Riksdagens skrivelse Nr 170
Riksdagsskrivelse 1922:170
- kammare
- riksdag
- tvåkammaren
- session
- lagtima
- Antal sidor
- 3
Riksdagsskrivelser
Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.
6
Riksdagens skrivelse Nr 170.
Nr 170.
Godkänd av första kammaren den 24 maj 1922.
Godkänd av andra kammaren den 24 maj 1922.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
under sjunde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag till statskontoret och
riksråkenskapsverket jämte en i ämnet väckt motion.
(Statsutskottets utlåtande nr 59.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov för tiden 1 januari —30 juni
1923 (nr 1) har Eders Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkterna 8,
23 och 24) föreslagit riksdagen dels att upptaga det ordinarie förslagsanslaget
till statskontoret, nu 334,000 kronor, med halva beloppet eller
167.000 kronor och det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket,
nu 503,000 kronor, med likaledes halva beloppet eller 251,500
kronor, dels ock att till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet
å extra stat för sagda tid bevilja ett förslagsanslag, högst,
25.000 kronor.
1 sammanhang med Eders Kung]. Maj:ts förevarande förslag har
riksdagen till behandling förehaft en inom första kammaren väckt
motion, nr 65, vari hemställts, att riksdagen vid beviljande av anslag
till riksråkenskapsverket måtte för sin del besluta sådan ändring av
gällande bestämmelser, att riksräkenskapsverkets räkenskaper skola
granskas av statskontoret.
Riksdagens skrivelse Nr 170. 7
Över den sålunda väckta motionen har riksdagens vederbörande
utskott i vederbörlig ordning låtit inhämta statskontorets yttrande och
har sagda ämbetsverk i ett den 16 mars 1922 dagtecknat utlåtande
anfört följande:
»Några särskilda bestämmelser, huru riksräkenskapsverkets räkenskaper
skola granskas, lära icke finnas. Om några sådana ej utfärdas,
torde emellertid granskningen komma att överlämnas till någon hos
verket anställd tjänsteman, i likhet med vad som ägde rum på den tid då
riksräkenskapsverket nu åliggande revisioner voro förlagda till kammarrätten.
En på berörda sätt anordnad granskning av allmänna räkenskaper
måste emellertid av flera skäl vara mindre lämplig. I likhet med motionären
anser därför statskontoret, att en förändring härutinnan bör vidtagas
och att föreskrift bör meddelas om på vad sätt riksräkenskapsverkets
räkenskaper skola granskas.
Statskontoret instämmer således i motionens syfte, men vill statskontoret,
ehuruväl något hinder ur arbetssynpunkt för granskningens
utförande inom ämbetsverket med nu tillgängliga arbetskrafter icke
synes möta, dock ifrågasätta, huruvida den av motionären föreslagna
anordningen kan anses innebära en lämplig lösning av denna fråga.
I detta avseende får statskontoret framhålla, att en väsentlig del av
statskontorets åligganden består i att mottaga och redovisa statsverkets
inkomster och bestrida statsutgifterna i överensstämmelse med de
av Kungl. Maj:t fastställda stater, allmänna författningar eller särskilda
föreskrifter samt att häröver verkställa erforderlig bokföring. Då denna
statskontorets verksamhet granskas inom riksräkenskapsverket, torde det
få anses mindre lämpligt, att en granskning av detta verks räkenskaper
verkställes av statskontoret.
Ett annat sätt för frågans lösning torde därför böra sökas. Statskontoret
tillåter sig i sådant avseende erinra, att, under den tid, då
riksräkenskapsverket nu åliggande granskning av allmänna räkenskaper
tillkom kammarrättens revisionsavdelning, advokatfiskal hos kammarrätten
jämlikt § 22 av förnyade instruktionen för kammarrätten den 23
december 1908 (nr 159), bland annat, hade att, sedan granskningen av
revisionsavdelningen av inkomna räkenskaper avslutats, företaga ytterligare
sådan, om anledning därtill förefunnes. Det synes i betraktande
härav kunna ifrågasättas, huruvida icke granskningen av riksräkenskapsverkets
räkenskaper lämpligen kunde uppdragas åt advokatfiskal i
kammarrätten. En annan utväg synes vara, att granskningen auförtros
åt finansdepartementets budgetbyrå.
8
Riksdagens skrivelse Nr 170.
Denna fråga torde emellertid vara av beskaffenhet att lämpligen
böra av Kungl. Maj:t efter närmare utredning avgöras, och föreställer
sig statskontoret, att det av motionären avsedda syftet lärer vinnas
genom ett uttalande från riksdagens sida om önskvärdheten av att
granskning av riksräkenskapsverkets räkenskaper verkställes av annan
myndighet eller av person utom verket».
Eders Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda förslag om
upptagande av ordinarie anslagen till statskontoret och riksräkenskapsverket
för tiden 1 januari—30 juni 1923 med hälften av de belopp som
anvisats för innevarande år hava icke givit riksdagen anledning till
erinran och har riksdagen likaledes ansett sig böra till upprätthållande
av riksräkenskapsverkets verksamhet för nämnda tid bevilja ett förslagsanslag
å högst 25,000 kronor.
I ovanberörda motion nr 65 har, såsom nämnts, föreslagits, att
riksdagen vid beviljande av anslag till riksräkenskapsverket måtte för
sin del besluta sådan ändring av gällande bestämmelser, att riksräkenskapsverkets
räkenskaper skola granskas av statskontoret.
Riksdagen anser, i likhet med motionären, det ur flera synpunkter
otillfredsställande, att riksräkenskapsverkets räkenskaper granskas av
en inom samma verk anställd tjänsteman. På av statskontoret anförda
skäl synes det emellertid riksdagen böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t
att efter närmare prövning utse myndighet eller person utom riksräkenskapsverket
att verkställa revisionen ifråga.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen för tiden 1 januari—30
juni 1923
dels upptagit det ordinarie förslagsanslaget till statskontoret, nu
334,000 kronor, med halva beloppet eller 167,000 kronor;
dels upptagit det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket,
nu 503,000 kronor, med likaledes halva beloppet eller 251,500 kronor;
dels ock till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet
å extra stat beviljat ett förslagsanslag, högst, 25,000 kronor.
Härjämte får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte efter
närmare prövning utse myndighet eller person utom riksräkenskapsverket
att verkställa revision av sagda verks räkenskaper.
Stockholm den 24 maj 1922.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.
Riksdagsskrivelser
Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.