Riksdagens skrivelse Nr 319

Riksdagsskrivelse 1925:319

22

Riksdagens skrivelse Nr 319.

Nr 319.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1925.
Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om bulvanförhållande
i fråga om fast egendom dels ock i ämnet
väckta motioner.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 35.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 20 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 216, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat
förslag till lag om bulvanförbållande i fråga om fast egendom.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling förehaft två i
anledning av densamma väckta motioner.

Med överlämnande av andra lagutskottets i ärendet avgivna, av riksdagen
godkända utlåtande, nr 35, får riksdagen anmäla, att Eders Kungl. Maj :ts förevarande
förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, men att
riksdagen för sin del antagit följande

Lag

om bulvanförhållande i fråga om fast egendom.

Härigenom förordnas som följer:

Om bulvanförhållande och åtgärder för upplösning därav.

1 §•

Befinnes, att i lag stadgat förbud att utan tillstånd eller särskilt godkännande
förvärva eller behålla fast egendom kringgås därigenom att den, som

Riksdagens skrivelse Nr 319.

23

har fång till viss egendom, är bulvan för någon, mot vilken förbud, varom
nyss sagts, är i fråga om egendomen gällande, i det att egendomen huvudsakligen
innehaves för dennes räkning, skall domstol på talan av allmän åklagare
förordna, att, sedan sex månader förflutit efter det domstolens beslut vunnit
laga kraft, överexekutor skall efter ty nedan sägs pröva, huruvida egendomen
skall säljas å offentlig auktion.

Förordnande om försäljning skall av överexekutor meddelas, där ej av lagfartsprotokollet
framgår, att egendomen avyttrats. Visar sig sedermera, att
avtal, varigenom egendomen avyttrats, icke blivit beståndande, har överexekutor
att ånyo pröva, huruvida förordnande om försäljning skall meddelas.

Om vad i andra stycket stadgas skall erinran intagas i domstolens beslut.

2 §•

Av överexekutor i enlighet med bestämmelserna i 1 § meddelat beslut om
egendomens försäljning vaTe gällande, ändå att egendomen finnes hava varit avyttrad
eller sedermera avyttras. I övrigt skall så anses samt med ärendet i
tillämpliga delar så förfaras, som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats
förordnande om egendomens försäljning till gäldande av fordran, som däri äger
bästa förmånsrätt; och skall försäljning ske, ändå att innehavaren av den fordran
sådant bestrider. Å auktionen må egendomen ej inropas av bulvanen eller den,
för vars räkning bulvanförhållandet ingåtts. Vad i fråga om fast egendoms
försäljning och köpeskillingens fördelning utsökningslagen i övrigt stadgar beträffande
gäldenären skall i ärende, varom nu sägs, lämpas till bulvanen; och
skall denne vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 §
utsökningslagen gäldas ur den försålda egendomen.

3 §.

1 mom. Domstolen må under rättegången meddela bulvanen och den, för
vars räkning bulvanförhållandet ingåtts, förbud att å egendomen avverka skog
annorledes än för dess husbehov ävensom, därest särskild anledning därtill föreligger,
att från egendomen bortföra stråfoder. Sådant förbud gäller ock den,
till vilken bulvanen eller den, för vars räkning bulvanförhållandet ingåtts, upplåtit
rätt att å egendomen avverka skog eller därifrån bortföra stråfoder.

Förbud, varom nu sagts, träder utan hinder av klagan genast i kraft.

När skäl därtill äro, må domstolen helt eller delvis återkalla meddelat förbud.
Sedan blivit avgjort, att förordnande om egendomens försäljning ej kommer
att meddelas, eller ock sådan försäljning skett och auktionen vunnit laga
kraft, upphöre förbudet att gälla.

2 mom. Förbud, varom i 1 mom. sägs, må ock, evad saken förekommit vid
domstol eller icke, meddelas av Konungens befallningshavande och skall vad
i 1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning å sålunda meddelat förbud.
Innan Konungens befallningshavande meddelar förbud, skall vederbörande sakägare
beredas tillfälle att yttra sig i ärendet. Finner Konungens befallningshavande
saken sådan, att den ej kan tåla dylikt uppskov, må dock förbud meddelas
tillsvidare och intill dess annorlunda varder förordnat. Av Konungens

24

Riksdagens skrivelse Nr 319.

befallningshavande före rättegångs anhängiggörande meddelat förbud återgår,
om talan ej inom trettio dagar från det förbudet meddelades blivit anhängiggjord
vid domstol. Domstol äge ock, då saken är under dess prövning, helt eller delvis
återkalla av Konungens befallningshavande meddelat förbud.

Ansvarsbestämmelser.

4 §•

Den, som med kännedom om förbud enligt 3 § överträder detsamma, .raffes
med böter från och med tjugufem till och med femtusen kronor. Innefattar
förseelse, varom nu är fråga, förbrytelse jämväl mot 24 kapitlet allmänna
strafflagen eller mot någon angående skogsvården å enskild mark gällande författning,
skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kapitlet 1 § strafflagen är för
likartat fall stadgat.

5§.

Där till straff enligt 4 § dömes, skall tillika det avverkade virket,
där det ligger å skogen kvar eller, om det är bortfört, fortfarande är i awerkarens
besittning, ävensom stråfoder, där det fortfarande är i dens besittning,
som bortfört det, tagas i beslag och dömas förbrutet; dock äge domstolen, då
fråga är om stråfoder, i stället förordna, att det skall på den skyldiges bekostnad
återföras till den fastighet, varifrån det bortförts, därest sådant finnes
lämpligen och utan oskälig kostnad kunna ske. Förordnar domstolen, att bortfört
stråfoder skall återföras, eller undgår bortfört virke eller stråfoder beslag,
är den, som överträtt förbudet, skyldig att utgiva ersättning med belopp
motsvarande värdet därav. Har efter avverkningen eller stråfodrets bortförande
förbudet återkallats eller eljest gått åter eller blivit genom lagakraftvunnet beslut
upphävt, må icke påföljd, varom i denna paragraf sägs, ådömas.

Åklagare må med beslag belägga virke eller stråfoder, som kan dömas förbrutet.
Varder ej inom fyrtiofem dagar, från det beslag skedde, åtal i laga ordning
anhängiggjort, vare beslaget förfallet.

6 §.

Virke och stråfoder, som enligt denna lag dömas förbrutna, skola av åklagaren
säljas i den ordning, som om utmätta lösören stadgas. Begär, innan frågan om
förverkandet slutligen prövats, ägaren av virke eller stråfoder, som tagits i
beslag, att försäljning därav skall äga rum, eller finner, på anmälan av åklagare,
överexekutor, att fara är för virkets eller stråfodrets förstörelse eller att
kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, förordne överexekutor,
att godset skall säljas i den ordning nyss sagts; och skall i ty fall
godsets ägare, om han är känd och inom riket boende, eller, där han bor utom
riket men inom riket har känt ombud, som ägeT att för honom mottaga stämning
och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens försorg bevisligen underrättas
om auktionen minst åtta dagar innan den hålles. Anmälan, varom

Riksdagens skrivelse Nr 819.

25

här ovan sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdiga personer
styrkt förteckning, utvisande godsets mängd och beskaffenhet.

Säljes i beslag taget virke eller stråfoder, innan det dömts förbrutet, skall,
till dess frågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas
i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall vad i 160 § utsökningslagen
sägs om sådana medels insättning i bankinrättning äga motsvarande tillämpning.

. 7 §.

-ia

Böter, som ådömas enligt 4 §, skola tillfalla kronan. Saknas medel till deras
fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

Genom försäljning av förbrutet virke eller stråfoder uppkommen behållning
och utdömd ersättning för virke eller stråfoder skola tillfalla kronan.

Om tillsyn å lagens tillämpning så oek om rättegången och fullföljd

av talan.

8 §.

Det åligger Konungens befallningshavande att ägna särskild uppmärksamhet
däråt, att inom länet förekommande bulvanförhållanden varda lagligen beivrade.
Landsfogde, landsfiskal, stadsfiskal, mantalsskrivningsförrättare, kommunalnämnd,
jordbrukskommission, skogsvårdsstyrelse och skogsvårdskommitté
ävensom, där skogsvårdsstyrelse icke utövar tillsyn över skogsvården, vederbörande
jägmästare skola, då anledning finnes till antagande att bulvanförhållande
föreligger, därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande. Där så anses
lämpligt, må Konungens befallningshavande förordna särskild åklagare att anhängiggöra
och utföra talan om bulvanförhållande.

9 §.

Mål, som i denna lag avses, instämmes till allmän underrätt i den ort, där den
fasta egendomen är belägen.

10 §.

Är anledning antaga, att av handling, som finnes i svarandes värjo, kan
i målet vinnas upplysning, som eljest ej är att tillgå, äger domstolen förelägga
svaranden att förete handlingen, dock ej, då fråga är om brev eller annat enskilt
meddelande eller då skäl finnes antaga, att handlingens företeende kan, oberoende
av målets utgång, lända svaranden eller någon, vilken med honom är i den
skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken om jäv mot domare sägs,
till skada eller synnerlig olägenhet. Vite må, där så finnes nödigt, av domstolen
föreläggas svaranden.

11 §•

Mål, som i denna lag avses, skall behandlas i den för brottmål stadgade ordning.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 11+ samt. Nr 815—820.

3

26

Riksdagens skrivelse Nr S19.

Har domstol genom beslut under rättegången meddelat förbud, varom i 3 §
sägs, eller ogillat yrkande om återkallande av sådant förbud, gälle angående
klagan däröver vad i 16 kapitlet 10 § rättegångsbalken stadgas.

12 §.

Klagan över överexekutors beslut i ärende, som omförmäles i 1 §, föres i den
ordning, som i utsökningslagen stadgas angående klagan över överexekutors utslag
i annat utsökningsmål än i 2 kapitlet nämnda lag sägs.

över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, varom i 3 § sägs, må ej
klagan föras.

13 §.

Då mål om upplösning av bulvanförhållande första gången förekommer inför
domstolen, skall anteckning därom ske i inteckningsprotokollet samt i intecknings-
eller fastigbetsboken.

Har domstol meddelat förordnande enligt 1 §, åligger det domstolen att inom
fjorton dagar tillställa överexekutor avskrift av domstolens utslag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926.

Stockholm den 3 juni 1925.

Med undersåtlig vördnad.