Riksdagens skrivelse Nr 374 (Riksdagsskrivelse 1917:374)

Riksdagens skrivelse Nr 374.

Nr 374.

GodkUnd av första kammaren den 14 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1917.

Biksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungi.

Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring
i vissa delar av lagen den 1 juli 1898 om de svenska
lapparnas rätt till renbete i Sverige, dels ock två i ämnet
väckta motioner.

(Lagutskottets utlåtande nr 59 och memorial nr 67.)

Till Konungen.

Genom en den 23 mars 1917 dagtecknad proposition, nr 169,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar
av lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i
Sverige.

I sammanhang med denna proposition har riksdagen till behandling
förehaft två i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner.

Sedan riksdagen nu fattat beslut i de genom propositionen och
motionerna väckta frågorna, får riksdagen, i enlighet med berörda beslut,

l:o) tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat bifalla propositionen
i oförändrat skick, för sin del antagit lag av den lydelse här
nedan angives;

2:o) anhålla, att lapparnas i propositionens förslag under 1, 3, 4,
31, 35 och 39 §§ jämte andra stycket i övergångsbestämmelserna beBihang
till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 125 käft. (Nr 374—376.) 1

Riksdagens skrivelse Nr 374.

rörda bosättningsfråga och vad därmed äger sammanhang måtte återupptagas
till förnyat övervägande i samband med den tillämnade revisionen
av hela lapplagstiftningen samt efter det lapparna beretts tillfälle
att själva vid samfält möte överlägga om de synpunkter och önskningar,
som enligt deras uppfattning böra tjäna till vägledning för en sådan
revision ; och

3:o) anhålla, att genom statsverkets försorg beredes lappar, vilka
icke äga renar eller endast ett för uppehället otillräckligt antal djur,
tillfälle att förvärva renar, som genom inskränkningen av bofastas renägarskap
måste avhändas nuvarande renägare.

Enligt riksdagens under punkt 2:6) gjorda anhållan böra lapparna
beredas tillfälle att vid ett gemensamt lappmöte — som lärer vara
avsett att hållas i januari 1918 i Östersund — överlägga och framkomma
med förslag med anledning av den i propositionen bebådade
allmänna revisionen av lagstiftningen om lapparnas rätt till renbete
och därmed sammanhängande ämnen. Möjligheterna till ett sådant
sammanträffande böra därför på allt sätt av statsmakterna och orternas
tjänstemän underlättas. Riksdagen tillåter sig i detta avseende erinra
om, att norska staten beviljat ett motsvarande nyligen hållet norskt
lappmöte i Trondhjem ett anslag, som lärer uppgått till 2,000 kronor.
Det synes riksdagen, som även det svenska lappmötet borde ihågkommas
med något statsanslag, vilket med hänsyn till svenska förhållanden
dock torde böra sättas till ett avsevärt högre belopp. Medlen
torde utan riksdagens särskilda hörande kunna av Eders Kungl. Maj:t
anvisas ur de tre lappfonderna i enlighet med de för dem gällande bestämmelser.

Den av riksdagen i anledning av propositionen för dess del antagna
lagen införes här som följer.

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 1 juli 1898 om de svenska
lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Härigenom förordnas, att i lagen den 1 juli 1898 om de svenska
lapparnas rätt till renbete i Sverige 2, 9, 10, 27 och 30 §§ skola
erhålla följande ändrade lydelse samt i stället för 35—38 §§ skola införas
följande med nummer 35—43 betecknade paragrafer:

Riksdagens skrivelse Nr 374.

2 §•

Uppehåller sig lapp med sina renar å trakt, där lian icke äger
under någon tid av året vistas, eller på trakt, som i 1 § 2 mom. omförmäles,
under tid, då rätt till vistelse där icke är honom medgiven,
böte från och med tjugufem till och med tvåhundra kronor.

Finnes å viss trakt stam av renar, vilken utan att stå under
någons vård år efter år fortlever å trakten, meddelar Konungen de
bestämmelser, vilka äro erforderliga för att denna renstam må dödas.

9 §•

För varje lappby skall finnas en byordning, innehållande, i den
mån sådant finnes erforderligt, föreskrifter angående ordningen för
renskötselns bedrivande inom byn eller eljest angående förhållandet mellan
lapparna inbördes, såsom om:

fördelning av sommarbetet inom lappbyn eller ordnandet i övrigt
av betesrättens utövning;

renhjordarnas bevakning, antal renvaktare, som böra finnas, samt
hjordarnas ordnande och sammanhållande vid flyttningar;

renhjords samlande för märkning, för urskiljning av främmande
renar eller för annat ändamål;

förfarande vid renmärkning och renslakt, särskilt vid nedslaktning
av omärkta renar eller av renar, vilkas märken blivit förstörda eller förfalskade,
ävensom vid försäljning av dylika slaktade eller levande renar,
så ock tid och förfarande vid uppvisning, som i 10 § av lagen om renmärken
sägs, av renar, vilkas märken blivit förstörda eller förfalskade;

ersättning till ordningsman eller annan lapp för märkning av
annans ren eller för tillfällig vård om främmande renar, eller till ordningsman
för omhändertagande och vidare förfarande med omärkta renar
eller med renar, vilkas märken blivit förstörda eller förfalskade;

förvaltning, användning och redovisning av lappbyn gemensamt
tillhöriga medel; samt

sättet för överläggning och beslut i ämnen, som röra lappbyn
gemensamt.

Sedan lapparna inom byn lämnats tillfälle att uppgöra förslag till
byordning, äge Konungens befallningshavande efter kronobetjäningens
och lappfogdens hörande i ämnet besluta och byordningen till efterlevnad
utfärda. I byordning må stadgas vite från två till femhundra kronor för

Riksdagens skrivelse Nr 374.

underlåtenhet att ställa sig byordningens bestämmelser till efterrättelse,
så ock meddelas föreskrift att, i händelse den felande dragit vinst av
sin förseelse, hänsyn härtill och till vinstens omfattning skall tagas vid
vitesbeloppets bestämmande. Den, som under tid, då han är tilltalad
för förseelse mot byordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han
varder lagligen förvunnen härtill, för varje gång stämning utfärdats och
delgivits fällas till vite efter ty bär förut är sagt.

10 §.

I varje lappby skola de renskötande lapparna vid sammanträde,
som i enlighet med Konungens befallningshavandes förordnande hålles
inför lappfogde eller länsman, inom sig välja en ordningsman.

Ordningsmannen åligger, utöver vad i denna lag och lagen om
renmärken finnes honom särskilt uppdraget:

att förskaffa sig kännedom om de till byn hörande lappars uppehållsställen
under de särskilda årstiderna samt att, i händelse det skulle
visa sig, att andra än de lappar, som tillhöra byn, sommartiden föra
renar på bete inom dess område, därom göra anmälan hos lappfogde
eller länsman;

att biträda vid renräkning, som anordnas av myndighet;

att tillhålla lapparna att noga bevaka sina renar, samt att söka
utreda, genom vilkens eller vilkas renar angiven skada å bofastas ägor
blivit förorsakad;

att vaka över efterlevnad av lagen om renmärken och av den för
lappbyn fastställda byordning samt hos lappfogde eller länsman anmäla
förseelser däremot;

att jämväl i övrigt söka befordra god ordning inom lappbyn och
hos lappfogde eller länsman anmäla, när något däremot stridande förekommer; att

vid uppkommande tvister såväl emellan lapparna och de bofasta
som ock emellan lapparna inbördes söka bilägga desamma;

att inställa sig vid häradsrätt, när de till lappbyn hörande lappar
skola inför rätten höras i ärenden, som röra dem gemensamt, samt att
närvara vid de mantalsskrivningar, uppbördsstämmor eller andra allmänna
sammanträden, som hållas med lapparna, och därvid, när så
erfordras, förete den i 11 § omförmälda längd över antalet renar inom
lappbyn; samt

att i förekommande fall, då kronofogde, lappfogde eller länsman
å tjänstens vägnar sådant påfordrar, lämna dem erforderligt biträde.

Riksdagens skrivelse Nr 374.

Ordningsman utses för en tid av sex år, med rätt för den utsedde
att efter två år eller ock dessförinnan vid laga förfall avgå från
befattningen. Till Konungens befallningshavande skall lappfogde eller
länsman ofördröjligen insända uppgift på de lappars namn och vanligaste
uppehållsställen, som blivit inför honom till ordningsmän utsedde, jämte
utlåtande om deras lämplighet för befattningen. För de valde, om de
befinnas lämpliga, utfärde Konungens befallningshavande förordnande och
läte därom i länskungörelserna meddela underrättelse. Konungens befallningshavande
äge ock, när så prövas skäligt, före tjänstgöringstidens
utgång entlediga ordningsman.

Ordningsman åtnjute i och för sin befattning enahanda skydd
som tjänsteman. Visar han vårdslöshet eller försummelse i befattningen,
straffes med böter från och med fem till och med femtio kronor.

Till ordningsman skall av allmänna medel utgå ersättning efter
ty därom särskilt stadgas.

27 §.

När i denna lag talas om lapparnas renar, förstås därmed icke
allenast deras egna renar utan ock sådana, som andra på grund av denna
lag satt i deras vård (skötesrenar).

30 §.

Lapparna äro berättigade att till jakt och fiske betjäna sig av
land och vatten icke allenast å sådana områden, där de enligt vad i 1 §
1 mom. sägs äga vistas varje tid av året, utan även å annan utmark inom
Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker under den tid de äga
att å sådan utmark uppehålla sig med sina renar; vare dock i avseende
å tid och sätt för nyttjande av jakt och fiske underkastade de bestämmelser,
som eljest därom gälla.

35 §.

I fråga om rättighet att, såsom i 27 § sägs, hava skötesrenar hos
lappar gälle nedanstående bestämmelser:

1. Renar, som tillhöra lapp, må av denne lämnas i vård hos
annan lapp.

2. Inom Norrbottens län må tills vidare den, som ej är lapp, men
bor inom länets lappmark och där äger eller brukar jordbruksfastighet,
hava renar under vård av lapp, som huvudsakligen sysselsätter sig med

Riksdagens skrivelse Nr 374.

renskötsel och ej är i annans tjänst; dock må ej för sådan renägare
djurens antal överstiga tjugu, kalvar under ett års ålder häri ej inbegripna,
Konungen obetaget att för områden inom nämnda län, där sådant
med hänsyn till förhållandena prövas skäligt och lämpligt, tillåta ett högre
antal, dock ej över femtio. Varje renägares djur skola samtliga stå under
vård av en och samma lapp. Flyttar renägare utom länets lappmark.eller
upphör han att där äga eller bruka jordbruksfastighet, skall han inom
ett år därefter avhända sig skötesrenarna. Dör renägare, må renarna
ej behållas av dödsboet längre än boet äger eller brukar jordbruksfastighet
inom länets lappmark.

Den, som vill begagna sig av den rätt, som i detta mom. avses,
har att varje år i maj månad hos lappfogden anmäla antalet av de
renar, kalvar för året ej inbegripna, som han har under lapps vård, samt
vårdarens namn. I samband därmed skall för varje anmäld ren erläggas
dels sköteslega för löpande kalenderåret med belopp, som Konungens
befallningshavande har att fastställa för länets lappmark i dess helhet
eller för de särskilda lappbyarna, dock ej mindre än två kronor femtio
öre, dels ock en särskild avgift av femtio öre, som, enligt närmare
föreskrifter av Konungen, skall användas såsom bidrag till bekostande
av renräkningar samt till åtgärder för renskötselns främjande. Sköteslega,
som sålunda erlägges, varde genom lappfogdens föranstaltande
tillställd vårdaren. Ej må den omständigheten, att ren, för vilken sköteslega
erlagts, före årets utgång slaktas eller förgås eller förkommer,
medföra rätt för ägaren att återbekomma någon del av beloppet.

Närmare föreskrifter angående lappfogdes åligganden i avseende å
anmälningars mottagande samt uppbärande och redovisande av sköteslega
och avgifter har Konungens befallningshavande att meddela. Där särskild
lapptillsyningsman finnes, äge Konungens befallningshavande förordna
denne att i lappfogdes ställe fullgöra hans åligganden i nu angivna
hänseenden.

3. Renar, som användas till körslor, s. k. dragrenar, må en var
hava under vård av lapp; och vare sådana renar ej i något hänseende
inbegripna under stadgandena i 2 mom.

4. Renägare, vilken lämnat renar i vård åt lapp, har i fråga om
dessa renar enahanda förpliktelser enligt denna lag som lappen för
sina renar.

36 §.

Håller i annat fall än i 35 § 2 eller 3 mom. avses någon, som ej
är lapp, renar, som beta å mark, varöver han ej förfogar, eller åsido -

Riksdagens skrivelse Nr 374.

sätter den, som begagnar sig av den i 35 § 2 mom. medgivna rätt att
hava renar under lapps vård, något av vad i sistnämnda lagrum stadgas
i avseende å sådan rätts utövande, skall på Konungens befallningshavande
ankomma att förordna om försäljning av de renar, som olagligen
hållas. Består åsidosättandet däri, att sköteslegan och den särskilda
avgiften för anmälda renar ej erlagts, må förordnande om försäljning
ej meddelas förr än fyra månader förflutit från det beloppet
senast skolat erläggas; men skall i ty fall, vare sig sådant förordnande
meddelas eller icke, den särskilda avgiften utgå med en krona. År
förordnande om försäljning föranlett därav, att vården av någons renar
fördelats mellan flera lappar, bestämme Konungens befallningshavande
vilka renar försäljningen skall omfatta.

När förordnande, som i denna § avses, blivit meddelat, skola de
renar förordnandet avser, så snart lämpligen kan ske, på lappfogdens föranstaltande
omhändertagas och, levande eller slaktade, avyttras för ägarens
räkning. Av köpeskillingen skall gäldas kostnad för renarnas omhändertagande,
slaktande och försäljande samt därnäst sköteslega och
särskild avgift, där de ej förut erlagts.

Håller någon, som ej är lapp, renar annorledes än såsom skötesrenar
under lapps vård, vare han, där de olovligen inkomma på annans
mark, underkastad förutom påföljd av renarnas försäljning efter ty här
förut är sagt jämväl bötesansvar enligt allmän lag samt skyldighet att
ersätta skada, som av djuren vållas.

37 §.

För övervakande av tillämpningen av vad i 35 § 2 mom. är
stadgat skall, där ej med hänsyn till ogynnsamma väderleksförhållanden
hinder möter, i Norrbottens län minst vart tredje år hållas allmän renräkning
enligt föreskrifter, som meddelas av Konungen.

38 §.

När i 35, 36 och 37 §§ talas om rätt för lapp att hava renar
under annans vård, förstås med lapp den, vars fader i någon män är av
lappsk härstamning, dock endast såvitt antingen fadern eller dennes
fader drivit renskötsel såsom stadigvarande yrke utan att samtidigt
bruka hemman eller nybygge eller biträda vid bruket av sådan fastighet.
I fråga om den, som är av oäkta börd, skola moderns i stället för
faderns härstamning och yrke komma i betraktande. Kvinna, som är
eller varit gift med den, som skall räknas för lapp, varde ock såsom
lapp ansedd.

Riksdagens skrivelse Nr 374.

39 §.

över de av Konungens befallningshavande utfärdade byordningar
ävensom över de närmare föreskrifter eller åtgärder, vilka det enligt
denna lag eljest tillkommer Konungens befallningshavande att meddela
eller vidtaga, äge den, som anser sin rätt därav förnärmad eller obehörigen
inskränkt, att hos Konungen anföra besvär inom den tid, som
är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut; skolande dock, där ej ändringssökandet därigenom varder
onyttigt, beslutet utan hinder av besvär gälla till efterrättelse, intill dess
annorlunda kan bliva vederbörligen förordnat.

40 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Viten ådömda för överträdelse av byordning skola, enligt de bestämmelser
som meddelas av Konungen, användas till förmån för länets
lappar. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller viten, förvandlas
de enligt allmän strafflag.

41 §.

1. Överträdelser av denna lag ävensom av byordning åtalas vid
allmän domstol och höra, där ej annorlunda här nedan sägs, under
allmänt åtal.

2. De i 4 § omförmälda förseelser, vilka endast förnärma enskild
persons rätt, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej målsäganden angiver
dem till sådant åtal. Lag samma vare beträffande förseelser, om
vilka i 25 § handlas. Har ren blivit olovligen fälld eller misshandlad,
och är renen omärkt eller målsäganden ej känd, äge allmän åklagare
utan angivelse tala i saken, jämväl i fråga om skadestånd, vilket i ty
fall skall tillfalla den lappby, dit renen kan antagas hava hört.

3. Förseelser, som avses i 2, 17 eller 36 §, må ej, där de endast
förnärma enskild persons rätt, åtalas av annan än målsägande.

42 §.

Vad här förut är stadgat i fråga om renar har avseende allenast
å sådana renar, som hela året eller någon del därav beta inom Norr -

Riksdagens skrivelse Nr 374. 9

bottens eller Västerbottens läns lappmark eller renbetesfjällen i Jämtlands
län.

Andra renar må ej i något fall föras på bete å mark, varöver
renägaren ej förfogar, vid påföljd av böter enligt allmän lag samt
skyldighet att ersätta skadan. År i fråga om någon renägares hjord
allmänt veterligt, att därtill hörande djur pläga olovligen inkomma på
annans mark, ankomme på Konungens befallningshavande att på ansökan
av markens ägare meddela de föreskrifter, som finnas erforderliga,
för att hjorden må nedslaktas och försäljas för renägarens räkning;
och skall kostnaden för renarnas omhändertagande och försäljning
gäldas av köpeskillingen.

43 §.

Denna lag äger, så vitt den stadgar förpliktelser för lapparna utöver
vad lagstiftningen rörande de lappar, som med renar flytta emellan
Sverige och Norge, innehåller, icke tillämpning å norska lappar, som
vintertiden uppehålla sig i Sverige.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918, dock skola
stadgandena i 35, 36 och 37 §§ ej lända till efterrättelse förr än den
1 januari 1920 och skola intill dess bestämmelserna i 27 § enligt dennas
nuvarande lydelse bibehålla gällande kraft.

Från utfärdandet av denna lag intill utgången av år 1920 skall
ifråga om lappars bosättning å kronojord inom lappmarkerna och
renbetesfjällen i Jämtlands län gälla, förutom vad särskilda författningar
innehålla om bosättning å kronomark, att tillstånd till uppförande av
boningshus med eller utan någon därmed sammanhängande, på eget
äventyr för åverkan av renar upptagen odling jämte ladugård må beviljas
av Konungen, som därvid i varje särskilt fall prövar, på vilken plats
och i vad mån anläggningen må äga rum.

Stockholm den 15 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 125 käft. (Nr 374—376.) 2