Riksdagens skrivelse Nr 303

Riksdagsskrivelse 1922:303

Riksdagens skrivelse Nr 303.

1

Nr 303.

Godkänd av första kammaren den 9 juni 1922.
Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar
rörande pensioner och understöd.

(Bankoutskottets utlåtanden nr 22 och 33 samt memorial nr 40.)

Till Konungen.

#

l:o) I en till riksdagen den 20 januari 1922 avlåten proposition,
nr 33, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare
och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års
ingång och vilka åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det
å postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor
och understöd, må under år 1922 av postmedel utbetalas förhöjning
med femtio procent av vederbörande tillkommande understöd.

Riksdagen, som tillåter sig erinra, att såväl 1920 som 1921 års
riksdag fattat enahanda beslut i ämnet, anmäler, att riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

2:o) I en till riksdagen den 10 februari 1922 avlåten proposition,
nr 70, bar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

a) I punkt l:o av sagda proposition bar föreslagits, att riksdagen
må medgiva, att förra postexpeditörerna Eva Maria Gustafva Pbalén
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 11 samt. Nr 303. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 303.

och Ester Frideborg Amalia Alm må från och med den 1 januari 1922
under sin återstående livstid, utöver dem jämlikt lagen angående rätt
till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket med flera verk
den 4 juni 1920 tillerkänd pension av 1,608 kronor, uppbära en årlig
tilläggspension, Phalén med 300 kronor och Alm med 250 kronor, att
utgå av postmedel.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

b) I punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att extra
postiljonerna Viktor Gustafsson och Bruno Rickard Rudolf Burström må
från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande kan
varda entledigad från sin befattning i postverket, under sin återstående
livstid åtnjuta ett årligt understöd, att utgå av postmedel, Gustafsson
med 1,270 kronor och Burström med 750 kronor.

Riksdagen får anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning av riksdagen bifallits.

c) Under punkt 3:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva,
att förra städerskan .Bernhardina Pettersson må räknat från och med
den 1 januari 1922 under sin återstående livstid uppbära ett årligt
understöd av 350 kronor, att utgå av postmedel.

Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag och har sålunda bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

d) I punkt 4:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att förste
postiljonen Johannes Andersson Almén må, utöver det av honom av
riksdagen förut tillerkända understöd, från och med 1 januari 1922
under sin återstående tjänstetid vid postverket åtnjuta ett ytterligare
årligt understöd av 408 kronor, att utgå av postmedel, med rätt för
honom att å beloppet uppbära dyrtidstillägg efter de grunder, som äro
eller kunna bliva bestämda för åtnjutande av dyrtidstillägg å hans
avlöningsförmåner såsom förste postiljon.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle det ifrågasatta understödet
utgå till Almén endast under den tid, han kvarstår i postverkets tjänst.
Vid avgång från tjänsten skulle han sålunda endast erhålla pension
såsom förste postiljon. Denna pension understiger med 240 kronor det
pensionsbelopp, som skulle hava tillkommit honom, därest han befordrats
till överpostiljon. I enlighet med inom riksdagen uttalad uppfattning
torde billigheten bjuda, att Almén vid avgången beredes pension, såsom
om han vunnit befordran till överpostiljon.

Riksdagens skrivelse Nr 303.

3

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag, har bifallit Eders Kung!. Maj:ts ifrågavarande framställning.

3:o) 1 en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja förre postföraren Mikael Mikaelsson i Yttervik,
Tärna socken, ett årligt understöd av 250 kronor».

Riksdagen har, i anledning av förevarande motion, medgivit, att
förre postföraren Mikael Mikaelsson i Yttervik, Tärna socken, må från
och med den 1 januari 1922 under sin återstående livstid av postmedel
uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor.

4:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att till avlidna telefonarbetaren Lars Verner Englunds
änka Anna Persdotter Englund i Laknäs, Leksands socken, måtte
från och med detta år utgå femtio (50) kronor till understöd för vart
och ett av hennes fyra minderåriga barn, tills de äro fyllda sexton år».

Såsom i motionen framhållits, föreligger icke någon rätt till
pension för änkan Englund. Någon sådan bör enligt riksdagens åsikt
icke heller ifrågakomma, då hon är jämförelsevis ung och på grund
härav får antagas kunna med arbete försörja sig. Däremot har på
grund av föreliggande omständigheter billigheten synts bjuda, att, på
sätt riksdagen i ett par liknande fall beslutit, hjälp må utgå av statsmedel
i form av uppfostringsbidrag för makarnas minderåriga barn; och
har riksdagen i sådant avseende tillerkänt barnen understöd med 100
kronor åidigen för vart och ett av dem, att utgå från och med den
1 januari 1922 intill utgången av det år, under vilket barnet uppnår
18 års ålder. Understöden hava såsom i tidigare fall skett, anvisats
att utgå av telegrafverkets medel.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av förevarande
motion medgivit, att vart och ett av avlidne linjearbetaren Lars
Verner Englunds omyndiga barn Albert Verner, Signe Maria, Elsa
Linnéa och Frida Albertina må från och med den 1 januari 1922 till
och med det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder, av
telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd av etthundra kronor.

5:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att »riksdagen
måtte från och med den 1 januari 1922 bevilja f. d. stationsmästaren
vid statens järnvägar C. L. Ehrnström en årlig pension av 800
kronor att utgå av trafikmedel»

4 Riksdagens skrivelse Nr 303.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ehrnström i skrivelse den
2 juni 1917 hos järnvägsstyrelsen anhållit om pension eller något annat
understöd, då han på grund av framskriden ålder och i järnvägens
tjänst ådragna skador vore oförmögen att försörja sig och sin familj.
I häröver avgivet yttrande meddelade distriktsförvaltningen vid statens
järnvägars femte distrikt, att Ehrnström vid upptäckten av den brist i
kassan å Avafors station, som vid verkställd inventering den 19 oktober
1914 befunnits föreligga, blivit försatt ur tjänstgöring samt att han under
hand erhållit den upplysningen, att han hade att välja mellan att själv
begära avsked med risk att icke erhålla pension eller ock att låta balansmålet
bliva föremål för kammarrättens prövning och efter dess dom,
som sannolikt komme att innebära avsked utan pension, söka nåd samt,
om dylik beviljades, sedermera kunna erhålla avsked med pension. Ehrnström
hade emellertid föredragit att själv begära avsked. Vid föredragning
av ärendet den 2 juli 1917 fann styrelsen ansökningen icke kunna
föranleda till någon styrelsens åtgärd.

Med hänsyn till Ehrnströms långvariga tjänstgöring vid statens
järnvägar (omkring 40 år) och då han enligt uppgift därunder erlagt
föreskrivna pensionsavgifter, har det synts riksdagen, i betraktande jämväl
av hans enligt handlingarna vitsordade, på senare tid iakttagna välförhållande
och övriga föreliggande omständigheter, billigt, att något
vederlag beredes honom för den pension, han gått förlustig. Riksdagen
har i sådant avseende medgivit, att Ehrnström må tillerkännas en årlig
pension av 400 kronor, motsvarande ungefär vad som skulle till honom
utgå i pension med beräkning allenast av de utav honom inbetalda
pensionsavgifterna.

Pensionen har, såsom i motionen ifrågasatts, anvisats att utgå av
trafikmedel från och med den 1 januari innevarande år.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av förevarande
motion medgivit, att förre stationsmästaren C. L. Ehrnström må
från och med den 1 januari 1922 under sin återstående livstid av trafikmedel
uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor.

6:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja grindvakterskan Anna Hansson Hall ett årligt
understöd av 300 kronor av trafikmedel att utgå från och med månaden
näst efter den, då hon erhållit eller erhåller avsked från sin befattning».

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Hansson Hall,
som är född den 13 februari 1856, under omkring 14 år varit anställd
som grindvakterska vid Söderhamn—Bergviks järnväg och därefter,

5

Riksdagens skrivelse Nr 303.

sedan staten övertagit nämnda järnväg, under 35 år i samma egenskap
haft anställning i statens järnvägars tjänst. På grund härav och då
hon, såsom järnvägsstyrelsen i avgivet yttrande upplyst, under sistnämnda
tid haft sin egentliga utkomst från statens järnvägar, har riksdagen i
likhet med i ärendet hörda myndigheter funnit billigt, att hon beredes
något understöd av allmänna medel, sedan hon på grund av förändrade
anordningar vid vederbörande järnvägsstation icke längre kan bibehålla
sin tjänst. Mot det i sådant avseende föreslagna beloppet har riksdagen
icke haft något att erinra.

Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen, med bifall till förevarande
motion, medgivit, att till grindvakterskan Anna Hansson Hall,
född Larsdotter, må från och med månaden näst efter den, varunder
hon entledigas från sin anställning i statens järnvägars tjänst, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av itrafikmedel utgå ett årligt
understöd av trehundra kronor.

7:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte tillerkänna änkan Beda Edvardina Andreasson, född Kumlin,
och hennes minderåriga barn Karin Margareta och Gustav Elis ett årligt
understöd från och med tiden för mannens dödsfall att utgå av
trafikmedel».

Riksdagen har beviljat änkan efter f. d. överbanmästaren J. A.
Andreasson, Beda Andreasson, född Kumlin, under hennes återstående
livstid, så länge hon lever ogift, ett årligt understöd av fyrahundra
kronor, att utgå av trafikmedel.

8:o) I en till riksdagen avlåten den 24 februari 1922 dagtecknad proposition
nr 101 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

a) I punkt Ro) av sagda proposition har föreslagits, att riksdagen
må medgiva, att vart och ett av avlidne extra slussvakten Johan Edvin
Hallbergs omyndiga barn Erik Gunnar, Anna Sofia Elisabet och Oskar
Vilhelm må från och med den 1 januari 1922 till och med utgången av
det kalenderår, under vilket barnet uppnått 18 års ålder, av statens
vattenfallsverks medel uppbära ett årligt understöd av 100 kronor.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 101 punkt i besluta,

6

Riksdagens skrivelse Nr 303.

att avlidne extra slussvakten i Trollhättan Johan Edvin Hallbergs
änka må från och med den 1 januari 1922, så länge hon förbliver i sitt
änkestånd, uppbära av statens vattenfallsverk ett årligt understöd av 240
kronor,

att vart och ett av barnen Erik Gunnar, Anna Sofia Elisabet och
Oskar Vilhelm må från och med den 1 januari 1922 till och med utgången
av det kalenderår, under vilket barnet uppnått 18 års ålder, av
statens vattenfallsverks medel uppbära ett årligt understöd av 100
kronor.»

Riksdagen har, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition
och förevarande motion, beslutit, att avlidne extra slussvakten i Trollhättan
Johan Edvin Hallbergs änka må från och med den 1 januari 1922,
så länge hon förbliver i sitt änkestånd, uppbära av statens vattenfallsverk
ett årligt understöd av 240 kronor, samt att vart och ett av barnen
Erik Gunnar, Anna Sofia Elisabet och Oskar Vilhelm må från och med
den 1 januari 1922 till och med utgången av det kalenderår, under
vilket barnet uppnått 18 års ålder, av statens vattenfallsverks medel
uppbära ett årligt understöd av 100 kronor.

b) Under punkt 2:o) har hemställts, att riksdagen må medgiva, att
förre arbetaren vid statens vattenfallsverksarbeten i Trollhättan Anders Falk
må från och med månaden näst efter den, under vilken han erhöll avsked
som arbetare vid nämnda arbeten, under sin återstående livstid
åtnjuta ett årligt understöd av 100 kronor, att utgå av det under elfte
huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till pensionering av förmän
och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning.

Mot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, som avser att
bereda Falk, utöver honom förut tillkommande understödsbelopp, ett
ytterligare årligt understöd av 100 kronor, har riksdagen icke funnit
anledning till erinran.

Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

9:o) I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1922 dagtecknad
proposition nr 92 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan hos postsparbanken
Johanna Christina Nilsson må från och med månaden näst efter den,
varunder hon lämnar sin anställning hos postsparbanken, under sin åter -

7

Riksdagens skrivelse Nr 303.

stående livstid, så länge hon förbliver ogift, åtnjuta ett årligt understöd
av fyrahundrafemtio kronor, att utgå av postsparbankens medel.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag och har sålunda bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

10:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 januari 1922 dagtecknad
proposition nr 35 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för nyssnämnda dag hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

a) att förre kronojägaren i Garphyttans bevakningstrakt av Askersunds
revir Johan Albert Österberg må från och med den 1 november
1921 under sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära,
utöver honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig fyllnadspension
till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå
till 1,280 kronor för år; samt

b) att förre kronojägaren i Sjuenda bevakningstrakt av Södertälje
revirdel Johan Axel Johansson må från och med den 1 november 1921
under sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära, utöver
honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig fyllnadspension
till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå till
1,250 kronor för år.

Under hänvisning till av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande
ärenden får riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders
Kungl. Maj:ts förslag, anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition.

Stockholm den 9 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad.