Riksdagens skrivelse Nr 342

Riksdagsskrivelse 1918:342

Riksdagens skrivelse Nr 342.

1

Nr 342.

Godkänd av första kammaren den 13 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
om åvägabringande av utredning och förslag i fråga om
kraftigare befrämjande av kolonisationen å bondejord i
Norrland.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t ville låta verkställa en utredning, huru kolonisationen å
bondejord i Norrland, genom ändring i de för Norrland gällande ägodelningslagarne
och genom ändrade villkor och bestämmelser för utgående
av bidrag från norrländska avdikningsanslaget och lån från norrländska
nyodlingsfonden samt genom andra lämpliga åtgärder i huvudsaklig
anslutning till de i motionen angivna riktlinjerna för denna kolonisation,
må kunna kraftigare än hittills befrämjas; och därefter för riksdagen
framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.

Erågan om åstadkommande av en planmässig och omfattande kolonisation
och odling av Norrland är utan tvivel av stor betydelse för
vårt lands utveckling och för vårt jordbruks framtid. Det har alltmera
framstått såsom ett statsintresse av synnerlig vikt att genom ett utvidgat
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 109 käft. (Nr 342—343.)

2

Riksdagens skrivelse Nr 342.

och underlättat tillgodogörande av de stora odlingsmöjligheter, som den
svenska jorden ännu i betydande utsträckning torde erbjuda i landets
nordligare delar, skapa nya, självständiga jordbrukshem.

Såsom i motionen framhålles bava de statliga åtgärderna för tillgodogörande
av odlingsbar mark i Norrland hittills till det väsentligaste
avsett kronomarkerna därstädes. Riksdagen anser sig böra i detta sammanhang
erinra om den skrivelse, vilken 1914 års senare riksdag på
grund av väckta motioner avlät till Kungl. Maj:t med hemställan bl. a.,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allmän undersökning rörande
statens för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar
inom de sex nordligaste länen i syfte att vinna en allmän
översikt över belägenheten, storleken och beskaffenheten av jord, som
kunde befinnas lämplig för utläggande av såväl odlingslägenheter som
under äganderätt upplåtna, självständiga jordbruk, ävensom en förberedande
plan för områdenas fördelning i nu nämnda hänseenden. I anledning
härav har Kungl. Maj:t vidtagit åtgärder för en inventering
av tillgänglig odlingsjord å kronomarker i Norrland och Dalarna, varjämte
år 1916 tillsatts den s. k. kolonisationskommittén med uppdrag att
verkställa utredning och avgiva förslag beträffande åtgärder för främjande
av kolonisation å kronans marker i Norrland och Dalarna med
undantag av trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker ävensom därmed sammanhängande spörsmål
m. m. Innevarande års riksdag har vidare i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 198, som grundar sig på framställning av nämnda
kommitté, beslutat anordnande av kolonisationsförsök å vissa kronoparker
i nyssnämnda län.

I motionen göres nu gällande, att dessa åtgärder för en utsträckt odling
och kolonisation av Norrland icke kunna anses tillfyllestgörande,
särskilt vid det förhållande att den minsta arealen jord i Norrland befinner
sig i statens ägo och att dessutom statens marker erbjuda förhållandevis
mindre odlingsmöjligheter, vilket är en naturlig följd av att
vid avvittringen åtminstone den fasta mark, som ansågs lämplig för
odling, till största delen kommit att falla inom enskildas områden.

Att man för genomförande av en mera omfattande kolonisation i
Norrland måste rikta blicken på enskildas jord, synes därför uppenbart.
Uppmärksamheten har också, enligt vad i motionen uppgivits, blivit
fästad härpå dels genom tillsättande av nationalföreningens mot emigrationen
kommitté, dels ock genom den s. k. landstingens norrlandskommitté.

Riksdagens skrivelse Nr 342. 3

Ehuru alltså förevarande spörsmål kan sägas vara redan nu föremål
för utredning, finner riksdagen det dock vara av den betydelse,
att riksdagen och Kungl. Maj:t böra ägna det ett alldeles särskilt intresse.
Med detsammas lyckliga lösning äro utan tvivel så många viktiga
synpunkter förbundna, att man näppeligen kan begära, att desamma
skola genom nyssnämnda utredningar kunna bliva fullständigt beaktade
och utredda.

Hörande motionens syfte har framlagts ett jämförelsevis utförligt
program, varuti motionens huvudsynpunkter sammanfattats, och vilket
riksdagen anser sig böra här återgiva.

Nämnda program har följande lydelse:

l:o) Norrland äger ännu oerhörda arealer god odlingsjord, isynnerhet
på de jordområden, som tillhöra enskilda. Av den i enskild ägo befintliga
marken ha visserligen stora arealer övergått i sågverksindustriens
ägo, men den största och värdefullaste delen av de norrländska odlingsmarkerna
befinner sig allt fortfarande i böndernas ägo.

2:o) De ifrån det allmännas sida vidtagna åtgärderna för Norrlands
kolonisation hava hittills i främsta rummet varit riktade på tillgodogörandet
av odlingsmarkerna på kronojord, vilka äro av mindre omfattning, av i
allmänhet sämre beskaffenhet och med ett ogynsammare läge än de å
bondejord belägna odlingsområdena.

3:o) En jordbrukskolonisation i Norrland bör därföre i främsta rummet
inriktas på ett tillgodogörande av de på de flesta bondehemman
förekommande odlingsmöjligheterna och på att få böndernas egna söner
och döttrar att bilda de nya jordbrukslägenheterna. Dessa äga de bästa
personliga förutsättningarna för en jordbrukskolonisation, och de av dem
upptagna nya brukningsdelarne kunna lättast uppodlas och bebyggas,
då detta arbete kan företagas, medan de ännu äro kvar i föräldrahemmet
och ifrån detta kunna få hjälp och bistånd.

4:o) Hemmansdelningen bör därföre företagas i god tid, förrän arvingarne
skola tillträda de delar av stamhemmanet, som en gång skola
tillfalla dem, så att de unga redan tidigt veta, var de en gång skola få
sina hem och redan vid unga år kunna börja med att arbeta för det
nya hemmets iordningställande till såväl jord som hus.

5:o) Den lämpligaste formen för denna ägodelning är den s. k. ägostyckningen,
emedan denna medger, att de nybildade brukningsdelarne
kunna bibehållas i sambruk med varandra i samma ägares hand, så länge
detta anses lämpligt, och att de således ej behöva tagas i anspråk av

4

Riksdagens skrivelse Nr 342.

de blivande ägarne, förrän de i sambruk med stamhemmanet hunnit
bliva nöjaktigt uppodlade och eventuellt även bebyggda.

6:o) Genom en efter dessa grunder verkställd ägostyckning med åt
följande uppodling och eventuellt bebyggande av de nya brukningsdelarne,
redan innan desamma överlämnas åt de blivande arvingarne,
skulle en stor del av de olägenheter kunna undgås, som nu i allmänhet
åtfölja arvskiftena, då en av arvingarne ofta måste med pengar utlösa
flere syskon, varigenom hemmanen bli oskäligt belastade med improduktiva
och betungande fastighetslån, och flere eller färre av böndernas söner
och döttrar drivas bort ifrån jordbruket över till andra näringar.

7:o)De laga skiftena liksom de efterföljande delningsförrättningarne
äro på många ställen i Norrland så olämpligt verkställda med hänsyn till
skiftenas konfiguration, att det för att kunna fullt utnyttja odlingsjorden
°ch^ möjliggöra utflyttningar är i hög grad önskligt, att möjligheten att
erhålla nya laga skiften så mycket som möjligt underlättas. Den norrländska
ägodelnings] agstiftningen lägger också vissa hinder i vägen för
en ägostyckning, som tillåter att på lämpligaste sätt fördela inägojorden
och odlingsmarken emellan de olika brukningsdelarne, vårföre en revision
av denna lagstiftning bör göras på sådant sätt, att man utan att riskera
det med norrlandslagstiftningen avsedda syftemålet kan få friare händer
vid styckningen av bondejordbruk, som äga tillgång till större arealer
odlingsjord.

8:o) För att dessa ägostyckningar å bondehemman skola komma att
på bästa sätt tillgodose kolonisationssyftet, bör ett anslag av ungefär den
storlek, som det för understöd av enklare lantmäteriförrättningar hittills
anvisade anslaget, ställas till de norrländska hushållningssällskapens förfogande,
att av dem användas för att uppmuntra till och understödja sådana
ägostyckningar å bondehemman, som avse dessas uppdelande på
flere brukningsdelar och som verkställas på ett sådant sätt, att de få
förutsättningar att genom fortsatt uppodling av tillgänglig odlingsmark
bilda nya självständiga jordbruk.

9:o) Då de viktigaste av de å bondejord befintliga odlingsmarkerna
utgöras av mer eller mindre försumpade marker, är den första förutsättningen
för deras tillgodogörande, att man med anlitande av norrländska
avdikningsanslaget får dessa sumpmarker utdikade. I många fall äro de
för torrläggning avsedda odlingsmarkerna så vidsträckta, att de enskilda
även med åtnjutande av bidrag från norrländska avdikningsanslaget ej
mäkta med att verkställa utdikningen. Där så är fallet, borde vill -

5

Riksdagens skrivelse Nr 342.

koren för anslag kunna modifieras så, att markägarne emot avstående
till kronan av viss del av den torrlagda marken kunde få hela eller
större delen av torrliiggningskostnaden gäldad med statsmedel. De så
vunna markarealerna kunde kronan sedan upplåta åt kolonister, som
saknade jord och önskade bilda nya jordbruk.

10:o) För att möjliggöra en utflyttning till de genom torrläggningen
vunna odlingsområdena, bör anslag lämnas även till anläggande av enklare
vägar ifrån den äldre bygden till odlingsområdena, antingen på så sätt
att viss del av avdikningsanslaget finge användas för detta ändamål
eller genom anvisande för detta ändamål av ett särskilt för Norrland
avsett odlingsvägsanslag.

ll:o) För att befrämja uppodlingen av de torrlagda områdena på de
olika för ny fastighetsbildning avsedda ägostyckningarne, böra villkoren
för lån ur norrländska nyodlingsfonden ändras så, att ägare av ägostyckat
hemman, för vilket ägostyckningsplan uppgjorts på sådant sätt,
att dess odlingsmöjligheter kunna tillgodogöras, skulle få rätt att erhålla
minst lika stort nyodlingslån för var och en av de på detta sätt planerade
ägolotterna, som han nu kan erhålla för hela den oskiftade fastigheten.

12:o) Yillkoren för erhållande av egnahemslån böra också underkastas
en revision, så att säkerhet kan vinnas för att den här föreslagna
ifrån nationalekonomisk och social synpunkt så önskvärda egnahemsbildningen,
som avser framskapandet av nya produktiva jordbruksfastigheter,
tillförsäkras den kredit, som erfordras för de nya fastigheternas bebyggande
och säkerställande i övrigt.

Länge har från olika håll framhållits, att nu gällande ägodelningslagstiftning
vore mindre väl avpassad för en mera omfattande egnahemsrörelse
i Norrland. Då en kraftigare genomförd kolonisation i dessa
landsdelar efter numera vunnen erfarenhet om myrodlingars företräden
framför den mera kostsamma fastmarksodlingen måste i stor omfattning
inriktas på torvmarker, så framstår naturligen avdikningen av dessa
marker som ett mycket viktigt led i förevarande hänseende. För uppodlingens
bedrivande å de torrlagda markerna framträder även starkt
behovet av ökade möjligheter till erhållande av lån och bidrag. Yad
i motionen härutinnan anförts liksom övriga däri uppdragna linjer
kräva emellertid ett långt mera ingående övervägande, än vad riksdagens
begränsade tid kunnat medgiva. Utan att alltså ingå på de detaljspörsmål,
som härvidlag framhållits, eller vilja uttala att icke till dessa kunna

6 Riksdagens skrivelse Nr 342.

läggas än flere, får riksdagen, med framhållande av angelägenheten
att nyodlingen i Norrland kraftigt befrämjas till motarbetande av emigrationen
och för tillskapande av nya bärkraftiga jordbruk, anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huru kolonisationen
å bondejord i Norrland, genom ändring i de för Norrland gällande ägodelningslagarna
och genom ändrade villkor och bestämmelser för utgående
av bidrag från norrländska avdikningsanslaget och lån från norrländska
nyodlingsfonden samt genom andra lämpliga åtgärder, må kunna
kraftigare än hittills befrämjas; och därefter för riksdagen framlägga de
förslag, till vilka utredningen kan föranleda.

Stockholm den 13 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.