Riksdagens skrivelse Nr 220

Riksdagsskrivelse 1934:220

4

Riksdagens skrivelse Nr 220.

Nr 220.

Godkänd av första kammaren den 8 maj 1934.

Godkänd av andra kammaren den 8 maj 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående rätt för vattenrättsingenjörerna L. E.
Wedberg, 8. L. C. Aspegrén och K. J. Elfström att för placering
i löneklass få tillgodoräkna viss tjänstgöring.

(Statsutskottets utlåtande nr 90.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1934 dagtecknad proposition, nr
84, bär Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att vattenrättsingenjörerna L. E. Wedberg, S. L. C. Aspegrén
och K. J. Elfström må för placering och uppflyttning i löneklass från och
med den 1 januari 1933 inom vederbörlig lönegrad (B 30), av den tid före
nämnda dag, varunder de tjänstgjort i sådan egenskap, tillgodoräknas — utöver
vad som medgivits genom Kungl. Majlis beslut den 12 maj 1933 — ytterligare
Wedberg två år sex månader samt en var av Aspegrén och Elfström
tre år.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har statskontoret i sitt i förevarande
ärende avgivna yttrande anfört, bland annat, att, enär några särskilda bestämmelser
örn lönetur icke blivit meddelade i samband med genomförandet
vid 1932 års riksdag av den nya organisationen av vattendomstolarna, bestämmelserna
i allmänna avlöningsreglementet den 6 juni 1925 (nr 270) böra vinna
tillämpning i fråga om placering i löneklass av här ifrågavarande befattningshavare.
Då samtliga tidigare innehaft annan ordinarie befattning i statens
tjänst, vore de jämlikt 12 § 1 morn., fjärde stycket, berörda reglemente berättigade
att för uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna den tid utöver tre
år, varunder de före den 1 januari 1933 såsom ordinarie tjänstemän inom de
närmaste nio åren dessförinnan på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning,
som i avseende å arbetets art och omfattning funnes svara mot, vara
jämförbar med eller högre än de av dem nu innehavda vattenrättsingenjörsbefattningar.

Även örn tjänstgöringen som vattenrättsingenjör före den 1 januari 1933 i
avseende å arbetets art kunde anses likvärdig med vad som efter omorganisationen
ålåge vattenrättsingenjör, syntes emellertid det i författningen uppställda
kravet på att likvärdighet skulle förefinnas även beträffande arbetets
anrättning lägga hinder i vägen för tillgodoräkning enligt förberörda författningsrum
av nu nämnda tjänstgöring.

I femte stycket av berörda paragrafs första moment stadgades, att för samma
ändamål, som i fjärde stycket avsåges, och under iakttagande i tillämpliga
delar av där stadgade grunder Kungl. Majit ägde efter prövning i varje särskilt
fall tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i statens
tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning funnes svara mot,
vara jämförbart med eller av högre värde än det, han hade att i den erhållna

Riksdagens skrivelse Nr 220.

5

tjänsten utföra. Enligt dessa bestämmelser funnes alltså möjlighet för Kungl.
Majit att fatta beslut örn tillgodoräknande av den föregående tjänstgöringen
under förutsättning likväl, att denna kunde ur ovannämnda synpunkter anses
likvärdig med vad som numera ålåge vattenrättsingenjör. Fråga uppstode då,
huruvida här avsedda befattningshavare kunde anses hava i sin tidigare verksamhet
i statens tjänst utfört arbete av ovan angiven beskaffenhet. I avseende
härå ville statskontoret beträffande Aspegrén och Elfström, vilka före utnämningen
till vattenrättsingenjörer varit lantbruksingenjörer, framhålla, att sistnämnda
befattningar allenast blivit hänförda till lönegraden B 21. Med hänsyn
till att lantbruksingenjörer utöver avlöningen åtnjöte inkomst enligt taxa
syntes de visserligen få anses vara jämställda med befattningshavare i högre
lönegrad än B 21, men även örn deras inkomster enligt taxa i vissa fall kunde
uppgå till rätt avsevärda belopp, syntes de dock ej kunna jämställas med befattningshavare
i lönegraden B 30. Till jämförelse härutinnan finge anföras
att enligt kungörelsen nr 242/1930 skulle för lantbruksingenjör tillämpas det
pensionsunderlag, som gällde för befattningshavare i 26 :e lönegraden. I betraktande
härav syntes Aspegrén och Elfström icke heller kunna anses hava
fyllt villkoren enligt förevarande författningsrum för tillgodoräkning av deras
föregående tjänstgöring.

Vidkommande därefter frågan örn tillämpningen av nu nämnda författningsrum
å Wedberg, ville statskontoret framhålla, att han av de senaste- nio åren
omedelbart före den 1 januari 1933 tjänstgjort som distriktschef under vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen under tiden 1/1 1924—30/6 1930 eller alltså 6 år
6 månader, samt att Kungl. Majit den 12 november 1923 medgivit, att dåvarande
byråchefen F. Enblom finge för uppflyttning i högre löneklass inom
lönegraden B 30 tillgodoräkna 6 år av sin tjänstgöring som sådan distriktschef.
Visserligen åberopades i berörda beslut särskilda i ärendet föreliggande
omständigheter, men även i förevarande fall måste dylika anses vara för handen
i betraktande särskilt av Wedbergs tidigare tjänstgöring som vattenrättsingenjör.
Statskontoret holle därför före, att Wedberg kunde av Kungl. Majit
förklaras berättigad att i löneturshänseende tillgodoräkna tiden 1/1 1924—3%
1930 i vad den överstege tre år eller således 3 år 6 månader.

I betraktande av den omfattande tjänstgöring, jämväl Aspegrén och Elfström
fullgjort före tillträdandet av innehavande befattning, ansåge statskontoret
det vara med billighet överensstämmande, att vid bestämmande av löneställningen
hänsyn åtminstone i någon mån toges till denna tjänstgöring.
Ämbetsverket ansåge sig därför böra framhålla, att Kungl. Majit i flera fall
(t. ex. den 3 september 1926 angående dåvarande byrådirektören A. 6. M.
Sandbergs placering i löneklass och den 15 juli 1932 angående placering i löneklass
av arkivarien K. A. F. Westman) medgivit beträffande befattningshavare
hos lantmäteristyrelsen, vilka tidigare varit ordinarie distriktslantmätare, att
samma hänsyn finge för uppflyttning i högre löneklass tagas till deras tidigare
anställningar, som örn distriktslantmätarebefattningarna hade varit reglerade
efter enahanda grunder som tillämpats i avlöningsreglementet den 6 juni 1925
(nr 270) och därvid varit hänförda till lönegradén B 24. Enligt statskontorets
mening syntes samma tillvägagångssätt kunna ifrågasättas för beredande av
en något förbättrad löneställning för Aspegrén och Elfström.

Som lantbruksingenjörer hade de visserligen allenast tillhört lönegraden
B 21, men, såsom ovan framhållits, syntes de dock vara att hänföra till en
högre lönegrad. Med hänsyn till att de i pensionshänseende blivit jämställda

6

Riksdagens skrivelse Nr 220.

med befattningshavare i lönegraden B 26, syntes man kunna antaga, att befatta
ning som lantbruksingenjör skulle vid löneregleringens genomförande år 1930
hava placerats i sistnämnda lönegrad, därest ej viss del av deras avlöningsförmåner
blivit bestämd att utgå enligt taxa. Vidare finge framhållas, att bestämmelserna
i avlöningsreglementet skulle enligt meddelade övergångsbestämmelser
omedelbart efter deras trädande i kraft varda gällande för ordinarie tjänstemän
så som om de varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten
följd vid något av de verk, beträffande vilka berörda reglemente skulle
lända till efterrättelse. I betraktande av vad sålunda anförts syntes det vara
rimligt, att här avsedda befattningshavare erhölle samma löneställning i nu
innehavande befattningar, som örn de den 31 december 1932 varit befattningshavare
i lönegraden B 26 och tillhört högsta löneklassen, den 29 :e, inom denna
lönegrad i minst tre år. Därest så varit förhållandet hade de jämlikt bestämmelserna
i 12 § 1 morn., andra stycket, avlöningsreglementet ägt att i löneturshänseende
tillgodoräkna tre år av den lid, de tillhört nyssnämnda löneklass.
I enlighet härmed skulle Aspegrén och Elfström erhålla avlöning enligt 31: a
löneklassen från och med tillträdandet den 1 januari 1933 av innehavande befattningar
såsom vattenrättsingenjörer.

Det syntes emellertid enligt statskontorets mening ankomma på Kungl.
Majit att" fatta beslut om en sådan löneklassplacering. Att utöver vad sålunda
förordats tillerkänna ifrågavarande befattningshavare några ytterligare förmåner
i löneturshänseende syntes med hänsyn till innehållet i gällande bestämmelser
icke vara möjligt utan riksdagens medverkan.

Sedan vattenöverdomstolen i skrivelse den 24 april 1933 underställt förevarande
lönetursfråga Kungl. Maj:ts prövning och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd hörts i ärendet, fann Kungl. Majit genom beslut den 12 maj 1933
framställningarna ifråga för det dåvarande icke föranleda annan åtgärd än
att Kungl. Majit med stöd av 12 § 1 morn., femte stycket, avlöningsreglementet
den 6 juni 1925 (nr 270) dels medgav, att Wedberg ägde för placering och
uppflyttning i löneklass inom lönegraden B 30 tillgodogöra sig tre år sex månader
av sin tjänstgöring såsom distriktschef under tiden den 1 januari 1924—
den 30 juni 1930, dels ock förklarade Aspegrén och Elfström berättigade att
för enahanda ändamål åtnjuta samma ställning i löneturshänseende, som om
de den 31 december 1932 varit innehavare av befattning i lönegraden B 26 och
tillhört 29 :e löneklassen inom denna lönegrad i minst tre år. På grund av detta
Kungl. Majits beslut har en var av Wedberg, Aspegrén och Elfström sedan
den 1 januari 1933 varit i åtnjutande av lön enligt 31:a löneklassen.

Enligt departementschefens mening hava de dock icke, såsom lönenämnden
framhållit, erhållit en placering i lönehänseende, som med hänsyn till deras
föregående långvariga och väl vitsordade tjänstgöring såsom vattenrättsingenjörer
— även med beaktande av att denna icke haft heltidst jänstgörings
karaktär — kunde anses överensstämmande med rättvisa och billighet. I fråga
örn de tider, som borde i löneturshänseende tillgodoföra» vederbörande, har
departementschefen efter prövning av olika på frågan inverkande omständigheter
ansett övervägande skäl tala för den av lönenämnden intagna ståndpunkten,
enligt vilken en var av ifrågavarande befattningshavare i sådant hänseende
skulle tillgodoföras sex år, däri dock inräknade de tider om tre år sex
månader respektive tre år som genom Kungl. Majits beslut den 12 maj 1933
redan tillgodoräknats Wedberg respektive Aspegrén och Elfström.

Av vad sålunda i detta och liknande ärenden förekommit torde framgå, att

Riksdagens skrivelse Nr 220—221.

7

en revision av hithörande bestämmelser bör komma till stånd. Då riksdagen
emellertid funnit sig böra bifalla Kungl. Marits nu förevarande förslag, vill
riksdagen hava uttalat, att detta icke får tagas såsom intäkt för riksdagens
ståndpunkt till de ändrade bestämmelser, som i förevarande hänseende må komma
att underställas riksdagens prövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
medgivit, att vattenrättsingenjörerna L. E. Wedberg, S. L. C. Aspegrén och
K. J. Elfström må för placering och uppflyttning i löneklass från och med den
1 januari 1933 inom vederbörlig lönegrad (B 30) av den tid före nämnda dag,
varunder de tjänstgjort i sådan egenskap, tillgodoräknas — utöver vad som
medgivits genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj 1933 — ytterligare Wedberg
två år sex månader samt envar av Aspegrén och Elfström tre år.

Stockholm den 8 maj 1934.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 221.

Godkänd av första kammaren den S maj 1934.

Godkänd av andra kammaren den 8 maj 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående ändring i vissa
delar av lagen den 9 december 1910 arn reglering av prästerskapets
avlöning samt örn tillägg till samma lag m. m.,
i vad propositionen avser det ordinarie förslagsanslaget till
ersättning för prästerskapets tionde.

(Statsutskottets utlåtande nr 95.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1934/1935 har Kungl.
Maj:t (punkt 31 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att i avbi
dan på den proposition i ämnet, som kunde komma att bliva riksdagen förelagd,
beräkna en minskning av det ordinarie förslagsanslaget till ersättning för
prästerskapets tionde, nu 4,634,750 kronor, med 1,542,950 kronor till 3,091,800
kronor.

Sedermera har Kungl. Majit genom en den 23 februari 1934 dagtecknad
proposition (nr 160) under åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet
fört protokoll föreslagit riksdagen

dels att antaga vid propositionen fogade förslag till lag angående ändring i
vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) om reglering av
prästerskapets avlöning samt örn tillägg till samma lag m. fl. lagar;

dels ock att minska det ordinarie förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets
tionde, nu 4,634,750 kronor, med 1,549,492 kronor till 3,085,258 kronor.