Riksdagens skrivelse nr 276

Riksdagsskrivelse 1944:276

Riksdagens skrivelse nr 276.

■ • • ''v- .f *>•;

Nr 276.

, <1 ,f C *V

Godkänd av första kammaren den 16 maj 1944.

Godkänd av andra kammaren den 16 maj 1944.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående förvärv av aktier i Stockholm—Västerås—
Bergslagens nya järnväg saktiebolag.

(Statsutskottets utlåtande nr 127.)

« fukifcf.-.*. ylikii}.’* * i? ;

Till Konungen.

I propositionen nr 186 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 3 mars 1944, föreslagit
riksdagen att dels besluta, att aktierna i Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag må på avtalade villkor förvärvas av staten, dels
ock till Förvärv av aktierna i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag
för budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten under rubrik Statens
affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av
25 200 000 kronor.

Bent siffermässigt sett synes skillnaden mellan 1942 års förslag och det nu
föreliggande förslaget till uppgörelse örn Västeråsbanan ej vara stor under
förutsättning att staten räknas till godo den utskiftningsskatt, vilken järnvägsbolaget
enligt 1942 års uppgörelse haft att erlägga. Denna statliga intäkt
har av järnvägsstyrelsen uppskattats till 2 500 000 kronor. I vad mån denna
summa i verkligheten kommit att inflyta är självfallet svårt att bedöma. Att
vid beloppets uppskattning taga hänsyn till vissa dispositioner, som bolaget
kunnat såsom departementschefen uttryckt det vidtaga ”för undvikande av
sådan skatt i större eller mindre omfattning”, kail riksdagen dock ej filina
riktigt.

Oavsett denna siffermässiga jämförelse måste största avseende fästas vid de av
järnvägsstyrelsen påvisade fördelar, varmed förstatligandet äro förbundna och
som kunnat uppnås två år tidigare genom godkännande av 1942 års inlösningsförslag.
Dessa bestå bland annat i en förenklad förvaltning vid de 11 nu för
statens järnvägar och Västeråsbanan gemensamma stationerna samt dessutom
en särskilt under nuvarande högtrafik värdefull minskning i tomvagnsdragningen.
Att märka är vidare att det enligt, den senaste uppgörelsen endast
är aktiemajoriteten i banföretaget, som erbjudits till inlösen, vadan alltså banan
ej kan förvärvas i den form som det enligt tidigare förslaget erbjudna direkta
inköpet av anläggningen inneburit och som 1939 års riksdag förutsatte
vara den lämpliga.

Med hänsyn till de allmänna skäl som tala för ett fortsatt järnvägsförstat1
i gande och då det för aktierna i företaget avtalade priset även för statens del
torde kunna anses godtagbart, har riksdagen bifallit propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 14 sami. Nr 276—279.

1

2

Riksdagens skrivelse nr 276.

Till sitt bifall Ilar emellertid riksdagen ansett sig böra foga en erinran att då
nuvarande åtgärder för en statsinlösen av de privatägda järnvägarna inom
riket vid 1939 års riksdag beslutades därtill knöts den förhoppningen att för
dessa åtgärders genomförande ej skulle behöva åtgå längre tid än den av vederbörande
kommitté angivna tidrymden av fem år. Denna av riksdagen uttalade
förhoppning har emellertid ej kunnat förverkligas.

Även efter införlivning av Västeråsbanan med statsbanenätet återstår ett
vittomfattande arbete, innan rikets järn vägssystem kan anses enhetliggjort.
De efter Västeråsbanans förvärv alltjämt privatägda banorna motsvara till
trafikrörelse efter inkomst räknat inemot 1/5 av hela det svenska järnvägssvstemet
och icke mindre än hälften av de år 1939 befintliga icke-statliga banorna.
Vissa efter svenska förhållanden betydande banor kvarstå sålunda alltjämt
såsom självständiga privatägda förvaltningsenheter. Det måste konstateras,
att uppskovet med Västeråsbanans statsinlösen med all sannolikhet verkat fördröjande
även på dessa banors förstatligande, vilket är att beklaga i ett avspärrningsläge
som det nuvarande, varunder järnvägarna äro särskilt ansträngda
och då fördelarna av ett enhetligt järnvägssvstem framträda mer än vanligt
tydligt.

Enligt vad som framgår av utländska erfarenheter och såsom tidigare även
för Sveriges del av riksdagen fastslagits, kan det dock väntas att nyttan av
en enhetlig förvaltning skall kvarstå även under normala tider. Riksdagen
vill därför uttala en förväntan, att arbetet på övriga privatägda banors införlivning
med statsbanenätet omedelbart fortsättes så att det av statsmakterna år
1939 uppställda målet nämligen ett i statens hand enhetligt drivet svenskt jämvägssystem
kan snarast möjligt uppnås. Önskvärt är självfallet att de i detta
avseende erforderliga åtgärderna skola kunna genomföras genom frivilliga uppgörelser.
Erinras må emellertid örn den lagstiftning i ämnet, varom föi’slag
tidigare framlagts av 1936 års järnvägskommitté, men till vars genomförande
hittills ej tagits ståndpunkt. Detta spörsmål har också framförts i två vid denna
riksdag väckta men ännu ej behandlade motioner (1:142 och 11:217).

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen dels
beslutat, att aktierna i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag
må på avtalade villkor förvärvas av staten, dels ock till Förvärv av aktierna
i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag för budgetåret
1944/45 under statens affärsverksfonder, statens järnvägar, anvisat ett
investeringsanslag av 25 200 000 kronor.

Stockholm den 16 maj 1944.

Med undersåtlig vördnad.