Riksdagens Skrifvelse Nr 153

Riksdagsskrivelse 1910:152

Riksdagens Skrifvelse Nr 153.

1

Nr 152.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 3 juni 1910.
Uppläst och godkänd hos Andra kammaren den 3 juni 1910.

Riksdagens skri fvelse till Konungen i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående utläggning af ytterligare
ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna järnvägsstationer
m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 83.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 15 februari innevarande år aflåten proposition
(nr 74) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att,
under förbehåll af kostnadsfri upplåtelse af mark och kontant bidrag af
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 34 Höft. (Nr 152). 1

2 Riksdagens Skrifvelse Nr 152.

staden Södertälje, Södertälje kanal- och slussverks aktiebolag och C.
F. Liljewalchs stärbhus enligt afgifna förbindelser, besluta dels utläggning
af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna stationer
å västra stambanan, dels banans framdragande i ändrad sträckning
från Rönninge på fast bro å segelfri höjd öfver Södertälje kanal
norr om slussen därstädes och vidare genom staden Södertälje, dels
anordnande af ett för godstrafik afsedt sidospår mellan Klastorp och
Igelsta, dels ock af ifrågavarande arbeten föranledda stationsanordningars
utförande, allt för en beräknad kostnad af 6,280,000 kronor; samt att
för påbörjande af berörda anläggningar för år 1911 till utgående från
riksgäldskontoret anvisa ett belopp af 500,000 kronor, med rätt för
Eders Kungl. Maj:t att däraf låta förskottsvis under innevarande år
af tillgängliga medel utanordna 200,000 kronor.

Det har synts Riksdagen vara till fullo styrkt, att ett trängande behof
föreligger att snarast möjligt anordna det ifrågasatta dubbelspåret mellan
Rönninge och Järna stationer. Trafiken å denna bansträcka, redan nu så
stor, att den endast med svårighet kan på ett tillfredsställande sätt ombesörjas
med enkelspår, kommer nämligen utan tvifvel att vid fullbordandet
af den under anläggning varande järnvägen Jama—Nyköping—
Norrköping nå en sådan omfattning, att dess tillgodoseende med nuvarande
anordningar lärer vara omöjligt. Denna bana torde visserligen
icke vara i sin helhet fullbordad förr än år 1915, men en väsentlig del
däraf, bandelen Järna—Enstaber ga är afsedd att öppnas för allmän trafik
redan under år 1913, och torde den trafikökning, som däraf blifver en
följd, vara så betydande, att ett uppskof med igångsättande af nu
ifrågavarande dubbelspårsanordning icke kan vara att tillråda, utan synes
snarare ett så snabbt bedrifvande som möjligt af denna anläggning vara
af nöden.

Den utredning, som af Eders Kungl. Maj:t lämnats angående dels
den nuvarande trafikens å banan hämmande inverkan pa kanaltrafiken,
dels ock den inverkan, som sistnämnda trafik i framtiden skulle röna af
banans fortsatta öfverförande å svängbro på viss lägre höjd, har synts
Riksdagen till fullo ådagalägga nödvändigheten att vid denna frågas
afgörande fästa största möjliga afseende vid statsbanans förhållande till
Södertälje kanal.

Hvad i sådant afseende i statsrådsprotokollet anförts jämte hvad
Riksdagen i öfrigt i denna fråga inhämtat har Riksdagen funnit »med
all tydlighet gifva vid handen, att, därest man vill undvika att alltför
ödesdigert inverka på kanaltrafiken, b {man måste framföras å bro a

3

Riksdagens Skrifvelse Nr 152.

segelfritt höj dläge; och Riksdagen är af den meningen, att de intressen,
som Södertälje kanal är afsedd att främja, äro alltför viktiga för att få
lämnas obeaktade.

Kanalens stora betydelse såsom én gen förbindelseled mellan den
böidiga Mälardalen med åtskilliga ganska betydande hamnstäder vid
Mälaren och sydligare kustbygder bar synts Riksdagen ej kunna underskattas.

Då det sålunda varit för Riksdagen uppenbart, att kanalens berättigade
intressen med nödvändighet kräfva banans öfverförande på bro på segelfri
höjd och då Riksdagen vid sådant förhållande ansett, att ett beslut om
anordnande af en bro å mindre böjd ej komme att innebära denna frågas
slutgiltiga lösning utan endast vore att betrakta som ett provisorium,
bar Riksdagen, som visserligen ej förbisett den väsentliga skillnaden
i kostnaderna för eu bro å segelfri böjd och en dylik med mindre
höj dläge, funnit sig böra bifalla Eders Kungl Maj:ts förslag i fråga om
banans öfverförande å bro i segelfritt böjdläge.

Hvad därefter angår banans sträckning lärer till följd af dels
markens lösa beskaffenhet och dels erforderliga omfattande bankfyllningar
anordnandet af fast segelfri bro ej låta sig göra med bibehållande
af den nuvarande linjen, utan torde de linjer, som skulle kunna
ifrågakomma till utförande, vara antingen Strömslinjen, Igelstalinjen eller
Glasbergalinjen. Den förstnämnda af dessa skulle medföra en förkortning’
\ förhållande till nuvarande hufvudspåret af 657 meter och i förhållande
till Glasbergalinj en af 2,537 meter, något som onekligen talar till densammas.
förmån. Men anläggningskostnaden för denna linje uppgår till
icke mindre än 6,200,000 kronor, under det att Glasbergaförslaget beräknats
till 5,480,000 kronor och Igelstalinjen till 4,800,000 kronor.
Därjämte skulle för Strömslinjen erfordras afsevärda bankfyllningar
öfver marken söder om Saltskogsfjärden; men härvid är att märka, att,
enligt hvad järnvägsstyrelsen upplyst, företagna borrningar gifvit vid
banden, att denna mark, som är särdeles lös, icke kan bära de nödvändiga
utfyIlningarna. Då under sådana förhållanden stora sättningar
och jordförskjutningar äro att emotse, torde enligt hvad järnvägsstyrelsen
meddelat den verkliga kostnaden med all säkerhet komma att väsentligt
öfverskrida den ofvan angifna.

Dessutom komme trafikförhållandena på Södertälje att blifva betydligt
försämrade genom detta förslag, enligt hvilket Saltskogs station skulle
flyttas 1 km. längre söderut. Visserligen skulle, enligt ett vid detta
ärendes förberedande behandling inom Riksdagen framlagdt förslag om
viss ändring af Strömslinjen, stationen kunna lörläggas på en för Söder -

4

Riksdagens Skrifvelse Nr 152.

tälje stad mera fördelaktig plats, men kostnaden för den sålunda ifrågasatta,
i viss mån ändrade Strömslinjen skulle afsevärdt ökas och har af
järnvägsstyrelsen beräknats uppgå till 7,450,000 kronor, eller 1,250,000
kronor mer än den ursprungliga Strömslinjen. Härtill kommer, att denna
linje, enligt båda de angifna förslagen, skulle nära nog omöjliggöra det
projekterade framdragandet af Södertälje kanal i en ny sträckning,
genom hvilken denna kanals betydelse skulle afsevärdt ökas.

De båda andra linjerna däremot lägga icke något binder i vägen
för den ifrågasatta nya sträckningen af Södertälje kanal och innebära
därjämte den fördelen, att Saltskogs station skulle vid anläggningens
utförande i enlighet med någon af dem bortfalla, och Södertälje stad
erhålla station vid hufvudlinjen, hvarigenom persontrafiken till och från
denna stad befriades från olägenheten åt nu nödvändiga tågombyten.

Härvid bör ej heller förbises, att utfästelse till kostnadsfri upplåtelse
af mark äfvensom kontant bidrag gjorts af Södertälje stad, Södertälje
kanal- och slussverks aktiebolag samt C. F. Liljewalchs stärbhus,
under förutsättning af att någon al dessa två linjer kommer till utförande.
Till hvad förut anförts beträffande angelägenheten att ej uppskjuta
lösningen af frågan om dubbelspårsanläggningen, har .Riksdagen
funnit ett ytterligare skäl för att frågan nu må lösas ligga däri, att
Södertälje stads förenämnda utfästelse blifvit gjord under förbehåll, att
definitivt beslut i ämnet fattas vid innevarande års riksdag samt att det
från Liljewalchs stärbhus gjorda erbjudandet är gjordt beroende af ärendets
definitiva afgörande före den 1 juni 1910.

Beträffande Igelstalinjen vill Riksdagen erinra, hurusom Eders Kungl.
Maj:ts framställning till nästlidet års Riksdag om banans framdragande
efter denna linje ej blef af Riksdagen bifallen, äfvensom att vid ärendets
behandling inom Riksdagen framhållits, att, förutom de svåra krökningsförhållandena,
vore mot denna sträckning särskildt att anmärka den betydliga
vägförlängning af nära 3 Va km., som hufvudbanan enligt denna
plan skulle erhålla. Ehuruväl vid företagen renstakning af linjen i fråga
krökningsförhållandena i viss mån blifvit förbättrade, har dock Riksdagen,
med hänsyn, bland annat, därtill att denna renstakning medfört en vägförlängning
af ytterligare 70 meter, icke funnit anledning frångå den
inom Riksdagen nästlidet år i detta afseende uttalade mening.

Under ärendets behandling vid 1909 års riksdag uttalades vidare
den meningen, att vissa uppgjorda förslag för banans framdragande
öfver Glasberga väl vore värda att tagas under pröfning, och har det
af Eders Kungl. Maj:t nu för Riksdagen framlagda förslaget _ med en
sådan sträckning synts Riksdagen innebära den lyckligaste lösningen af

5

Riksdagens Skrifvelse Nr 152

denna fråga. Enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelat, hafva verkställda
noggranna borrningar och jordundersökningar gifvit vid handen, att å
den nu stakade linjen lös mark endast förekommer vid linjens dragande
öfver Dånviken och Glasbergasjön, samt att marken i öfrigt skulle bära
alla å särskilda ställen föreslagna bankfyllningar äfvensom att några
sidoförskjutningar icke skulle ifrågakomma. Under sådana omständigheter
finner Riksdagen, att man ej torde behöfva hysa några farhågor i
afseende å markens beskaffenhet å denna linje.

Vidare är denna linje, ehuru längre än Strömslinjen, likväl icke
mindre än 2,270 kilometer kortare än den föreslagna Igelstalinjen och
kräfver, ehuruväl anläggningskostnaden är större, en omkring 2 % lägre
årlig driftkostnad än den andra linjen; och blir skillnaden i driftkostnaden
till Glasbergalinjens förmån ännu större, om ett beräknadt bispår
från Klastorp till Igelsta hållplats ej kommer till utförande.

Beträffande detta sidospår, afsedt att förmedla godstrafik från Igelsta
hållplats, har Riksdagen, som visserligen icke förbisett, att Igelsta samhälle
genom Glasbergalinjen skulle komma i ett väsentligt sämre läge
med afseende å kommunikationsmöjligheter än hittills, likväl, med hänsyn
därtill att afståndet från den föreslagna hållplatsen vid Klastorp
till Igelsta samhälles centrala delar icke skulle blifva längre än omkring
1,8 kilometer, ansett att med fattande af beslut om ett dylikt sidospår
skulle kunna anstå tillsvidare och intill dess det visat sig, att verkligt
behof däraf förefinnes, helst detta behof möjligen torde kunna nöjaktigt
tillgodoses på annat sätt än genom anläggande af ifrågavarande sidospår.
Därest detta sidospår icke komme till utförande, skulle, förutom
förenämnda besparing i driftkostnaden, uppstå en minskning af 80,000
kronor i anläggningskostnaderna för ifrågavarande dubbelspår, och har
Riksdagen i följd häraf ansett, att slutsumman för den föreslagna anläggningen
skulie kunna minskas med sistnämnda belopp.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med afseende å hvad
i öfrigt i detta ärende förekommit, har Riksdagen med anledning af
Eders Kungl. Maj:ts föreliggande proposition under förbehåll af kostnadsfri
upplåtelse af mark och kontant bidrag af staden Södertälje,
Södertälje kanal- och slussverks aktiebolag och C. F. Liljewalchs stärbhus
enligt afgifna förbindelser, besluta dels utläggning af ytterligare
ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna stationer å västra stambanan,
dels banans framdragande i ändrad sträckning från Rönninge
på fast bro å segelfri höjd öfver Södertälje kanal norr om slussen
därstädes och vidare genom staden Södertälje, dels ock al ifrågavarande
arbeten föranledda stationsanordningars utförande, allt för en beräknad

6

Eiksdagens Skrifvelse Nr 152.

kostnad af 6,200,000 kronor; samt för påbörjande af berörda anläggningar
för år 1911 till utgående från riksgäldskontoret anvisat ett belopp
af 500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf låta
förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
200,000 kronor.

Stockholm den 3 juni 1910.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr. 1910.