Riksdagens Skrifvelse Nr 91

Riksdagsskrivelse 1910:91

Riksdagens Skrifvelse Nr 91.

1

Nr 91.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 maj 1910.
— — — — Andra Kammaren den 3 maj 1910.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående utredning i fråga
om mindre kostbara järnvägars med 0,6 meters spårvidd
betydelse för deri ekonomiska utvecklingen.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts [nr 1] utlåtande nr 4.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts [nr 3] utlåtande nr 30.)

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har gjorts framställning, att
utredning måtte verkställas i fråga om betydelsen för den allmänna
ekonomiska utvecklingen af smärre, hufvudsakligen i skogsbygder anBih.
till Riksd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Haft. (Nr 91—100.) 1

2

Riksdagens Skrifvelse nr 91.

lagda järnvägar med en spårvidd af 0,6 meter samt i sammanhang därmed
om möjligheten att utan statsmakternas direkta inblandning och
stöd åstadkomma sådana järnvägar, hvilkas anläggning och drift afpassades
så, att företagen blefve ekonomiskt tryggade med inkomsten
af tillgänglig trafik; och har till stöd för motionen lämnats uppgifter,
afseende att ådagalägga möjligheten af de omförmälda småbanornas utförande
med väsentlig minskning i såväl anläggnings- som driftkostnaden
i jämförelse med andra järnvägar i vårt land.

Enligt hvad kändt är intager längden af Sveriges järnvägsnät, som
i proportion till vårt lands invånarantal endast lärer öfverträffas af NordAmerikas
Förenta Staters, i förhållande till landets areal en tämligen låg
plats, jämförd med kulturländernas järnbanor. De trakter af vårt land,
som hitintills sakna järnvägsförbindelse, utgöra en ganska afsevärd del.
Särskildt torde på vidsträckta skogsområden markproduktionen hittills
icke kunnat på ett rationellt sätt tillvaratagas just på grund af bristande
kommunikationer; och torde af sistnämnda orsak jämväl industriers bärighet
på flera ställen i vårt land vara hotad på grund af dryga transportkostnader
till närmaste järnvägsstation eller hamn. I vår tid äro
dock billiga och bekväma transportmöjligheter ett oundgängligt villkor
för att jordbruk, skogsbruk och industri skola på ett tillfredsställande
sätt utvecklas och bestå i konkurrensen ej blott på den stora världsmarknaden,
utan äfven med andra orter inom landet, där kommunikationerna
äro väl ordnade.

Att hitintills vårt järnvägsnät icke kunnat i önskvärd mån utsträckas
till de mera folkfattiga delarna af vårt land, lärer till sin hufvudsakliga
del få tillskrifvas å ena sidan svårigheten att till sådana företag uppbringa
det erforderliga kapitalet, och å andra sidan att normerna för
vårt järnvägsbyggande, särskildt med tanke på de folkfattigare och i
samma mån också kapitalsvagare landsdelarne, måste anses hafva varit
alltför högt ställda och därigenom i regel omöjliggjort dessa landsdelars
förseende med järnvägsförbindelse. I följd af de framsteg, som järnvägsbyggnadstekniken
numera gjort, har man emellertid redan i utlandet
kommit därhän att järnvägar kunna byggas för en högst betydligt
lägre kostnad, än hvad som hittills förekommit uti vårt land. De erfarenhetsrön,
som från utlandet kunna hämtas, hafva också redan funnit
väg till oss. Frågan om åstadkommande i vårt land af järnvägsanläggningar
af mindre dyrbar typ har jämväl redan af Eders Kungl. Maj:t
uppmärksammats genom det uppdrag, som genom Kungl. brefvet den
20 november 1908 lämnats järnvägsstyrelsen att efter samråd med vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen verkställa utredning beträffande byggnads -

Riksdagens Skrifvelse Nr 91. 3

och trafikeringskostnader för sekundär- och tertiär-banor med 1,435 och
0,891 meters spårvidd af olika typer.

Af den utredning i ämnet, som åstadkommits inom Riksdagens vederbörande
utskott, har framgått, att de af motionären ifrågasatta småbanorna
icke kunna byggas och trafikeras för den låga kostnad, som af
motionären beräknats, och ej heller, jämväl af andra skål, få användning
i den utsträckning, som af honom afsetts. Men då ifrågavarande
banor, bland hvilka bör särskiljas mellan sådana, som äro afsedda uteslutande
för godsbefordran och sådana, som jämväl hafva till ändamål
att ombesörja nödtorftig persontrafik, likväl synas kunna anordnas för
en kostnad, som vida understiger hvad här i landet hittills ansetts möjligt
beträffande banor för allmän trafik, samt här afsedda järnvägars
betydelse såsom transportmedel i hvarje fall måste anses vara särdeles
stor, finner Riksdagen det vara af betydelse och nytta att från auktoritativt
håll erhålla en utredning beträffande ej mindre de tekniska minimifordringar
och öfriga villkor, som måtte uppställas för anläggning
och drift af desamma än äfven de kostnader, som de kunna betinga,
Då härtill kommer, att dessa järnvägars framdragande ofta icke torde
vara möjligt, utan att mark exproprieras samt anordnande af dylika
järnvägar ej heller synes kunna utan vidare öfverlämnas till den enskilda
företagsamheten, får Riksdagen anhålla, det Eders Kungl. Maj:t
behagade låta här ofvan omnämnda, i Kungl. brefvet. af den 20 november
1908 anbefallda utredning jämväl omfatta de i motionen afsedda
järnvägarna med 0,6 meters spårvidd och möjligast enkla utrustning.

Stockholm den 3 maj 1910.

Med undersåtlig vördnad.