Riksdagens skrifvelse Nr 148

Riksdagsskrivelse 1911:148

Riksdagens skrifvelse Nr 148.

1

Nr 148.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 24 maj 1911.
— — — — Andra kammaren den 24 maj 1911.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi.
Maj:ts proposition till Riksdagen angående inlösen i vissa
fall för statsverkets räkning af ränta å skattefrälsehemman
m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 63.)

Till Konungen.

I eu till Riksdagen atlåten proposition, nr 161, af den 24 mars 1911
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver fhiansärendeu för samma dag föreslagit Riksdagen besluta,

1) att ränta å skattefrälsekemman, hvilken genom köp, byte eller
gåfva kommit från kronan i enskild persons eller verks, menighets eller
inrättnings ägo, må för statsverkets räkning inlösas enligt hvad i nådiga
förordningen den 11 september 1885 samt nådiga kungörelserna den 6
maj 1904 och den 14 maj 1909 stadgas, utan hinder däraf att räntan
vid något tillfälle, före den 1 april 1911, varit med jordäganderätten förenad;

2) att hvad i nådiga kungörelsen den 9 februari 1888 och lagen den
2 december 1892 stadgas angående ersättning till ägare af skattefrälsehemman,
hvars skatte frälseränta, ehuru varande af den beskaffenhet, som
afses i nådiga förordningen den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket
inlöst, skall äga tillämpning jämväl i fråga om ägare af skattefrälse Bihang

till Riksd. Prof. 1911. It) Sami. 1 Afd. 1 Band. 88 Höft. (Nr 118—156.)

2

Riksdagens skrifvelse Nr 148.

hemman, hvars ränta icke varder inlöst, ehuru enligt den under 1) föreslagna
bestämmelse inlösen är medgifven; samt

3) att de belopp, som kunna ifrågakomma att af statsmedel utbetalas
för inlösen af skattefrälseräntor och gäldande af ersättning till ägare af
skattefrälsehemman, enligt hvad nu är sagdt, må förskjutas af tillgängliga
medel, hvarefter förskotten böra hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Ivungl. Maj:ts
förevarande framställning, har beslutat,

1) att ränta å skattefrälsehemman, hvilken genom köp, byte eller
gåfva kommit från kronan i enskild persons eller verks, menighets eller
inrättnings ägo, må för statsverkets räkning inlösas enligt hvad i kungl.
förordningen den I t september 1885 samt kungl. kungörelserna den 6
maj 1904 och den 14 maj 1909 stadgas, utan hinder däraf att räntan
vid något tillfälle, före den 1 april 1911, varit med jordäganderätten
förenad;

2) att hvad i kungl. kungörelsen den 3 februari 1888 och lagen den
2 december 1892 stadgas angående ersättning till ägare af skattefrälsehemman,
hvars skattefrälseränta, ehuru varande af den beskaffenhet, som
afses i kungl. förordningen den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket
inlöst, skall äga tillämpning jämväl i fråga om ägare af skattefrälsehemman,
hvars ränta icke varder inlöst, ehuru enligt den under punkt 1)
föreslagna bestämmelse inlösen är medgifven; samt

3) att de belopp, som kunna ifrågakomma att af statsmedel utbetala»
för inlösen af skattefrälseräntor och gäldande af ersättning till ägare af
skattefrälsehemman, enligt hvad nu är sagdt, må förskjutas af tillgängliga
medel, hvarefter förskotten böra hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Stockholm den 24 maj 1911.

Med undersåtlig vördnad.