Riksdagens skrivelse nr 267—269. 3

Riksdagsskrivelse 1943:269

Riksdagens skrivelse nr 267—269. 3

Under hänvisning till vad utskottet anfört i ''berörda utlåtande, varav ett
tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen anmäla, att riksdagen bifallit
förevarande proposition.

Stockholm den 2 juni 1943.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 268.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1943.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1943.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående
viss ändring av stadsplanelagen.

(Första lagutskottets utlåtande nr 38.)

Till Konungen.

I anledning av en inom riksdagen väckt motion får riksdagen, under åberopande
av vad som anförts i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande
nr 38, varav ett tryckt exemplar härvid fogas, anhålla, att Eders
Kungl. Maj :t i samband med pågående revision av stadsplanelagen eller i annat
sammanhang ville låta verkställa utredning och för riksdagen framlägga
förslag rörande bestämmelser örn rätt för lantmätare och mätningsmän samt
deras biträden att erhålla tillträde till annans fastighet i andra fall än där
sådan rätt för närvarande tillkommer dem.

Stockholm den f> juni 1943.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 269.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1943.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1943.

Riksdagens skrivelse lill Konungen i anledning av vissa av Kungl.

Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar örn
anslag för budgetåret 1943/44 till ersättning till postverket
för befordran av tjänsteförsändelser m.m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 130.)

Till Konungen.

1 :o) Ersättning lill postverket för befordran av t jänsteförsändelser. I

propositionen nr 1 har Kungl. Majit under sjätte huvudtiteln (punkt 4f> av

4

Riksdagens skrivelse nr 269.

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 4
januari 1943) föreslagit riksdagen att till Ersättning till postverket för befordran
av tjänsteförsändelser för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av 10.150.000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft två likalydande
motioner, I: 156 och II: 235, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att
kristidsnämnderna skola äga rätt att till postverket för befordran avlämna
ofrankerade ”kristidsförsändelser” i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som i motionen antytts, samt att anslaget till ersättning till postverket
för befordran av tjänsteförsändelser även må disponeras för i motionerna
a vsedda kristidsförsändelser.

Vad departementschefen under denna punkt föreslagit har givit riksdagen
anledning till erinran endast beträffande frågan örn kristidsnämndernas portokostnader.
I detta avseende må erinras, att 1942 års riksdag begärt en skyndsam
utredning i ämnet. Av chefen för kommunikationsdepartementet tillkallade
sakkunniga hava enhälligt uttalat, att enklaste sättet för portofrihetens
genomförande vore beviljande av tjänstebrevsrätt åt kristidsnämnderna men
att de sakkunniga med beaktande av de principiella betänkligheter, som generalpoststyrelsen
i avseende härå anfört, ville föreslå att kristidsnämnderna
tillerkändes rätt att som ”kristidsförsändelse ” få ofrankerade försändelser
befordrade med posten. Detta förslag har nu upptagits i motioner väckta inom
riksdagen. Generalpoststyrelsen har för sin del förordat, att kommunerna liksom
hittills skola betala postavgifterna men därefter erhålla full ersättning
från statsverket.

I statsverkspropositionen har under sjätte huvudtiteln uttalats, att portofrihet
för de kommunala organen ej borde ifrågakomma. Vidare har i propositionen
nr 205 örn bidrag till kristidsnämndernas verksamhet anförts, att bidragen
till kristidsnämnderna även beträffande portokostnaderna borde utgå
efter oförändrade grunder.

Såsom motiv för beviljande av tjänstebrevsrätt åt kristidsnämnderna kan
till en början åberopas, att motsvarande nämnder under förra världskriget
åtnjöto sådan rätt. Då från generalpoststyrelsen häremot anförts, att i detta
avseende numera gällde ändrade principer och att tjänstebrevsrätt numera
endast tillerkändes sådana institutioner, vilka avsågo allmänna ändamål av den
betydelse att desamma ”helt tillgodoses av statsmedel”, må erinras, att riksdagen
år 1932 i samband med tjänstebrevsrättens revision ifrågasatte huruvida
en sådan restriktiv princip i verkligheten kunde strängt upprätt hållas. I
anslutning härtill ha exempelvis hushållningssällskapen tillerkänts tjänstebrevsrätt.

Kristidsnämnderna lia som bekant att fullgöra viktiga och omfattande administrativa
funktioner inom den stora kristidsorganisation, som måst uppbyggas
på folkförsörjningens område. Billigheten fordrar, att all möjlig arbetslättnad
beredes dessa tillfälligt inrättade och oftast med otillräckliga arbets-
eller hjälpkrafter arbetande kommunala organ.

Att tjänsteförsändelserna ej behöva taxeras eller förses med frimärken medför
uppenbarligen betydande arbetsbesparing ej endast för trafikanten utan
även för postverket. De beklagliga, av generalpoststyrelsen med all rätt påtalade
missbruk av tjänstebrevsrätten som förekomma -— i form exempelvis
av onödig befordran av försändelser ej som vanlig post utan såsom värdeeller
ilpost eller ock som paket i stället för genom bud eller medelst järnväg

Riksdagens skrivelse nr 269.

5

o.h.v. — böra ej få undanskymma dessa fördelar, vilka även av generalpoststyrelsen
vitsordats i samband med beslutet år 1920 om tjänstefrimärkenas avskaffande.

Den tjänstebrevsrätt, som redan tidigare tillerkänts exempelvis livsmedelskommissionen,
kristidsstyrelserna (ej kristidsnämnderna) och vissa andra kristidsorgan,
är såtillvida begränsad, att frankering visserligen ej förekommer
men postavgifterna dock uttagas genom taxering av varje försändelse. För
sådant ändamål har postverket särskilda brevlådor uppställda på de större
kristidsexpeditionerna. I övrigt anlitas systemet med postbok. Nedlägges försändelse
i vanlig brevlåda, måste den vara åtföljd av särskilt portoreversal,
som sedermera översändes till den postanstalt, varunder kristidsmyndigheten
hör, vilken anstalt därefter debiterar myndigheten postavgiften. Ett dylikt
system medför självfallet möjlighet att exakt fastställa gottgörelsen till postverket.
Förfarandet förefaller dock vara föga arbetsbesparande. Vad de mindre
kristidsnämnderna beträffar torde i varje fall ett sådant system medföra
större omgång än nuvarande frankering i vanlig ordning.

Vid sin prövning av förevarande fråga har riksdagen av anförda skäl
kommit till den uppfattningen, att kristidsnämnderna böra tillerkännas tjänstebrevsrätt
i vanlig ordning. Riksdagen har därvid ansett sig böra fästa större
avseende vid de arbetslättnader, som denna portofrihet uppenbarligen måste
medföra för nämnderna liksom för övrigt också för de posta! a myndigheterna,
än vid de vanskligheter som till äventyrs kunna uppkomma vid bestämmandet
av gottgörelsen till postverket.

Riksdagens beslut örn tjänstebrevsrätt för kristidsnämnderna bör, enligt vad
som från livsmedelskommissionen inhämtats, föranleda en höjning av förevarande
anslag från det av Kungl. Maj :t föreslagna beloppet 10.150.000 kronor
till 11.000.000 kronor.

Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna 1:156 och II: 235, till Ersättning till
postverket för befordran av tjänsteförsändelser för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten
under sjätte huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 11.000.000
kronor.

2;o) Ersättning till postverket för befordran av militärbrev. Med bifall
till Kungl. Majis förslag (punkt 46) har riksdagen till Ersättning till
postverket för befordran av militärbrev för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten
under sjätte huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 5.400.000 kronor.

3:o) Ersättning till postverket för bestyret nied statsskatteuppbörden.

Med bifall till Kungl. Majlis förslag (punkt 47) Ilar riksdagen till Ersättning
lill postverket för bestyret med statsskatteuppbörden för budgetåret 1943/44
å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 1.650.000
kronor.

4:o) Ersättning lill postverket för befordran av enskildas försändelser
i ransoneringsärenden. Med bifall till Kungl. Majis förslag (punkt 48)
örn rätt för affärsidkare att anlita ett nytt frankeringsfritt försändelseslag
”ransoneringsförsändelse” har riksdagen till Ersättning till postverket för

c

Riksdagens skrivelse nr 269—270.

befordran av enskildas försändelser i ransoneringsärenden för budgetåret 1943/
44 å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av
4.000.000 kronor.

Stockholm den 8 juni 1943.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 270.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1943.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1943.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien
jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 131.)

Till Konungen.

I propositionen nr 195 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 2 april 1943, föreslagit
riksdagen att till Elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien
för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten under rubrik Statens affärsverksfonder,
Statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av 6.000.000 kronor.

I två likalydande motioner, 1: 247 och II: 355, har hemställts, att riksdagen
må till elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien för budgetåret
1943/44 å kapitalbudgeten anvisa ett investeringsanslag av 6.000.000 kronor
samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att förslag
förelägges 1944 års riksdag örn elektrifiering av järnvägslinjen Varberg—Herrljunga—Uddevalla.

På statens järnvägars elektrifieringsorganisation med dess befäl, arbetarstam
och arbetsmateriel antagas viktiga iståndsättningsuppgifter komma att vila vid
krigstillfälle. Det upprätthållande av nämnda organisation, som därför är i
beredskapshänseende behövligt, har järnvägsstyrelsen funnit kunna uppnås genom
ett beslut att nu elektrifiera linjen Östersund—Storlien. Då ett förord
för ensamt denna linje i viss mån strede mot de militära önskemålen örn elektrifiering
inom den närmaste tiden jämväl av linjerna Uddevalla—Herrljunga
■—Borås har dock styrelsen föreslagit elektrifieringsarbetenas utsträckning också
till sistnämnda linjer samt därutöver till sträckan Borås—Varberg.

Propositionens förslag avser emellertid elektrifiering enbart av linjen Östersund—Storlien.

De fördelar, som den elektriska driftsformen medför i form av en mera enhetlig
och tidsenlig utrustning av bannätet, ökad kapacitet samt ökat Oberoende
av utländskt lokomotivbränsle, ha tidigare vid olika tillfällen utvecklats
inom riksdagen. Därvid har särskilt beaktats den större lämplighet de elektriska
loken med deras större dragkraft äga för järnvägslinjer, som gå fram