Riksdagens skrivelse Nr 268

Riksdagsskrivelse 1916:263

4

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Nr 263.

Godkänd av första kammaren den 15 juni 1916.
Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ny förordning angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra
periodiska skrifter, dels ock i ämnet väckta motioner.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 30.)

Till Konungen.

Genom en den 17 april 1916 dagtecknad proposition, nr 221, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga det i berörda protokoll intagna förslag till ny förordning
angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska
skrifter.

Det förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran
av tidningar och andra periodiska skrifter, som Eders Kungl. Maj:t med
förevarande proposition framlagt, är med några oväsentliga jämkningar
avfattat i överensstämmelse med ett av generalpoststyrelsen med biträde
av . särskilt tillkallade sakkunniga utarbetat förslag. Vad Eders Kungl.
Maj:t sålunda föreslagit har riksdagen kunnat i huvudsak lämna utan
erinran. . Vid följande punkter har riksdagen emellertid funnit anledning
till särskilt uttalande eller ändring.

I 3 §_ 1 inom. angivas under a), b), c) och d) tryckalster, vilka
icke må införas i tidningsregistret. Under c) upptages »tryckalster,

Riksdagens skrivelse Nr 263.

5

vars väsentligaste innehåll utgöres av personalförteckning eller av program
eller redogörelse för sammankomst, tävling, lotteri eller annat
liknande». I avseende härå har i en inom riksdagen väckt motion hemställts,
att tryckalster, vars väsentligaste innehåll utgöres av program
eller redogörelse för sammankomst, icke måtte undantagas från införande
i tidningsregistret. Av den till stöd för nämnda motion anförda motiveringen
framgår, att motionären utgått ifrån, att årstryck och liknande
tryckalster, utgivna av nykterhetsföreningar eller religiösa samfund eller
av hushållningssällskap, sjukkassor, fornminnesföreningar eller andra
sammanslutningar, skulle drabbas av den anförda bestämmelsen. I likhet
med vad i motionen gjorts gällande har riksdagen ansett, att publikationer
av nämnda slag, vilka torde kunna sägas innehålla till huvudsaklig del
redogörelser för vederbörande föreningars verksamhet under den tid,
redogörelsen avser, jämte understundom en eller annan uppsats i ämnen,
som tillhöra föreningens verksamhetsområde, icke äro av sådan natur,
att deras införande i tidningsregistret bör förbjudas. Riksdagen har
emellertid erfarit, att den ifrågavarande bestämmelsen icke från generalpoststyrelsens
sida är avsedd att träffa sådana publikationer, som avses
i den omförmälda motionen. Bestämmelsen lär i stället hava intagits i förslaget
med tanke på sådana tryckalster, som uteslutande eller huvudsakligen
bestå av program för sammankomster, utställningar eller dylikt,
eller av redogörelser för hållna sammankomster utan samband med sådana
berättelser om viss föreningsverksamhet, varom ovan nämnts. Efter vad
sålunda upplysts har riksdagen ansett sig kunna förutsätta, att syftet
med ifrågavarande motion kommer att i tillämpningen av författningen
bliva tillgodosett utan att den föreslagna ändringen vidtages, och då
det synts riksdagen befogat, att sådana tryckalster, som enligt vad nyss
nämnts bestämmelsen avser att drabba, icke få införas i tidningsregistret,
har riksdagen icke bifallit motionen.

I 5 § 1 mom. föreslår Eders Kung]. Maj:t införande av bestämmelse
därom, att postabonnemang må medgivas endast å tidning, som utkommer
minst en gång i månaden. Syftet med det sålunda föreslagna villkoret, till
vilket den nu gällande författningen icke innehåller någon motsvarighet,
har av chefen för civildepartementet uppgivits vara att befria postverket
från ett avsevärt arbete, vilket departementschefen antagit vara av ringa
värde för såväl allmänheten som tidningsutgivarna. Gent emot sistnämnda
antagande har i en annan inom riksdagen väckt motion motionären
sökt ådagalägga, att postprenumerationen erbjuder fördelar såväl åt
prenumeranten med hänsyn till bekvämlighet som åt utgivaren med hänsyn
till kostnaderna för distributionen. I motionen har tillika med exempel ur

6

Bilcsdagens skrivelse Nr 263.

tidningstaxan visats, att ett icke ringa antal tidskrifter av kulturellt värde
skulle träffas av den föreslagna bestämmelsen. Vad i motionen sålunda
och i övrigt anförts har föranlett, att riksdagen icke kunnat
godkänna av ifrågavarande, av Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelse.
Det har nämligen synts riksdagen kunna befaras, att därigenom den önskvärda
spridningen av åtskilliga kulturellt värdefulla tidskrifter kunde
komma att i någon mån försvåras. Den i motionen föreslagna begränsningen,
enligt vilken för postabonnemang skulle erfordras att tidning
utkommer minst fyra gånger om året, har synts riksdagen väl avvägd.
Riksdagen har därför bifallit nu ifrågavarande motion.

12 § i gällande förordning innehåller bestämmelser om postbefordran
av tidningsbilagor. 1 fråga om avgiftspliktiga bilagor stadgas i 4 mom.
av nämnda paragraf, att avgiften skall beräknas till ett halvt öre för
var vikt av 25 gram eller del av 25 gram. Några villkor för att tryckalster
skall få befordras såsom bilaga till tidning finnas icke fastställda.
Enligt statsrådsprotokollet i detta ärende har generalpoststyrelsen funnit,
att berörda bestämmelser i stor utsträckning missbrukats särskilt beträffande
kataloger och prisknranter. Sådana tryckalster — vilka icke få
intagas i tidningsregistret — hava nämligen sänts såsom bilagor antingen
till ett för detta ändamål särskilt tryckt och såsom vanliga tidningskorsband
expedierat antal exemplar av viss tidning eller till en tidning,
som tillkommit uteslutande för att, så att säga, tjäna såsom omslag till
den katalog eller priskurant, som skolat distribueras. Sistnämnda tillvägagående
har man avsett att såvitt möjligt förebygga genom de skärpta
förbud mot vissa publikationers registrering, som Eders Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag innehåller. De föreskrifter i övrigt, som ansetts
skola lägga hinder i vägen för upprepandet av hittills iakttagna missbruk
beträffande försändning av tidningsbilaga, hava föreslagits till intagande
i 12 § av förslaget. I likhet med generalpoststyrelsen har
departementschefen ansett, att medgivandet att mot en särskild, lågt
satt avgift få viss publikation postbefordrad såsom tidningsbilaga bör
förutsätta, dels att bilagan tillställes tidningens alla abonnenter och dels
att bilagan endast utgöres av ett mindre tryckalster. Bestämmelser
härom hava i förslaget intagits i sistnämnda paragrafs 5 mom., vilket
motsvarar 12 § 4 mom. i gällande förordning. I fråga om befordringsavgiften
innehålla de föreslagna stadgandena, att lättare bilagor, d. v. s.
sådana vilkas vikt icke överstiger 25 gram, skola bibehållas vid den för
dem nu gällande avgiften av ett halvt öre, under det att för tyngre
bilagor skall beräknas samma porto, som om tryckalstret ensamt för sig
befordrades såsom korsband.

7

Riksdagens skrivelse Nr 26.9.

Beträffande de sålunda föreslagna ändrade bestämmelserna om befordringsavgift
för tidningsbilagor har riksdagen beaktat följande till
statsrådsprotokollet i ämnet lämnade meddelanden.

Ehuru den ovan omförmälda, i stor omfattning förekommande distribueringen
av kataloger'' och priskuranter såsom tidningsbilagor ofta
skett på ett sätt, som måste anses hava inneburit ett kringgående av
vad med förordningens bestämmelser varit avsett, hade. dock hos generalpoststyrelsen
av representanter för vissa affärskretsar ifrågasatts, huruvida
icke, då genom bifall till de ifrågasatta ändringarna affärsvärlden
skulle berövas en möjlighet, som den hittills faktiskt haft, att på billigt

sätt utsända även tyngre kataloger och priskuranter, ett lägre porto än

det vanliga trycksaksportot borde fastställas för befordran av kataloger

och dylikt, särskilt för det fall att sådana tryckalster på en gång ut sändes

i större mängd (s. k. katalogkorsband). Då emellertid hittillsvarande
rätt att såsom bilaga till tidning distribuera affärstryck skulle,
enligt förslaget, bibehållas för tryckalster intill 25 grams vikt, komme,
anförde departementschefen, genom bifall till detta förslag endast’ avsändare
av publikationer, som i vikt överstege 25 gram, i sämre ställning
än för närvarande beträffande möjligheten av dessa publikationers distribuering
såsom tidningsbilagor. Generalpoststyrelsen hade antagit, att
avsändare av dylika publikationer vore jämförelsevis fåtaliga. I alla händelser
bleve det, enligt generalpoststyrelsens åsikt, förenat med stor
svårighet att närmare angiva, vilka publikationer som borde komma i
åtnjutande av det ifrågasatta lägre portot. Särskilt komme väl å flera
håll att göras gällande, att bokhandelsalster borde åtnjuta lika förmånliga
befordringsvillkor som affärspublikationer. Någon nedsättning i
porto på den grund, att samma person samtidigt avsänder en större
mängd affärstryck, förekomme, såvitt generalpoststyrelsen inhämtat, icke
i något annat land. Med anledning av nyss omförmälda, hos generalpoststyrelsen
gjorda framställning hade emellertid styrelsen påbörjat en
noggrann undersökning. Med hänsyn till ärendets vansklighet antoges
denna undersökning bliva av ganska vidlyftig beskaffenhet, men så
mycket hade generalpoststyrelsen ansett redan nu kunna sägas, att ett
bifall, vare sig i större eller mindre mån, till framställningen i fråga
skulle medföra en avsevärd minskning i postverkets inkomster, och
generalpoststyrelsen hade förklarat sig under nuvarande förhållanden
näppeligen kunna tillstyrka en dylik minskning.

Det hade givetvis varit önskvärt, att den, enligt vad departementschefen
sålunda meddelat, igångsatta undersökningen rörande särskilda
befordringsavgifter för kataloger, priskuranter och annat affärsI ryck

8

''Riksdagens skrivelse Nr 263.

kunnat fullbordas, innan det nu föreliggande förslaget framlagts. Emellertid
synas olägenheterna med de nu gällande bestämmelserna vara så
påtagliga, att riksdagen icke ansett sig böra ifrågasätta deras bibehållande
ens tills vidare. Utan att på något sätt vilja föregripa det resultat,
vartill undersökningen kan komma att leda, vill emellertid riksdagen
dels uttala sin förväntan, att utredningen av berörda ämne
kommer att fullföljas med den skyndsamhet förhållandena medgiva, dels
ock framhålla såsom önskvärt, att utredningen kommer att omfatta
hela spörsmålet om ett rätt avvägande av avgifterna för de olika slagen
av korsbandsförsändelser.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen tillkännagiva,
att riksdagen antagit Eders Kungl. Maj:ts ovan omförmälda förslag till
förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra
periodiska skrifter, dock att 5 § skall erhålla följande ändrade lydelse"''):

5 §•

1 mom. Abonnemang å tidning, som införts i tidningsregistret,
sker antingen genom postverkets förmedling (postabonnemang) eller
direkt hos utgivaren. I såväl ena som andra fallet har utgivaren att
anmäla tidningen till införande i tidningstaxa, som för varje år utfärdas
av generalpoststyrelsen.

Postabonnemang medgives emellertid endast å tidning, som utkommer
minst fyra gånger om året.

2 mom. Beträffande tidning, som utkommer oftare än en gång i
veckan, gäller, att vid postanstalt å utgivningsorten abonnemang icke
må äga rum för person, som bor eller vistas å nämnda ort och vilkens
post utdelas genom lokalbrevbäring.

*) Den del av lagtexten, i vilken riksdagen gjort ändring, är utmärkt med kursiverad
stil. Med spärrad kursiv betecknas de delar, som redan i Kungl. Maj:ts
förslag varit kursiverade.

Stockholm den 15 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1916.