanda. Härmed har kommittén
avsett att förvärva ett objektivt material till belysning av en av de sidor,
som böra beaktas vid övervägandena angående möjligheterna att förbättra
kommunikationerna utefter norrlandskusten.

För att på ort och ställe förskaffa sig kännedom örn de förhållanden, vilka
äro av betydelse för bedömande av den i motionerna väckta frågan har riksdagens
vederbörande utskott företagit en studieresa till Härnösand genom
kustområdet upp till Umeå, varunder utskottet haft tillfälle att sammanträffa
med representanter för de kommuner och industriföretag, som skulle komma
att beröras av en kust järnväg, ävensom med andra av frågan intresserade
personer. De informationer, som därvid lämnats, hava synts i allt väsentligt
bekräfta de i motionerna lämnade faktiska uppgifterna.

Utmärkande för den industriella verksamheten inom ifrågavarande delar av
Västernorrlands och Västerbottens län torde vara en tendens att övergå från
framställning av råvaror och halvfabrikat till en högvärdigare samt mera differentierad
och specialiserad produktion. Denna utveckling hämmas otvivelaktigt
av bristen på järnvägskommunikationer, eftersom de förädlade produkterna,
särskilt flytande varor, ofta icke lämpligen kunna transporteras vare
sig med lastbilar eller fartyg. Även i fråga örn massgodset, vilket för närvarande
huvudsakligen transporteras sjövägen, innebär avspärrningen vintertid
en avsevärd olägenhet. Riksdagen har vidare uppmärksammat, att de berörda
trakterna främst på grund av näringslivets ensidighet äro ytterligt känsliga
i arbetslöshetshänseende. Det synes riksdagen antagligt, att en kustjärnväg
genom detta område skulle kunna befordra uppkomsten av nya företag, något
som skulle bidraga till en jämnare sysselsättning för befolkningen. Redan
nu har en betydande livaktighet och initiativkraft kunnat förmärkas inom
hantverk och småindustri samt den å jordbruket baserade förädlingsverksamheten.
Att en järnväg även i övrigt är av största betydelse för att förbilliga
transporterna, öka konkurrenskraften och även i övrigt främja de ifrågavarande
bygdernas ekonomiska liv behöver knappast särskilt påpekas. Riksdagen
anser sig till sist böra framhålla, att en kust järnväg under anläggningstiden
kan komma att spela en viss roll ur sysselsättningspolitisk synpunkt.

Vid sin prövning av motionerna har riksdagen sålunda funnit ett flertal särskilda
omständigheter starkt tala för att en ingående undersökning nu företages
rörande de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en förlängning av
ostkustbanan norrut till Umeå och att i samband härmed verkningarna i olika
hänseenden av en dylik anläggning för de av densamma berörda områdena
studeras.

Utredningen bör, i vad den avser järnvägsbyggnadens tekniska och järnvägsekonomiska
sida, anförtros åt järnvägsstyrelsen. En undersökning av de
berörda bygdernas ekonomiska förhållanden och den inverkan på dessa, tillkomsten
av en järnväg kan väntas få, bör samtidigt utföras av
tén. Riksdagen förutsätter, att såväl järnvägsstyrelsen som
tén skall finna det angeläget, att de båda utredningarna drivas i intimt samarbete
och att såväl orternas befolkning som 1944 års trafikutredning sättes i
tillfälle att framföra sina synpunkter på frågan. Utredningsarbetet bör bedrivas
med skyndsamhet.

Under åberopande av det anförda får riksdagen, i anledning av motionerna
1:237 och II: 402, anhålla, att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt norrlandskom -

Riksdagens skrivelse nr 517—518.

5

mittén och järnvägsstyrelsen att gemensamt verkställa utredning rörande ostkustbanans
förlängning norrut till Umeå.

Stockholm den 30 juni 1945.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 518.

Godkänd av första kammaren den 30 juni 1945.

Godkänd av andra kammaren den 30 juni 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
angående fria resor för värnpliktiga vid tjänstledighet eller
permission.

(Statsutskottets utlåtande nr 213.)

Till Konungen.

I de likalydande motionerna 1:25 och II: 58 har hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att de värnpliktiga vid beviljad tjänstledighet eller permission
skola erhålla rätt till två fria hemresor i månaden.

Vidare har i de likalydande motionerna 1:46 och II: 89 hemställts, att riksdagen
hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om utfärdandet av bestämmelser angående
fria resor vid permission eller tjänstledighet åt inkallade, som fullgöra
sin beredskapstjänst på över 50 kilometer avstånd från hemorten.

Vad i förenämnda motioner anförts i fråga örn vidgad rätt för värnpliktiga
till fria hemresor har synts riksdagen icke vara utan visst berättigande. Riksdagen
har emellertid velat framhålla, att frågan är i ekonomiskt och andra
hänseenden av den räckvidd, att ett ställningstagande till de gjorda yrkandena
måste föregås av närmare utredning. I anledning av de väckta motionerna
har riksdagen därför beslutat anhålla, att dylik utredning i ämnet kommer till
stånd. Vad särskilt beträffar frågan örn fria resor till värnpliktiga under beredskapstjänstgöring
har det synts riksdagen lämpligt, att detta spörsmål upptages
till prövning i sammanhang med utformandet av de tilläggsbestämmelser,
som av Kungl. Maj :t skola meddelas till det av innevarande års riksdag godkända,
i propositionen nr 65 framlagda förslaget till nytt krigsavlöningsreglemente.

Under åberopande av det anförda får riksdagen, i anledning av motionerna
1:25 och II: 58 samt 1:46 och II: 89, anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa
utredning av frågan om vidgad rätt till fria resor för värnpliktiga, vilka
fullgöra dem i fredstid åliggande tjänstgöring eller beredskapstjänstgöring.

Stockholm den 30 juni 1945.

Med undersåtlig vördnad.