Riksdagens skrivelse Nr 133

Riksdagsskrivelse 1925:133

kammare
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
2

Riksdagens skrivelse Nr 133.

11

Nr 133.

Godkänd av första kammaren den 24 april 1925.

Godkänd av andra kammaren den 24 april 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner
om skrivelse till Konungen angående utsträckt pensionsrätt
för befattningshavare inom fattigvård och barnavård.

(Bankoutskottets utlåtande nr 32.)

Till KONUNGEN.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner har hemställts, »att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte efter
den ytterligare utredning, som möjligen kan befinnas erforderlig, för nästa
års riksdag framlägga förslag till utsträckt pensionsrätt för befattningshavare
inom fattigvård och barnavård».

Riksdagen delar den i motionerna uttalade uppfattningen, att genomförande
av en ordnad pensionering för fattigvårds- och barnavårdsfunktionärer är ett
behjärtansvärt önskemål, för vars vinnande staten icke synes böra undandraga
sin medverkan. För beredande av pensionsrätt i statsunderstödd pensionsanstalt
åt befattningshavare vid fattigvårds- och barnavård sanstalter torde kunna
anföras i huvudsak samma skäl, som föranlett staten att lämna bidrag till
pensionering av personal vid åtskilliga andra icke-statliga vardanstalter,
t. ex. dövstums- och sinnesslöanstalter, kommunala sjukvårdsanstalter m. fl.
Statsmakterna synas ock i princip hava erkänt det berättigade i kravet på det
allmännas medverkan vid pensionering av nu ifrågavarande befattningshavargrupper,
då genom beslut av 1919 års lagtima riksdag pensionsrätt medgivits
för bland andra husmödrar och sjuksköterskor vid vissa, företrädesvis statliga
eller kommunala, anstalter för vård av sjuka, barn eller åldringar.

På grund av vad nu anförts, finner riksdagen det vara önskvärt, att en utvidgning
av pensionsrätten för funktionärer vid fattigvårds- och barnavårdsanstalter
under statens medverkan äger rum; och lärer detta lämpligen böra
ske genom beredande av utsträckt delaktighet i statens anstalt för pensione -

12

Riksdagens skrivelse Nr 133.

ring av folkskollärare m. fl. Riksdagen vill i detta sammanhang erinra, att
beträffande sjuksköterskor förslag för innevarande riksdag framlagts rörande
sådan utvidgning av nuvarande pensionering för sistberörda befattningshavare,
att pensionsrätt i nyssnämnda pensionsanstalt må under vissa förutsättningar
beredas även för sköterskor, anställda i sjukvård, vilken anordnats av bruk,
fabriker och därmed jämförliga företag, ävensom att detta förslag numera av
riksdagen bifallits.

Beträffande omfattningen av den utsträckning i pensionsrätten för fattigvårds-
och barnavårdsfunktionärer, som riksdagen sålunda för sin del vill förorda,
skulle det givetvis, såsom i motionerna framhållits, kunna anses önskvärt,
att möjlighet till pension kunde beredas för all vid ifrågavarande anstalter
fast anstäld personal i anslutning till ett av särskilda sakkunniga år 1921 utarbetat
förslag. Enligt riksdagens mening torde emellertid, såväl ur statsfinansiell
synpunkt som med hänsyn till organisatoriska förhållanden, försiktigheten
bjuda, att utvidgningen åtminstone tills vidare begränsas till att avse endast
föreståndare och föreståndarinnor vid förevarande anstalter, såsom skett i ett
av bemälda sakkunniga år 1922 avgivet, mindre omfattande förslag.

Vad slutligen angår de närmare villkoren för pensionsrätt samt fördelningen
av kostnaderna för pensioneringen, synes ett av statskontoret avgivet utlåtande
i ärendet giva vid handen, att ett genomförande av bemälda sakkunnigas
förslag i nu angivna hänseenden skulle medföra, att statsverket finge
bestrida en förhållandevis större del av kostnaderna för ifrågavarande befattningshavares
pensionering än vad beträffande de hittills i kap. VI och VII av
pensionsanstaltens reglemente upptagna personalgrupperna faller på statens
del. Då enligt riksdagens mening tillräckliga skäl ej synas vara förebragta till
stöd för ett dylikt förhållande, vill riksdagen ifrågasätta sådan omarbetning
av sakkunnigförslaget i dessa delar, att statsverket icke behöver vidkännas
större andel i pensioneringskostnaden för fattigvårds- och barnavårdsfunktionärer
än vad staten påtagit sig beträffande pensionering av andra likställda
personalgrupper. I varje fall synes en förnyad utredning av hithörande förhållanden
få anses påkallad.

I anslutning till vad nu anförts, har riksdagen funnit sig böra avlåta en skrivelse
i förevarande ämne till Eders Kungl. Maj:t; och får riksdagen i sådant
avseende anhålla, att Eders Kungl. Maj :t måtte taga under övervägande frågan
om utsträckt pensionsrätt för befattningshavare inom fattigvård och barnavård
samt efter den ytterligare utredning i ämnet, som kan finnas erforderlig, för
riksdagen framlägga det förslag, vartill omständigheterna må föranleda.

Stockholm den 24 april 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

251519

Det här är en riksdagsskrivelse

En riksdagsskrivelse är ett meddelande från riksdagen till regeringen om vilket beslut som riksdagen har fattat om ett ärende. Vill du läsa mer om beslutet och förslaget som är kopplade till riksdagsskrivelsen hittar du det i betänkanden längre ner på sidan.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket