Riksdagens skrivelse Nr 100

Riksdagsskrivelse 1926:106

4

Riksdagens skrivelse Nr 100.

Nr 106.

Godkänd av första kammaren den 23 mars 1920.

Godkänd av andra kammaren den 23 mars 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till
kraftledningslånefonden m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 57.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1926—1927 har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik:
»Utgifter för kapitalökning, bil. 4» fogade statsrådsprotokollet över handelsärenden
för nämnda dag, föreslagit riksdagen dels medgiva, att under 1926
lån ur kraftledningslånefonden må beviljas till ett belopp av högst 2,500,000
kronor, dels såsom kapitalökning för samma fond anvisa för budgetåret
1926—1927 ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor, dels ock medgiva,
att Eders Kungl. Maj:t må bemyndiga kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
gemensamt att på ansökning i varje särskilt fall besluta, att nu
gällande bestämmelser i fråga om annuitetens beräknande vid återbetalning
av lån från kraftledningslånefonden må tillämpas jämväl å före den 1
juli 1923 beviljat sådant lån.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förebaft två likalydande
motioner (1:16 och II: 29), däri hemställts, att riksdagen måtte i och
för understödjande av Ölands elektrifiering bevilja dels ett anslag å 240,000
kronor för tecknande av stamaktier i ett aktiebolag, bildat att förse Öland
med elektrisk kraft enligt därför upprättad plan, dels ett anslag å 300,000
kronor till kapitalökning av kraftledningslånefonden i och för tillhandahållande
åt bolaget av lån till högst motsvarande belopp ur denna fond
för utbyggande av nu planerat bygdenät å Öland.

Beträffande till en början Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har
riksdagen funnit sig böra såsom kapitalökning för kraftledningslånefonden
för budgetåret 1926—1927 anvisa det begärda beloppet 1,500,000 kronor.
Ej heller har riksdagen funnit anledning till erinran mot vad Eders Kungl.
Maj:t i övrigt under denna punkt föreslagit.

5

Riksdagens skrivelse Nr 106.

I avseende därefter den motionsvis väckta frågan om anslag för Ölands
elektrifiering får riksdagen anföra följande.

Såsom i motionerna närmare belyses, hava på senare tid pågått vissa tämligen
omfattande utredningar rörande Ölands förseende med elektrisk kraft.
Sålunda liava övervägts möjligheterna för anläggning av en kraftcentral på
ön med torv eller skiffer som bränsle. Förutsättningarna för en elektrifiering
medelst dieselmotorcentraler hava också undersökts. Utredningarna hava
emellertid givit till slutligt resultat att den gynnsammaste lösningen är en
överföring av den erforderliga energien från fastlandet medelst en under
Kalmarsund förlagd sjökabel. Ett preliminärt avtal om energileverans kar
också uppgjorts med Finsjö kraftaktiebolag.

Redan år 1919 gjorde Kalmar läns elektricitetsförening framställning om
statsbidrag för ändamålet. Samtliga i ärendet hörda myndigheter hava ställt
sig välvilliga till ifrågavarade framställning. Enligt vad i årets statsverksproposition
meddelas (tionde huvudtiteln, sid. 233), har emellertid frågan
med hänsyn till rådande statsekonomiska läge befunnits icke nu böra upptagas
till avgörande.

För egen del vill riksdagen erinra, hurusom en elektrifiering av Öland
anses utgöra en av förutsättningarna, för att befolkningen därstädes skall
kunna förhjälpas ur det ekonomiskt svaga läge och den efterblivenhet, vari
densamma, trots öns naturliga utvecklingsmöjligheter, för närvarande befinner
sig.

Av de verkställda utredningarna framgår, att en elektrifiering av ön måste
ur ekonomisk synpunkt anses fullt genomförbar. Sålunda har av elektrifieringskommittén
vitsordats, att, om anslutningen å Öland till ett bin ande
kraftledningsnät erhölle samma omfattning, som redan under de första åren
efter distributionens igångsättning är vanlig inom vattenfallsstyrelsens avsättningsområden,
kostnaderna för elektrisk energi och distributionsnät icke
skulle bliva ogynnsammare än de motsvarande kostnader, vilka å fastlandet
anses som normala.

Redan med hänsyn till nu angivna omständigheter torde få anses önskvärt,
att en elektrifiering av Öland inom den närmaste tiden kan åstadkommas.
Såväl öbefolkningens svaga ekonomiska bärkraft som ock framför
allt öns avskilda läge torde dock göra det motiverat, att statens medverkan
härvidlag lämnas i större omfattning än som i allmänhet plägar
ske. Närmast gäller detta åstadkommandet av kabelanläggningen till ön.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hava i ett den 31 oktober
1925 gemensamt avgivet utlåtande tillstyrkt, att statsunderstöd i detta fall
måtte beredas i form av dels ett lån från kraftledningslånefonden å ett
belopp av 300,000 kronor, dels ock aktieteckning av staten i ett för ändamålet
bildat bolag med 240,000 kronor, varav ett belopp av 180,000 kronor
skulle motsvara kostnaderna för själva kabelanläggningen och 60,000 kronor
ställas till förfogande för att möjliggöra förräntning i vanlig ordning av
det sålunda utlämnade kraftledningslånet under själva startåren. Detta

6

Riksdagens skrivelse Nr 106.

förslag innebär alltså att, jämte det lån i vanlig ordning skulle beviljas,
icke blott kostnaderna för själva kabeln skulle bestridas av staten utan oek
viss subvention därutöver lämnas. Om än av förhållandena kan vara påkallat,
att lån från kraftledningslånefonden beredes med sålunda angivet
belopp och även om vissa billighetsskäl tala för att staten bekostar själva
kabelanläggningen, måste dock riksdagen på frågans nuvarande stadium
finna tveksamt, huruvida statsunderstöd bör lämnas i så stor utsträckning,
som i förslaget förutsättes. Hithörande spörsmål torde böra göras till
föremål för närmare undersökning, varvid vattenfallsstyrelsens medverkan
lärer hora tagas i anspråk.

Med fasthållande alltså å ena sidan att statens särskilda mellankomst
torde påkallas för genomförande av en elektrifiering av Öland, men å
andra sidan att blivande statsunderstöd — i den mån detta skall utgå i
annan ordning än som i allmänhet gäller för lån från kraftledningslånefonden
— endast kan påräknas i viss begränsad omfattning, anser riksdagen
att frågan bör göras till föremål för ytterligare utredning. Önskligt
synes riksdagen härvid vara, att erforderliga undersökningar och förhandlingar
så bedrivas, att förslag i ämnet kan föreläggas nästkommande
års riksdag.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen

ej mindre anmäla, att riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag dels medgivit, att under 1926 lån ur kraftledningslånefonden
må beviljas till ett belopp av högst 2,500,000 kronor, dels
såsom kapitalökning för samma fond anvisat för budgetåret 1926—1927
ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor, att utgå av lånemedel, dels ock
medgivit, att Eders Kungl. Maj:t må bemyndiga kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
gemensamt att på ansökning i varje särskilt fall besluta, att
nu gällande bestämmelser i fråga om annuitetens beräknande vid återbetalning
av lån från kraftledningslånefonden må tillämpas jämväl å före den
1 juli 1923 beviljat sådant lån;

än även i anledning av de i ämnet väckta motionerna (I: 16 och II: 29)
anhålla om utredning rörande åstadkommande genom statens medverkan
av en elektrifiering av Öland samt om framläggande för riksdagen av
det förslag i ämnet, som härav kan föranledas.

Stockholm den 23 mars 1926.

Med undersåtlig vördnad.