Riksdagens skrivelse nr 337

Riksdagsskrivelse 1946:337

Riksdagens skrivelse nr 337.

5

Nr 337.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1946.

Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1946.

Riksdagens skrivelse lill Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
''proposition angående anvisande av vissa inve st ering samlag
för budgetåret 1946/47 för uppförande av centrala tvättoch
reparationsanstalter för försvaret.

(Statsutskottets utlåtande nr 177.)

Till Konungen.

I propositionen nr 132 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 1 mars 1946, föreslagit riksdagen
att för budgetåret 1946/47 under Försvarets fabriksfolk anvisa dels till
Uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag
av 410 000 kronor, dels ock till Anskaffning av maskiner och annan utrustning
för centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag av 610 000
kronor.

Av ärendet framgår att vissa meningsskiljaktigheter uppkommit i fråga om
den fortsatta centraliseringen av tvätt- och reparationstjänsten. Detta gäller
särskilt de föreslagna centralanstalterna i Långsele, Herrljunga och Mjölby.
Sålunda har hävdats den uppfattningen, att ett sammanförande garnisonsvis av
driften vid de nuvarande förbandsverkstäderna vore att föredraga framför den
av riksdagen beslutade centraliseringen. Det synes emellertid riksdagen genom
den på föredragande statsrådets föranstaltande verkställda utredningen i ärendet
klart framgå, att en centralisering i enlighet med riksdagens tidigare fattade
beslut skulle vid jämförelse med garnisonsvis ordnad centralisering medföra
icke oväsentliga besparingar. Ej heller med avseende å kvalitetsfrågan och omloppstiden
för reparationer synes något hava framkommit, som utgör skäl för
ett frångående av centralanstaltsplanen. Med hänsyn härtill finner riksdagen
i likhet med statsrådet anledning icke föreligga att ifrågasätta ändring i det
centraliseringsprogram, som av statsmakterna redan beslutats. En annan fråga
är huruvida rådande brist på arbetskraft och olika slags byggnadsmaterial kan
anses utgöra hinder för att byggnadsföretagen nu genomföras. Riksdagen vill
framhålla, att riksdagen förutsätter, att vid valet mellan att fullfölja nu ifrågavarande
byggnadsprogram eller igångsätta andra i och för sig nödvändiga
byggnadsföretag ställningstagande härtill får ske efter vanligt angelägenhetsoch
produktivitetsbedömande. Därest det skulle anses lämpligt att utnyttja
redan befintliga anläggningar för centralanstaltsplanens genomförande eller
andra åtgärder skulle befinnas påkallade i syfte att ändamålsenligt ordna underhållstjänsten,
må såsom statsrådet förutsatt Kungl. Majit besluta härom, i
den mån kostnaderna härigenom kunna nedbringas eller rymmas inom ramen
för tillgängliga medel.

Mot de verkställda kostnadsberäkningarna har riksdagen icke något att erinra.

6

Riksdagens skrivelse nr 337—338.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen för
budgetåret 1946/47 under försvarets fabriksfond anvisat dels till Uppförande
av centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag av 410 000
kronor, dels ock till Anskaffning av maskiner och annan utrustning för centrala
tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag av 610 000 kronor.

Stockholm den 14 juni 1946.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 338.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1946.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1946.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om
anslag för budgetåret 1946/47 till befrämjande av fartygs
förseende med radiotelegraf- eller radiotelefonstation.

(Statsutskottets utlåtande nr 179.)

Till Konungen.

I de likalydande motionerna I: 140 och II: 201 har hemställts, att riksdagen
för befrämjande av fartygs förseende med radiotelegraf- eller radiotelefonstation
för budgetåret 1946/47 måtte anvisa ett reservationsanslag av 20 000 kronor.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
kommerskollegium avgivit yttrande, vilket fogats såsom bilaga till statsutskottets
utlåtande nr 179.

Såsom av ärendet framgår hava anslag till befrämjande av fartygs förseende
med radiotelegraf- eller radiotelefonstation beviljats av 1939 och 1940 års riksdagar,
vardera gången med 24 000 kronor.

I propositionen nr 118 till innevarande års riksdag har Kungl. Majit hemställt
örn bemyndigande att jämväl för nästa budgetår få disponera det år 1940
för ifrågavarande ändamål anvisade anslaget. Återstoden av anslaget lärer, såsom
kommerskollegium i ärendet framhållit, komma att förbrukas för handelsflottans
räkning.

Vid beviljandet första gången av anslag för ifrågavarande ändamål framhölls,
såsom i motionerna även berörts, att det för sjöfartssäkerheten vore av
betydelse att radioinstallation anordnades på så stort antal fartyg som möjligt.
Ett fartyg, som vore försett med radioinstallation, hade ju i händelse av haveri
sådan möjlighet att tillkalla hjälp, som icke stöde ett fartyg till buds, vilket
saknade dylik installation. Möjlighet att erhålla hjälp vid haveri ökades givetvis
även ju flera fartyg, som vore försedda med radioinstallation och alltså
kunde uppfånga det nödställda fartygets anrop. Det vore för den skull mycket