Riksdagens skrivelse Nr 301

Riksdagsskrivelse 1922:301

Riksdagens skrivelse Nr 301.

1

Nr 301.

Godkänd av första kammaren den 9 juni 1922.
Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar
angående understöd eller ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

(Bankoutskottets utlåtande nr 36.)

Till Konungen.

l:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
ville besluta, att ersättning skall utgå till f. d. 2 kl. sjömannen
vid 1 Eldarekompaniet nr 203 Petter Edvard Ekdahl för kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, oberoende av den omständigheten,
att framställning om sådan ersättning icke blivit gjord inom föreskriven
tid».

Av handlingarna i ärendet framgår, att Ekdahl i mars månad 1912
under krigstjänstgöring ådragit sig skada å högra knät, för vilken skada
han måst vårdas å sjukhus under tiden den 20 juli 1912—den 11 maj
1915 och den 20 juli 1917—den 4 maj 1920, då amputation av högra
benet, måst företagas, ävensom att en av Ekdahl år 1915 gjord framställning
om ersättning i anledning av ifrågavarande skada icke kunnat
av riksförsäkringsanstalten bifallas, enär densamma icke skett inom den
i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid av två
år efter det skadan yppats.

Riksdagen tillåter sig erinra, att riksdagen efter framställning av
Eders Kungl. Maj:t i ett flertal fall medgivit, att ersättning enligt 1909
års ■ förordning må utgå utan hinder av berörda preskriptionsbestäm Bihang

till riksdagens .protokoll 1922. 14 sand. (Nr 301.)

2

Riksdagens skrivelse Nr 301.

ruelse, ävensom att, på grund av det stora antalet framställningar av
ifrågavarande art, tiden för förverkande av rätten till sådan ersättning
genom beslut av 1920 års riksdag utsträckts till tre år efter det skadan
yppats. Då, såsom av handlingarna i ärendet framgår, Ekdahl, därest
han inom föreskriven tid ingivit sin framställning, skulle hava varit berättigad
till ersättning enligt 1909 års förordning, har riksdagen, i betraktande
jämväl av de i motionen anförda omständigheterna i övrigt,
funnit sig höra medgiva, att Ekdahl utan hinder därav, att framställning
om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, må komma
i åtnjutande av den ersättning, vartill han enligt grunderna för berörda
förordning kan anses berättigad.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av förevarande motion medgivit, att till förre andra
klass sjömannen Petter Edvard Ekdahl må — utan hinder därav, att
framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrivits
i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

2:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
för sin del måtte medgiva, att till f. d. värnpliktige nr 26 16/05
Carl Emanuel Olsson från Borgholms stad må — utan hinder därav
att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den i § 12 av
förordningen av 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada
ådragen under militärtjänstgöring föreskriven tid — från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han
enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.»

Såsom av utredningen i ärendet framgår, torde anledningen till att
Olssons ansökningar om ersättning på grund av ifrågavarande sjukdom
icke vunnit bifall, närmast vara att söka, icke såsom i. motionen framhållits
i den omständigheten, att framställning icke gjorts inom den i
förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tiden av två år
efter det skadan yppades, utan huvudsakligen däruti, att sagda förordning
överhuvud icke ansetts tillämplig på förevarande fall. Enligt bestämmelse
i 1 § sista stycket av nämnda förordning utgår ersättning,
om sjukdom med därav följande skada yppas under eller efter slutad
militärtjänstgöring, endast under förutsättning, att tjänstgöringen »skäligen
kan antagas hava till sjukdomen bidragit». Detta har här icke
ansetts vara fallet, i det att flertalet av de i ärendet hörda läkarna

Riksdagens skrivelse Nr 301. 3

ansett omöjligt, att krigstjänstgöringen kunnat vara orsak tillsjukdomen.
Å andra sidan kava emellertid, såsom av den i ärendet förebragta utledningen
framgår, så gott som alla de i ärendet börda sakkunniga
varit ense därom, att det icke vore uteslutet, att tjänstgöringen kan bava
givit anledning till sjukdomens utbrott vid tillfället i fråga samt bidragit
till utvecklingen och förvärrandet av densamma. Även om vid en
sträng tolkning av ovan anförda bestämmelse sistnämnda omständighet
icke kan anses tillräcklig för att möjliggöra tilldelandet av ersättning
enligt förordningen, synes det likväl med hänsyn till vad i ärendet blivit
upplyst vara billigt, att något understöd från det allmännas sida beredes
Olsson. Av vad chefen för pensionsstyrelsen i en till riksdagens vederbörande
utskott ingiven promemoria yttrat torde framgå, att Olsson icke
kan bliva föremål för sjukvårdande åtgärder från pensionsstyrelsens sida
eller enligt pensionsförsäkringslagen komma i åtnjutande av pension till
sådan storlek, att den kan möjliggöra en torftig bärgning för honom
och hans familj. Vid sådant förhållande har riksdagen ansett ett understöd
böra beviljas Olsson från allmänna indragningsstaten; och har
detta bestämts att utgå med det belopp, som skulle hava tillkommit
Olsson, därest 1909 års förordning varit på honom tillämplig. Sålunda
bör han givetvis även komma i åtnjutande av den förhöjning, som enligt
gällande bestämmelser utgår eller kan komma att utgå å ersättning
enligt nämnda förordning. Däremot har i förevarande fall ansetts böra
särskilt föreskrivas, att å understödet icke må utgå dyrtidstillägg eller
pensionstillägg, enär Olsson eljest skulle bliva gynnsammare ställd än
ersättningstagare enligt 1909 års förordning. Understödet har beviljats
att utgå från och med ingången av år 1922.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av förevarande motion medgivit, att till värnpliktige
Carl Emanuel Olsson må från och med den 1 januari 1922 under hans
återstående livstid från allmänna indragningsstaten utbetalas det understöd,
som skulle hava tillkommit honom, därest förordningen den 18
juni 1909 om . ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, varit på honom tillämplig; dock utan rätt för Olsson
att å sagda understöd åtnjuta dyrtids- eller pensionstillägg.

Stockholm den 9 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad.