Riksdagens skrivelse Nr 281. 3

Riksdagsskrivelse 1918:281

Riksdagens skrivelse Nr 281. 3

talande till värnpliktig, vilken under pågående tjänstgöring tager sådan
anställning,

dels ock från anslaget till avlöning och rekrytering m. m. må under
år 1919, i huvudsaklig överensstämmelse med de i kungl. breven den
14 juni 1917 angivna grunder, utbetalas rekapitulationspremier till fast
anställt manskap i armén, som tager förnyad anställning, ävensom anställningspremier
till f. d. fast anställt manskap vid armén, som tager
annan fast anställning än som musikvolontär vid samma truppslag, vid
vilket vederbörande förut genomgått fullständig soldatutbildning.

Stockholm den 4 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 281.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående vidtagande av åtgärder
för åstadkommande av förbättrad sedlig och andlig
vård för den värnpliktiga ungdomen.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)

Till Konungen.

Uti inom riksdagen väckta motioner hava gjorts framställningar om
vidtagande av åtgärder för att den värnpliktiga ungdomen måtte erhålla
en förbättrad sedlig och andlig vård.

4

Riksdagens skrivelse Nr 281.

Över ifrågavarande motioner hava yttranden i vederbörlig ordning
infordrats från ärkebiskopen, inspektören för infanteriet, generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet, inspektören för kavalleriet, inspektören
för trängen, chefen för fortifikationen, chefen för kustartilleriet,
stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm och stationsbefälhavaren
vid flottans station i Karlskrona.

Riksdagen delar motionärernas uppfattning, att en förbättrad sedlig
och andlig vård av den värnpliktiga ungdomen är av behovet påkallad.

Varje omhändertagande av den värnpliktiga ungdomens andliga intressen
i syfte att giva den en uppfostrande och karaktärsdanande inriktning,
som kan bilda en motvikt till militär- och kasernlivets dåliga
inflytande, måste enligt riksdagens förmenande betraktas såsom en andlig
och sedlig vård av densamma.

Av synnerlig stor vikt är, att den värnpliktiga ungdomens förströelsebehov
länkas in på goda banor. Allt vad som här kan göras
för att i de ungas själsliv insätta fostrande motiv, som driva dem bort
från de tarvliga och simpla nöjena, bör också göras. I detta syfte bör
en välordnad biblioteks- och studiecirkelverksamhet främjas vid våra
regementen. Likaså bör den statsunderstödda föreläsningsverksamheten
beredas ett fält jämväl inom våra kaserner.

En nödvändig förutsättning, om man skall få till stånd en verkligt
god stämning bland den värnpliktiga ungdomen som resultat av de
andliga intressenas tillgodoseende, är manskapets egen medverkan
i den organisation, som skall omhänderhava den andliga vården.
Denna organisation kunde lämpligen till väsentlig del bestå av kommittéer
för större och mindre truppenheter med representanter för befäl
och manskap. Kommittén för regementet kunde tänkas bestå av
delegerade från kompanikommittéerna o. s. v. Dessa kommittéer skulle
ha bestämmande inflytande i fråga om tillgodoseendet av de andliga
intressena inom de större och mindre truppenheterna. Till kommittéernas
verksamhet skulle höra anordnandet av kurser, föreläsningar,
aftonunderhållningar, konserter, idrottsövningar, kamratfester
o. s. v.

Soldathemmen med sina bibliotek, vars litteratur bör vara med omsorg
utvald, samt sina läsrum kunde bliva medelpunkter för detta bildnings-
och sällskapsliv på manskapets lediga timmar.

5

Riksdagens skrivelse Nr 281.

Resultatet av avsedda verksamhet beror givetvis i hög grad på
den personliga ledningen. De, som skola leda verksamheten, måste
förstå att, med undvikande av allt, som kan splittra och söndra, inrikta
sina strävanden på att densamma enar, värmer och stärker de
unga. Detta bör vara grundtonen i den uppgift, som soldathemmen
hava att främja.

Emellertid är det givetvis vanskligt att söka i detalj angiva den
önskvärda utvecklingen av den verksamhet, som sålunda borde främjas
vid våra soldathem. Det vore knappast heller lyckligt, att några
normalmått bestämdes i fråga om detaljerna, då de förutsättningar, från
vilka man måste utgå, på olika orter och vid olika truppförband äro
mycket varierande.

Klart är, att, därest soldathemmen, som hittills tillkommit genom
enskild offervillighet, skola kunna utvecklas och förökas i antal, staten
bör giva dem ekonomiskt understöd. Främst torde sådant böra utgå för
uppförande av erforderliga byggnader.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning av frågan om förbättrad
andlig och sedlig vård för den värnpliktiga ungdomen samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 5 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.