Riksdagens skrifvelse Nr 54

Riksdagsskrivelse 1911:54

Riksdagens skrifvelse Nr 54.

1

Nr 54.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 6 april 1911.
— — — —• Andra kammaren den 6 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om viss ändring i gällande
bestämmelser angående tullbehandling af sirap.

(Bevillningsutskottets memorial nr 18.)

Till Konungen.

riksdagens uppmärksamhet har blifvit fäst på vissa under senaste
tid förekomna fall, då vid tullbehandling af sirap hittills tillämpad praxis
lär hafva frångåtts på sådant sätt, att betydande svårigheter vållats
importen. Det har nämligen förekommit, att samma slag af sirap,
som förut hänförts till tulltaxerubriken sirap och sålunda belagts med
tull af 10 öre för kilogram, af vederbörande tullmyndigheter tullbehandlats
såsom stärkelsesirap med en tullsats af 23,5 öre för kilogram.

Gällande tulltaxas bestämmelser angående tullbehandling af sirap
äro af följande lydelse:

Socker:

594. Sirap och melass..................................................... 1 kilogram 10 öre.

Anm. 1. Därest ett och samma kolli innehåller särskilda sockerslag, underkastade
olika tullafgifter, tillämpas den högre tullsatsen för hela innehållet; skolande
Bihang till Rihsd. prat. 1941. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 19 Höft. (Nr 54.) 1

2

Riksdagens skrifvelse Nr 54.

dock afseende ej fästas å stärkelsesocker eller stärkelsesirap, som ingår i vanlig
sirap af brun eller ljusbrun färg.

Anm. 2. Om ursprungsbevis för raffineradt och oraffineradt utländskt socker
gäller hvad i kung!, kungörelsen den 1 juli 1904 stadgas.

Anm. 1 erhöll sin nuvarande lydelse år 1897. Dessförinnan hade
den följande affattning:

Anm. Därest ett och samma kolli innehåller särskilda sockerslag, underkastade
olika tullafgifter, tillämpas den högre tullsatsen för hela innehållet.

Anledningen, hvarför år 1897 det nuvarande tillägget till anmärkningen
infördes, var den, att vid tullbehandlingen af sirap då uppkommit
liknande svårigheter som nu yppat sig. Tullmyndigheternas uppmärksamhet
hade nämligen fästats därå, att sockersirap någon gång försatts
med dextros (stärkelsesocker eller stärkelsesirap). Då det visat sig
omöjligt att af sockersirapens utseende, smak eller konsistens bedöma,
huruvida dextros ingick i densamma, måste undersökning af varan
föranstaltas. Oafsedt den kostnad, sådana undersökningar förorsakade
statsverket, voro de därjämte till stort men för sirapsimporten, enär
importören icke vågade disponera öfver sin vara, förrän undersökningens
resultat blifvit honom delgifvet. Med hänvisning till dessa olägenheter
förordade generaltullstyrelsen, i afgifvet utlåtande i ett besvärsmål rörande
tullbehandling af sirap, sådan ändring i tulltaxan, att den noggranna
undersökning af sirap, som då befunnits nödvändig, icke vidare
skulle erfordras. Enklast och lämpligast skulle, anförde styrelsen,
detta mål ernås, därest tullsatsen å stärkelsesirap nedsattes till samma
belopp, som utginge för vanlig sockersirap, eller 10 öre för kilogram.
Skulle emellertid det höga tullskyddet för den inhemska tillverkningen
af stärkelsesirap befinnas vara för nämnda industri nödvändigt, ansåge
styrelsen de för sirapsimporten betungande undersökningarna äfvenledes
kunna upphöra, i händelse anmärkningen under tulltaxerubriken socker
erhölle den ändrade lydelse, som ofvan angifvits.

Sedan generaltullstyrelsens berörda utlåtande af Kungl. Maj:t remitterats
till bevillningsutskottet, uttalade utskottet i afgifvet memorial
i ärendet, att utskottet i likhet med tullstyrelsen ansåge ändring i hithörande
bestämmelser erforderlig. Af de utvägar, styrelsen för sådant
ändamål föreslagit, syntes emellertid den ena, eller att sänka tullen för
stärkelsesirap till samma belopp som utginge för sockersirap, ej böra
ifrågakomma. En dylik åtgärd borde så mycket mindre äga rum, som
hufvudsakliga råämnet för tillverkning af stärkelsesirap, nämligen stärkelse,
droge en tull af 20 öre för kilogram, eller dubbla beloppet af

3

Riksdagens skrifvelse Nr 54.

den tull, som i sådant fall komme att gälla för den däraf beredda varan.
Säkerligen skulle all tillverkning af stärkelsesirap inom landet upphöra,
därest en så betydande nedsättning af tullen därå komme till stånd.
Däremot funne utskottet inga betänkligheter vid den andra af generaltullstyrelsen
föreslagna åtgärden eller att, i fråga om stärkelsesocker och
stärkelsesirap, upphäfva den eljest gällande bestämmelsen, att, om flere,
olika tullbeskattade slag af socker inkomme i ett kolli, tullafgift för hela
innehållet skulle beräknas efter den tullsats, som gällde för det högst
tullbeskattade sockerslaget, och, då det önskade resultatet härigenom
syntes kunna vinnas, ansåge sig utskottet därför böra tillstyrka den åt
styrelsen ifrågasatta förändringen af anmärkningen under rubriken socker.
Detta blef äfven Riksdagens beslut.

Berörda år 1897 införda ändring har ända till på senaste tid i
praktiken fyllt det med densamma afsedda syfte. Först i ofvan omförmälda,
nyligen inträffade fall hafva de från 1890-talet kända svårigheterna åter
uppträdt och inkommande sirapsartad vara förklarats skola draga tull
såsom stärkelsesirap. Härigenom hafva samma kostnader för statsverket
och samma olägenheter för importörerna uppkommit, som ofvan omnämnts
vid tal om förhållandena närmast före 1897 års ändring.

Under behandlingen af detta ärende inom Riksdagen har i vederbörlig
ordning begärts generaltullstyrelsens yttrande öfver frågan, huru
ifrågavarande bestämmelser måtte kunna affattas för att trygga den
fortfarande tillämpningen af förut gällande praxis, enligt hvilken handelsvaran
sirap, oafsedt dess sammansättning, hänförts till rubriken sirap.
Af den utredning, som i anledning häraf lämnats, vill Riksdagen här
anföra följande, som har afseende å frågan, såvidt den rör ifrågasatta
ändringar i nu gällande tulltaxa.

Sirapsimporten hos oss omfattar för närvarande fyra olika slag
af varan, nämligen:

1) s. k. kolonialsirap, som är brun eller grönbrun till färgen och
innehåller dextros till högst omkring 5 procent;

2) artificiell invertsirap, vanligen gul till färgen och mycket tjock
med ingen eller obetydlig dextroshalt, tillverkad af mindervärdigt hvitbetssocker
genom invertering med en syra, som sedan aflägsnas, hvarefter
lösningen inkokas till önskad tjocklek;

3) eu varietet af den under 2) nämnda, ljusare än denna till
färgen och beredd af raffinadsocker genom behandling med en syra,
t. ex. kolsyra, som efter inverteringen icke behöfver aflägsnas; samt

4) eu sirap, som håller eu stor procentsats dextros och som erhålles

4

Riksdagens skrifvelse Nr 54.

genom blandning'' af stärkelsesirap med annan sirap eller ock med melass
af bättre eller sämre beskaffenhet.

Kolonialsirapen var ursprungligen så godt som den enda importerade
sirapssorten. Rubriken sirap i tulltaxan afsåg då ett tämligen
bestämdt föremål. All sirap tullbehandlades på samma sätt och var i
verkligheten ganska enahanda. Sedan hvitbetssockret på 1880-talet
börjat undantränga kolonialsockret från den europeiska marknaden och
de europeiska raffinaderierna mera allmänt måst öfvergå till raffinering
af uteslutande betsocker, hvarvid den erhållna sirapen blef alltför dålig
till matlagning, uppstod efter hand tillverkning af artificiell sirap af de
olika slag, som omförmälas under 2), 3) och 4) här ofvan. Importen af
den artificiella sirapen föranledde emellertid en viss osäkerhet vid tullbehandlingen.
Man började nämligen då fästa afseende vid huruvida
sirapen var tillsatt med stärkelsesirap eller stärkelsesocker, och eu tendens
gjorde sig gällande att hänföra sirap, så snart den innehöll någon afsevärd
procenthalt stärkelsesirap, till rubriken stärkelsesirap. Detta medförde
de ofvan närmare angifna, på 1890-talet uppträdande olägenheterna,
hvilka aflägsnades genom ofvannämnda, år 1897 vidtagna ändring i
tulltaxan.

Beträffande frågan, genom hvilka ändrade bestämmelser omhandlade
olägenheter vid tullbehandlingen nu lämpligen skulle kunna af hjälpas,
har i berörda utredning i hufvudsak följande framhållits. Det enda sättet,
hvarigenom man kunde undvika nödvändigheten af kemiska undersökningar,
vore att fastställa en och samma tullsats för sirap, melass och stärkelsesirap.
Härvid hade man emellertid att räkna med en annan svårighet,
som komme att uppstå i de fall, då blandningar af sirap och
stärkelsesirap infördes under namn af sirap, i det att sådana blandningar,
utöfver tullen, kunde komma att, jämlikt gällande sockerbeskattningsförordnings
1 § 2 inom., beläggas med sockerskatt. Nämnda stadgande
innehåller nämligen bestämmelsen, att till socker ej räknas sirap eller
melass, i hvilka sockerhalten är mindre än 70 procent af torrsubstansens
vikt, äfvensom att sockerhalten skall, i regel, utrönas genom direkt
polarisation. Den direkt polariserade sockerhalten i ifrågavarande blandningar
skulle vanligen på grund af dextros- och dextrinhalten komma
att öfverstiga 70 procent. Sålunda skulle icke ens med nu ifrågasatta
bestämmelser undersökningar af importerad sirap kunna helt undvikas.

Generaltullstyrelsen har nu förordat, att frågan löses på det sätt,
att ett visst maximum af dextroshalt fastställes såsom villkor för tullbehandling
så.som sirap. Styrelsen förbiser icke den härmed förenade
olägenheten, att kemiska undersökningar i de flesta fall ej kunna

5

Riksdagens skrifvelse Nr 54.

undvikas. Tydligt vore emellertid, yttrar styrelsen, att om tulltaxan
innehölle bestämda föreskrifter om en högst tillåten dextroskalt i en sirap
för att densamma skulle hänföras till sirap, de rättsliga förhållandena
mellan säljare och köpare därigenom blefve bättre tillgodosedda. För
att icke löpa risken att behöfva återtaga eu redan levererad vara läge
det gifvetvis i den utländska firmans intresse att icke leverera annan
vara än den köparen begärt, och å andra sidan kunde mottagaren vara
förvissad om, att den af honom rekvirerade varan icke komme att draga
annan tull än den beräknade. Det med remissen afsedda syftemålet
syntes ej kunna vinnas på annat sätt än att för den i sirap ingående dextrosen
bestämdes en maximiprocent för att varan skulle kunna hänföras
till sirap, med iakttagande likväl att denna procent ej sattes så hög,
att varan komme att falla under bestämmelsen i lagen om beskattning
af socker. De olika slagen af sirap, borde, syntes det styrelsen, sammanföras
i en gemensam anmärkning och maximihalten dextros bestämmas
till högst 20 procent af sirapens torrsubstans. För att i möjligaste
mån undvika de med en kemisk undersökning förenade olägenheterna
föreställde styrelsen sig, att ett af den utländska firman utfärdadt och
af svensk konsul i utskeppningsorten legaliseradt certifikat, upptagande
det ifrågavarande partiets dextroshalt, beräknad i procent af torrsubstansen,
skulle kunna användas till ledning vid tullbehandlingen.

I fråga om generaltullstyrelsens sålunda framställda förslag vill
Riksdagen till- en början erinra därom, att ordalydelsen i ofvan anförda
anm. 1 under rubriken socker näppeligen synes innefatta annan begränsning
i afseende å myckenheten af i varan ingående stärkelsesocker
eller stärkelsesirap, än att denna ingrediens icke får utgöra varans hufvudbeståndsdel.
Vid sådant förhållande har det icke synts tillrådligt
att utan eu grundligare utredning än tiden nu medgifvit inlåta sig på
frågan om eu begränsning af dextroshalten till en viss procent. 1 hvarje
fall saknas i den förebragta utredningen tillräcklig ledning för bedömande,
huruvida föreslagna 20 procent skulle vara den lämpliga
gränsen. Det har vidare synts Riksdagen tvifvelaktigt, huruvida det af
styrelsen föreslagna sättet för undvikande såvidt möjligt af kemiska
undersökningar kan vara lämpligt och erbjuda tillräcklig trygghet för
statsverket. I hvarje fall torde det vara nödigt att, innan så betydelsefulla
ändringar i hittills gällande bestämmelser vidtagas, frågan underkastas
en förnyad, allsidig och sakkunnig utredning, därvid det äfven
torde vara nödvändigt att tillse, huruvida sockerbeskattningsförordningens
nyssberörda bestämmelse kan i sådant sammanhang kräfva revidering

6 Riksdagens skrifvelse Ntr 54.

äfvensom i hvad mån den inhemska sockerindustriens intressen kunna
beröras af frågan.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts har det icke synts lämpligt,
att frågan redan nu löses på det af styrelsen föreslagna sättet. Det
är emellertid uppenbarligen af trängande behof påkalladt, att, innan
ofvan omförmälda, förnyade utredning kan resultera i erforderlig ändring
af gällande bestämmelser, de nuvarande svårigheterna för trafiken provisoriskt
afhjälpas, och detta torde enklast kunna åstadkommas genom
en anordning, enligt hvilken man återgår till de förhållanden, som ägt
rum från år 1897 intill senaste tid.

Ordalydelsen i ofvanberörda anm. 1 under rubriken socker synes,
såsom redan framhållits, i afseende å den mängd af stärkelsesocker* eller
stärkelsesirap, en sirapsartad vara får innehålla för att kunna tullbehandlas
såsom sirap, icke nödvändiggöra annan begränsning än att
stärkelsesocker eller stärkelsesirap icke får utgöra hufvudbeståndsdelen
i varan. Stadgandet i denna del torde därför icke behöfva lägga hinder
i vägen för tillämpningen af den praxis, som allt intill senaste tid
varit gällande. Möjligen kunna däremot svårigheter uppstå med anledning
af den föreskrift om varans färg, som berörda anmärkning innehåller.
Denna föreskrift torde nämligen kunna gifva anledning till den
tolkning, att ifrågavarande bestämmelse icke skulle vara tillämplig å
sådan sirap af gill eller ljusgul färg, som, enligt hvad ofvan är angifvet,
numera i stor omfattning importeras. På grund häraf finner Riksdagen,
att en provisorisk anordning, hvarigenom ur berörda anm. 1 orden »af
brun eller ljusbrun färg» uteslutas, bör vara ägnad att undanröja hvarje
hinder för stadgandets tillämpning i förut vanlig utsträckning.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, har Riksdagen
för sin del beslutat, att anm. 1 under rubriken socker i nu gällande
tulltaxa skall från och med den dag, Eders Kungl. Maj:t bestämmer,
erhålla följande ändrade lydelse:

y>Anm. 1. Därest ett och samma kolli innehåller särskilda sockerslag,
underkastade olika tullafgifter, tillämpas den högre tullsatsen för
hela innehållet; skolande dock afseende ej fästas å stärkelsesocker eller
stärkelsesirap, som ingår i sirap.»

Med anmälan härom får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t ville snarast möjligt förordna om beslutets trädande i kraft.

Därjämte anhåller Riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t ville låta
verkställa erforderlig ytterligare utredning af frågan, hvilka förändringar
i tulltaxan och soekerbeskattningsförordningen tilläfventyrs må vara

7

Riksdagens skrifvelse Nr 54.

påkallade för att på ett för importen såväl som för statskassan och den
inhemska sockerindustrien tillfredsställande sätt ordna de afgifter, som
åligga sirap och sirapsblandningar vid införsel från utlandet, äfvensom
för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 6 april 1911.

Med undersåtlig vördnad.