Riksdagens skrivelse Nr 337

Riksdagsskrivelse 1918:337

4

Riksdagens skrivelse Nr 337.

Jfr 337.

Godkänd ar första kammaren den 11 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående ifrågasatt utredning
rörande livsmedelsproduktionens allmänna läggning m. m.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 22.)

(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har framhållits behovet av åstadkommande
av en skyndsam allsidig utredning rörande dels den allmänna
läggning av vår livsmedelsproduktion och dennas fördelning på olika
produktionsgrenar, enkannerligen på vegetabiliska och animaliska födoämnen,
som med hänsyn till kända förhållanden och till de erfarenheter,
som under nu rådande kristid vunnits hos oss eller i andra länder, kunde
anses mest önskvärd, dels ock de åtgärder i produktionsstödjande och
produktionsreglerande riktning, som med hänsyn härtill kunde bliva påkallade
från statens sida för att göra vår folkförsöjning i största möjliga
mån oberoende av främmande länder.

Till stöd för motionen har anförts huvudsakligen följande:

Det torde icke råda mer än en mening därom, att inför det allvarsläge
på folkförsörjningsområdet, vari vi nu befunne oss, från statens
sida borde lämnas det stöd och den ledning ifråga om åtgärder till jordbruksproduktionens
höjande, som prövades kunna bliva verksamma —
framför allt verksamma för det närmaste och de närmaste åren.

Men det vore av största vikt, att vi, medan vi ännu direkt kände
trycket av de svårigheter, livsmedelsknappheten förorsakade, och medan
kristidens erfarenheter ännu stode levande för oss, och vore lätt tillgängliga
hos våra kristidskommissioner, icke tänkte endast på kristiden

Riksdagens skrivelse Nr 337.

5

och de allra närmaste åren, utan att vi riktade vår blick även framåt på de
tidsskeden, som följde sedan freden en gång äntligen blivit sluten.
Den lärdom, vi sålunda kunde inhämta av kristidssvårigheterna, borde
samlas och ordnas i bestämda förslag och planer för vår framtida livsmedelsproduktion,
så långt denna kunde i förväg bedömas och utstakas,
på det att vi, om det åter gällde att lita till oss själva, måtte hava vår
folkförsörjning säkrast möjligt grundad i den svenska jorden.

Att huvudsträvandet härvidlag måste inriktas på jordbruksproduktionens
stegring i allmänhet, torde ligga i öppen dag. Såsom led i detta
allmänna strävande för framtiden vore att betrakta bland annat det vid
1916 års riksdag väckta förslaget om utredning rörande möjligheterna
för en inhemsk konstgödselmedelindustri samt de vid innevarande riksdag
gjorda framställningarna angående åtgärder för bättre vård av den naturliga
gödseln, angående åstadkommande av en allmännare och bättre
täckdikning ävensom angående ogräsets bekämpande.

Men erfarenheterna under den oss nu påtvungna avspärrningen ådagalade
även nödvändigheten av att livsmedelsproduktionen så avvägdes,
att den större eller mindre knapphet, som visade sig ofrånkomlig, bleve
så att säga lämpligt fördelad på de olika livsmedelsslagen. Att enbart
stegra jordbrukets produktion vore sålunda icke till fyllest. Produktionen
måste med hänsyn till försörjningen av det egna folket så inriktas på vissa
levebrödsartiklar, att mängderna av dessa i huvudsak komme att stå i lämplig
proportion till folkets behov av desamma. Statens jordbrukspolitik måste
alltså hava till uppgift att leda och reglera jordbruksproduktionen i
denna riktning, naturligen dock med utgående ifrån att någon tvångsreglering
av jordbruksproduktionen ej borde förekomma.

Vad de två huvudgrenarna av livsmedelsproduktionen — den vegetabiliska
och den animaliska — anginge så fördes under åren närmast
före kriget en rätt livlig debatt om huruvida brödsädesodling eller ladugårdsskötsel
borde ur folknäringssynpunkt tillmätas större betydelse.

Med de erfarenheter, som vunnits under de hittills gångna krigsåren,
syntes man böra utgå ifrån, att samtidigt vinnlägga sig om att öka
brödsädesodlingen samt att verka för, att en husdjursskötsel, svarande
minst mot folknäringens oundgängliga behov av animaliska produkter, måtte
kunna uppehållas och väsentligen grundas på vad landet självt kunde frambringa
av djurnäring, ehuru visserligen frågan om åstadkommande av
ökad husdjursskötsel måste ställas i andra rummet i förhållande till
brödsädesodlingen.

6

Riksdagens skrivelse Nr 337.

Genom en allsidig undersökning i nyssberörda avseende skulle man
söka bringa största möjliga klarhet över alla de spörsmål, som stode i
samband med vår framtida jordbruksproduktion och dess med hänsyn
till den egna folkförsörjningen önskvärda läggning, ävensom rörande
de åtgärder i såväl stödjande som reglerande riktning, som från statens
sida kunde och borde vidtagas i syfte att giva produktionen denna
läggning.

Slutligen hava motionärerna sammanfattat några av de enligt deras
förmenande viktigaste uppgifterna för det allmännas ingripande uti ifrågavarande
syfte under sju särskilda punkter, däri, såvitt nu är i fråga,
huvudsakligen framhållits följande:

1) Brödsädesproduktionens uppehållande vid viss minimiomfattning i
förhållande till normalbehovet måste givetvis intaga första punkten på
ett produktionsregleringsprogram.

Därvid torde beaktas dels i vilket förhållande den egna skörden
borde stå till normalförbrukningen under jämnt fortlöpande förhållanden,
d. v. s. huru stor del av denna förbrukning kunde täckas av import,
utan att svårigheter behövde uppstå vid eventuell avspärrning, dels de
inskränkningar i brödsädesproduktionen, som måste påkallas till förmån
för den animaliska produktionen, dels och de möjligheter, som förefunnes
att lagra större eller mindre del av årsbehovet av brödsäd. Vidare borde
uppmärksammas, huruvida icke vid sädesförädlingen med framgång borde
eftersträvas sorter av bättre kvalitet. Dä prispolitiken hade den mest
avgörande betydelse för brödsädesodlingen, borde givetvis även noga utredas,
huru denna politik lämpligast skulle läggas.

2) Sockerbetsodlingens utvidgning inom vissa ganska vida gränser.

3) Potatisodlingens befrämjande.

4) Införande av oljeväxter'' i odlingen, vilket vore av betydelse såväl
ur direkt folknärings- som även djurnäringssynpunkt.

5) Beträffande frågan om den animaliska produktionens förökande
borde särskilt tagas i övervägande nötkreatursskötseln och huru denna
skulle kunna göras i mesta möjliga mån oberoende av kraftfodertillförsel
utifrån. I sådant hänseende har av motionärerna framhållits betydelsen
av odling av äggviterikare fodermedel, främst mera baljväxter, ängars
och hagmarkers bättre utnyttjande till beten etc., åstadkommande av
riklig tillgång på kvävegödselmedel och andra konstgödselämnen samt
vidtagandet av anordningar för att nötkreatursskötseln måtte planläggas
och avpassas så, att det koncentrerade kraftfodermedel, som foderkakorna

Riksdagens skrivelse Nr 337.

7

erbjöde, eventuellt kunde undvaras utan svårare rubbningar i produktionen.
Vidare borde svinskötseln regleras, varutinnan framhållits önskvärdheten
av en utsträckt potatisodling. — Ytterligare borde uppmärksammas
fårskötselns stegrade betydelse såväl ur beklädnads- som allmän
folkförsörjningssynpunkt liksom ock smådjursskötseln, vilken sistnämnda
vore av särskilt stor betydelse för småbruket.

6) Omsättningen av livsmedelsprodukter inom Jandet spelade en stor
roll för såväl produktionen som konsumtionen av desamma. Det gällde
härvid dels att ordna denna omsättning så, att all omotiverad och obehövlig
prisförhöjning på vägen mellan producenter och konsumenter undvekes,
dels att planmässigt ordna förbindelserna mellan landets överskottsoch
underskottsområden för de olika produkterna. Den officiella utredning
rörande dessa förhållanden, som redan funnes, torde kompletteras
med hänsyn till att de senare årens förhållanden och erfarenheter inpassas
som ett led i den allmänna utredning som här avsåges. För omsättningen
av spannmålen spelade spannmålslagerhusfrågans lösning avgörande
roll och med hänsyn till djurproduktomsättningen hade vår
kylhus- och därmed sammanhängande lagerhusfråga motsvarande betydelse.

7) Till ledning för såväl det allmännas som enskildas åtgärder i
fråga om livsmedelsproduktionen och livsmedelsomsättningen borde den
officiella statistiken på dessa områden så handhavas, att för varje tid lätt
kunde vinnas en god översikt över folkförsörjningens allmänna ställning.
Härför krävdes, dels att uppgifternas insamling lämpligt anpassades med
hänsyn härtill, dels särskilt att bearbetningen av materialet verkställdes
med bland annat detta mål för ögonen. Ett sammanförande av uppgifter
från olika grenar av statistiken torde vara nödvändigt, för att här
avsedda ändamål skulle nås. För brödsäden till exempel skulle uppgifter
samlas dels från skördestatistiken, dels tid efter annan från lagerhus,
kvarnar, handlare etc. och sådan sammanställning göras, att normalbehov,
förbrukning, tillgång i sin helhet och av olika års skörd, av
importerad vara, av olika slags lager (omalen spannmål, mjöl etc.) lätt
kunde överblickas. På ungefär samma sätt borde förfaras rörande övriga
levebrödsartiklar, och för den animaliska produktionen borde denna statistik
klart ådagalägga, på vad sätt och i vilken omfattning den för varje
tid vore såväl absolut som relativt avhängig utbytet med utlandet.

Riksdagen vill erinra därom att 1916 års riksdag uti skrivelse till
Eders Kungl. Maj:t, nr 169, anhållit om verkställande av utredning.

8

Riksdagens skrivelse Nr 337.

snarast möjligt angående de åtgärder, som från det allmännas sida måtte
kunna ytterligare vidtagas för jordbrukets främjande, varvid uppmärksamheten
särskilt borde ägnas åt vissa i skrivelsen närmare berörda
spörsmål, nämligen inrättande av spannmålslagerhus, potatisodlingens
främjande i samband med inrättande av potatistorkerier, beteskulturens
ytterligare utveckling och kylhusfrågans ordnande. De genom berörda
skrivelse framhållna spörsmålen torde redan vara föremål, för Eders
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, och hava, enligt vad riksdagen har sig
bekant, åtgärder redan vidtagits för lösande av frågorna om lagerhus
och potatistorkerier.

Riksdagen anser förevarande motions syfte och de däri framhållna
synpunkterna vara synnerligen beaktansvärda.

Motionens huvudsyfte är att åstadkomma en allsidig utredning om den
allmänna läggningen av vår livsmedelsproduktion och dennas fördelning
på vegetabiliska och animaliska födoämnen, med särskild hänsyftning att
göra vår folkförsörjning i största möjliga mån oberoende av främmande länder.
En dylik undersökning med tillgodogörande av de erfarenheter,
kristiden i berörda avseenden givit oss, torde bliva av bestående värde.
Därigenom skulle en enhetlig planläggning av densamma kunna beredas
för framtiden och möjlighet givas att på en gång överblicka alla de
viktiga frågor, som tillsammans konstituera vårt folknäringsproblem.
Riksdagen vill dock i likhet med motionärerna uttryckligen framhålla,
att de åtgärder i produktionsreglerande syfte, som av en dylik undersökning
kunnat påkallas, på intet sätt böra få karaktären av en tvångsreglering
av jordbruksproduktionen. Det synes riksdagen också nödvändigt,
att statens produktionsstödjande och produktionsreglerande åtgärder
så avvägas, att vårt lantbruk icke tvingas in på vägar, som äro
nationalekonomiskt förlustbringande eller äventyra jordbrukets naturliga
och sunda utveckling.

De olika punkter, som uppräknas i det i motionen närmare utvecklade
produktionsregleringsprogrammet och om vilka riksdagen i det föregående
ej uttalat sig, anser riksdagen i allmänhet böra komma under
övervägande i den mån de beröras av den förut angivna huvudsynpunkten.
Sålunda bör en undersökning, huruvida icke vid sädesförädlingen
med framgång kan eftersträvas sorter av bättre kvalitet, icke
sakna betydelse för lösningen av frågan om brödsädesproduktionens uppehållande.
Införandet av oljeväxter i odlingen är likaledes ett spörsmål,

Riksdagens skrivelse Nr 337. 9

som med hänsyn till dess betydelse för den inhemska fettproduktioneu
förtjänar att särskilt övervägas.

Frågan om omsättningen av livsmedelsprodukter inom landet hör
vidare till dein, som i hög grad äro förtjänta av statsmakternas uppmärksamhet.
Enligt riksdagens mening är det av vikt, att denna omsättning
i möjligaste mån ordnas så, att konsumenter och producenter
antingen direkt eller i varje fall utan alltför många mellanhänder kunna
träda i beröring med varandra. Att i detta avseende de nuvarande förhållandena
lämna rum för åtskilliga anmärkningar, lärer näppeligen kunna
bestridas, och anser riksdagen att en eventuell utredning bör taga sikte
även på denna angelägenhet. Därjämte bör övervägas, huru ett planmässigt
ordnande av förbindelserna mellan landets överskotts- och underskottsområden
för de olika produkterna skall kunna åvägabringas.

Yad slutligen beträffar de delar av den officiella statistiken, som
beröra hithörande frågor, ligger det i öppen dag, att det vore en fördel,
om densamma är så organiserad, att för varje tid lätt kan vinnas
en god översikt över folkförsörjningens allmänna ställning. Även denna
fråga torde därför i enlighet med de av motionärerna angivna riktlinjerna
böra tagas under, övervägande.

För omprövning av här ovan berörda spörsmål finner emellertid
riksdagen ej nödigt, att någon ny utredning igångsättes vid sidan av
den, varom redan framställning till Eders Kungl. Maj:t blivit gjord. Då
genom omförmälta av 1916 års riksdag avlåtna skrivelse, nr 169, en
utredning blivit begärd angående åtgärder för jordbrukets främjande,
vilka åtgärder stå i nära samband med dem, som nu ytterligare påyrkas,
synes det, som om de spörsmål, vilka enligt riksdagens mening i anledning
av förevarande motion böra komma under omprövning, medfördel
kunna inbegripas i nyssnämnda redan begärda utredning.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t vid utförandet av den i 1916 års riksdagsskrivelse, nr 169,
begärda utredningen måtte beakta de spörsmål, som riksdagen här ovan
angivit.

Stockholm den 12 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 106 käft. (Nr 336—338.) 2