Riksdagens skrivelse Nr 154

Riksdagsskrivelse 1922:154

Riksdagens skrivelse Nr 154.

1

Nr 154.

Godkänd av första kammaren den 17 maj 1922.
Godkänd av andra kammaren den 17 maj 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
angående användande av eventuellt uppkommen behållning
å det för år 1922 beviljade förslagsanslaget till understöd
åt nykterhetsnämnderna m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 58.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att det å 1922 års riksstat upptagna anslag, högst, 100,000
kronor till understöd åt nykterhetsnämnderna m. m. måtte få, i den mån
det icke förbrukas under innevarande år och efter i huvudsak de grunder,
som nu gälla för anslaget, användas under första halvåret 1923.

Till stöd för förslaget har i motionen anförts följande:

»Med bifall till motioner vid 1921 års riksdag, väckta på beslut
av riksdagens nykterhetsgrupp, anvisade riksdagen till understöd åt
nykterhetsnämnderna samt till åtgärder, avseende att främja den uppgift,
som åligger dessa nämnder, dels på tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag,
högst, 50,000 kronor, dels ock å 1922 års stat ett förslagsanslag,
högst, 100,000 kronor, att utgå ur statsverkets fond av
rusdrycksmedel.

Med avseende å användningen av det för år 1921 beviljade anslag
meddelade Kungl. Maj:t beslut den 19 augusti 1921, enligt vilket till
socialstyrelsens förfogande ställdes 30,000 kronor att, efter samråd med
kontrollstyrelsen och statens fattigvårdsinspektör, användas i huvudsaklig
överensstämmelse med av nämnda myndigheter gemensamt avBihang
till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 154—160. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 154.

givet förslag. Enligt detta borde under år 1921 icke utgå direkta understöd
till nykterhetsnämnderna, enär genom ett tilldelande härav i efterskott
ett väsentligt syfte härmed förfelades, nämligen stimulerandet av
kommunernas benägenhet för ekonomiska uppoffringar till fromma för
nykterhetsnämndernas verksamhet. Däremot borde den upplysningsverksamhet
fullföljas, vilken, såsom framgår av föregående års motioner
i ämnet, på olika initiativ påbörjats i skilda delar av landet i form av
läns- och andra konferenser för nykterhetsnämnderna med upplysande
föredrag av fackmän samt utredande diskussion rörande nämndernas
olika uppgifter med hänsyn såväl till rusdrycksförsäljningen som alkoholistvården.
Av vikt vore även att frågan om organisationen av nykternämndernas
verksamhet bleve föremål för överläggning. Vid dessa
konferenser skulle ersättning för resekostnaderna enligt lägsta klassen i
resereglementet utgå till en ledamot från varje representerad nykterhetsnämnd
inom det län, där konferensen avhölls, ävensom resekostnader
för föredragshållare, utgifter för lokalhyra, där sådan förekom, samt
vissa espensmedel.

I enlighet härmed ha under hösten 1921 avhållits informerande
sammankomster i Malmö, Kristianstad, Vänersborg, Eskilstuna, Sollefteå,
Östersund, Norrköping och Skövde med nykterhetsnämnderna i respektive
län. I uttalanden från olika håll hava dessa konferenser, vid vilka tillhopa
omkring 600 nykterhetsnämnder varit representerade och för vilka
sammanlagda kostnaderna (inklusive resor o. d.) uppgått till icke fullt
20,000 kronor, i allmänhet betecknats såsom mycket instruktiva och
väl ägnade att i sin mån höja intresset för och kunskapen om nykterhetsnämndernas
åliggande enligt gällande lagstiftning om alkoholistvård
och rusdrycksförsäljning. Därjämte har, på framställning av vederbörande,
Kungl. Maj:t medgivit, att statsbidrag enligt samma grunder,
som vid ovanberörda konferenser, utgått till kostnaderna för bevistande
av Centralförbundets för nykterhetsundervisning 101:sta allmänna upplysningskurs
i Örnsköldsvik den 11—15 november 1921 för en ledamot
från varje nykterhetsnämnd inom Västernorrlands län, vilka bidrag uppgått
till sammanlagt omkring 1,450 kronor.

Av 1921 års anslag skall även enligt beslut av Kungl. Maj:t bestridas
kostnaderna för tryckning och utsändande m. m. av inom socialstyrelsen
och kontrollstyrelsen, i samråd med statens fattigvårdsinpektör
och vissa sakkunniga, utarbetade råd och anvisningar till nykterhetsnämnderna
angående dessas åligganden och befogenheter enligt gällande
lagstiftning rörande alkoholistvård och rusdrycksförsäljning. Kostnaden
för tryckning m. m. av denna handbok, vilken med tillhörande bilagor

Riksdagens skrivelse Nr 154. 3

(författningar och formulär m. in.) omfattar närmare ett hundra sidor
och tryckes i en upplaga av c:a 3,000 ex., torde komma att uppgå till

omkring 3,000 kr. ,

Av det ovan anförda framgår, att av 1921 års anslag tagits i anspråk
endast omkring 25,000 kronor, att med andra ord hälften inbesparats.
_ ..aa aaa

I fråga om det för innevarande år beviljade anslag å högst 100,000

kronor har°Kungl. Maj:t beslutat att ställa hela detta anslag till socialstyrelsens
förfogande att användas för därmed avsett ändamål med iakttagande beträffande

understöd åt nykterhetsnämnderna: att sådant skall
utgå i enlighet med i kungörelse den 25 november 1921 (nr 670) angående
understöd av statsmedel åt nykterhetsnämnder under år 1922
givna föreskrifter, samt

beträffande åtgärder i övrigt till befrämjande av nykterhetsnämndernas
uppgift: att till nedan angivna ändamål må användas följande
belopp, nämligen

till konferenser med nykterhetsnämnder och till resebidrag till
ombud för nykterhetsnämnder för bevistande av de av centralförbundet
för nykterhetsundervisning anordnade s. k. allmänna upplysningskurser,
högst, 15,000 kronor.

till arvoden och reseersättningar åt av socialstyrelsen anlitade personer
för inspektions- och upplysningsverksamhet i vissa fall bland
nykterhetsnämnder, högst, 3,000 kronor, samt

till understöd åt länssammanslutningar och nykterhetsnämnder och
till understöd för utgivande av en periodisk publikation, avsedd för nykterhetsnämndernas
upplysande, högst, 4,000 kronor,

allt i huvudsaklig överensstämmelse med de av socialstyrelsen, i
samråd med kontrollstyrelsen och statens fattigvårdsinspektör ävensom
särskilda av styrelsen tillkallade sakkunniga, i utlåtande häröver den 7
november 1921 angivna grunder.

I ovanberörda kungörelse den 25 november 1921 (nr 670) angående
understöd av statsmedel åt nykterhetsnämnder under år 1922
stadgas, att kommun, där särskild nykterhetsnämnd blivit tillsatt, må
kunna komma i åtnjutande av understöd av statsmedel såsom bidrag
till bestridande av kostnaderna för fullgörande av de uppgifter, vilka
åligga nämnden enligt gällande lagstiftning rörande alkoholistvården
och rusdrycksför sälj ningen. Sådant understöd utgår i främsta rummet
för att i fall av behov bereda nämnden tillfälle att för verksamhetens
ändamålsenliga bedrivande anlita särskild arbetskraft och med ett be -

4

Riksdagens skrivelse Nr 154.

lopp, som, där ej särskilda omständigheter påkalla undantag, ej må överstiga
500 kronor och ej heller beloppet av det kommunala anslag, som
för år 1922 anvisats för nykterhetsnämndens verksamhet. Efter utgången
av föreskriven ansökningstid har socialstyrelsen att, efter samråd
med kontrollstyrelsen och statens fattigvårdsinspektör, meddela
beslut i anledning av de inkomna ansökningarna, varvid hänsyn må
tagas såväl till det inom vederbörande kommun förefintliga behovet av
statsunderstöd för vidtagande av åtgärder för främjande av nykterhetsnämndens
verksamhet som ock till ändamålsenligheten av de i sådant
syfte vidtagna eller föreslagna anordningar.

Enligt vad som inhämtats från socialstyrelsen synes intresset för
denna möjlighet till understöd för nykterhetsnämndernas verksamhet
vara mycket stort ute bland nämnderna i landet. Det framhålles från
en del nämnder, särskilt å landsbygden, att det för dem stode alldeles
klart, att deras verksamhet icke i längden kunde upprätthållas utan
hjälp från staten; å ena sidan hava dessa nämnder i många fall mycket
omfattande arbetsuppgifter, medan å den andra kommunerna icke sällan
äro mycket njugga på anslag till verksamhetens bedrivande. En nykterhetsnämnd
från Östergötland framhåller i sin ansökan till socialstyrelsen
om understöd, att denna sistnämnda omständighet sammanhänger
därmed, att det icke är obligatoriskt för kommunerna att tillsätta
särskild nykterhetsnämnd.

I statsverkspropositionen till innevarande riksdag har Kungl. Maj: t
emellertid icke upptagit något anslag för här ifrågavarande ändamål
under första halvåret 1923. Därest i enlighet härmed intet anslag för
fullföljande av den upplysande och understödjande verksamheten på
detta område skulle komma att upptagas å riksstaten för nämnda period,
skulle detta emellertid i själva verket innebära, att de uppoffringar i
penningar och arbetskraft, som hittills nedlagts härpå, i väsentlig utsträckning
skulle hava nedlagts till ringa bestående nytta. Det ligger
nämligen i sakens natur att en verksamhet som denna måste fortgå
energiskt och oavlåtligt under åtminstone så lång tid, att man därvid
hunnit träffa en större del av föremålen för densamma. Att upphöra
härmed efter innevarande års utgång skulle innebära ett uppgivande
alldeles i början av en mycket välbehövlig, viktig och lovande verksamhet
— i fråga om behovet och vikten härav tillåta vi oss hänvisa
till föregående års riksdagshandlingar i ämnet.

Om vi sålunda funnit det angeläget, att anslag till ifrågavarande
ändamål må utgå jämväl under första halvåret 1923, äro vi dock fullt
medvetna därom, att den statsfinansiella ställningen är sådan, att den

Riksdagens skrivelse Nr 154.

5

bör ålägga de enskilda riksdagsmännen en stark återhållsamhet i fråga
om anspråk på statskassan, utöver vad Kungl. Maj:t ansett sig böra
äska, jämväl för ändamål, vilkas tillgodoseende utan meningsskiljaktighet
måste betecknas såsom viktigt och allmänt önskvärt.

Då det emellertid, i anseende till att denna verksamhet är så ny,
kan antagas, att innevarande års anslag icke kommer att helt förbrukas
under året — särskilt om vårt här framförda förslag förverkligas, torde
vederbörande myndigheter söka att i största möjliga utsträckning ekonomisera
med anslaget — har det synts oss att en utväg funnes, genom
vars anlitande man å ena sidan kunde tillgodose behovet av anslag för
första halvåret 1923 och å andra sidan behjärtade nödvändigheten av
restriktioner i fråga om anslagsäskanden.

Med hänsyn härtill finna vi oss böra inskränka vårt yrkande om
anslag under första halvåret 1923 till understöd åt nykterhetsnämnderna
m. m. till hemställan därom att eventuellt icke i anspråk taget belopp
av motsvarande anslag för innevarande år måtte få, efter i huvudsak
samma grunder, användas under första halvåret 1923.»

Riksdagen har ansett sig kunna bifalla det sålunda motionsvis
väckta förslaget. Riksdagen får dock härvid uttala, att riksdagens bifall
till motionen-icke får anses innebära ett ställningstagande från riksdagens
sida till frågan, huruvida anslag av ifrågavarande art jämväl i
fortsättningen bör förekomma.

Riksdagen har alltså beslutat, att det å 1922 års riksstat upptagna
förslagsanslag, högst, 100,000 kronor till understöd åt nykterhetsnämnderna
m. m. må, i den mån det icke förbrukas under innevarande
år och efter i huvudsak de grunder, som nu gälla för anslaget, användas
under första halvåret 1923.

Stockholm den 17 maj 1922.

Med undersåtlig vördnad.