Riksdagens Skrifvelse N:o SO

Riksdagsskrivelse 1891:80

8

Riksdagens Skrifvelse N:o SO.

N:o 80.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1891.

— _ _ Andra Kammaren — 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ändring i sättet för utbetalning
af den ersättning af statsmedel, som utgår till
egare af vissa skattefrälsehemman.

(Första Kammarens tillf, utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 11.)
(Andra Kammarens tillf, utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 9.)

Till Konungen.

Uti kongl. kungörelsen den 3 februari 1888 angående viss ersättning
af statsmedel till egare af skattefrälsehemman, hvars ränta icke
blifvit af statsverket inlöst, föreskrifves i § 2, att Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, sedan för utbekommande af ifrågavarande ersättning
hemmansegaren aflemnat skriftlig anmälan och vederbörligt qvitto
å den guldna räntan, tillika utvisande huru denna utgjorts, eger —
derest kammarkollegium redan yttrat sig om räntans egenskap af skattefrälseränta
och dess kronan afhända belopp i penningar och persedlar —
af under händer varande statsmedel till hemmansegaren anordna den
honom tillkommande ersättning, men att i motsatt fall Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande bör öfversända de aflemnade handlingarne till

9

Riksdagens Skrifvelse N:o SO.

kollegium för meddelande af sådant yttrande, hvarefter och sedan kollega
yttrande till Eders Kong). Maj:ts befallningshafvande ankommit, med
anordning af ersättningen på nämnda sätt förfares.

Under den tid, som förflutit sedan ofvanberörda kungörelse utfärdades,
lärer emellertid sådan utredning om räntans egenskap af skattefrälseränta
m. m., som föreskrifves i kungörelsen, blifvit verkstäld beträffande
flertalet af de skattefrälsehemman, hvilkas ränta ej blifvit af statsverket
inlöst, och i de fall, då en dylik utredning redan skett, eger sålunda
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i orten kännedom om beloppet och
beskaffenheten af den skattefrälseränta, som från hvarje skattefrälsehemman
utgår till enskild egare af räntan. Till afhjelpande af den
olägenhet och kostnad, som förorsakas egare af skattefrälsehemman derigenom
att han, enligt nu gällande bestämmelser, i allmänhet icke torde
kunna undgå att, för erhållande af beviljad ersättning af statsmedel,
hänvända sig antingen personligen eller genom ombud till Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, anser Riksdagen derför numera föreskrifter
kunna och böra meddelas, genom hvilka Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
finge sig ålagdt att för hvart skattefrälsehemman, rörande
hvilket skattefrälseräntans belopp och beskaffenhet är känd, årligen uträkna
värdet i penningar af skattefrälseräntan och meddela en sådan
uträkning åt kronofogden i orten, samt denne erhölle befogenhet att
till egare af dylikt skattefrälsehemman utbetala den ersättning af statsmedel,
hvartill hemmansegaren är berättigad. Genom bestämmelser i
nämnda syfte blefve förfaringssättet rörande ifrågavarande ersättnings
uträkning och utbetalning lika med det, som genom kongl. kungörelserna
den 5 oktober 1871 och den 2 april 1886 är föreskrifvet angående
grundräntor och kronotionde m. m.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen, hos
hvilken framställning i ämnet skett, härmed anhålla, att Eders Kongl.
Maj:t behagade taga under ompröfning, huru vida icke ofvan omförmälda
kungörelse den 3 februari 1888 må kunna ändras så, att egare af skattefrälsehemman,
hvars skattefrälseränta blifvit till beskaffenheten utredd,
men ännu ej af statsverket inlöst, må ega att jemväl af vederbörande
kronofogde vid kronouppbördsstämma uppbära den hemmansegaren tillkommande
ersättning af statsmedel.

Stockholm den 13 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 16 Haft.

2