Riksdagens Skrifvelse N:o 9

Riksdagsskrivelse 1893:9

Riksdagens Skrifvelse N:o 9.

13

. i. >, ty- .r. t.1*..-. ‘ i; !• f *»<t. I!) ; ''*7 r«* \ * • : :

N:0 9.

. i . i i ■ - -'' / - i *«i i I > i '' • ''»rf * i f*li

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 mars 1893.
— — — — Andra Kammaren den 7 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående föreslagna jernvägsbyggnader
för statens räkning.

(Statsutskottets utlåtande n:o 22.)

Till Konungen.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har
Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen dels att till utgående under år
1894 till afsilande af arbetena å stambanan emellan Vännäs (Nyby) och
öfver-Luleå (Boden) samt för banans förseende med rörlig materiel anvisa

4.500.000 kronor, dels ock att till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställa
ett belopp af 500,000 kronor, att i mån af behof lyftas för att användas
till enligt statsrådsprotokollet ifrågasatt inköp af malmvagnar för

Luleå— Gellivar a-banan. _

Riksdagen, som af det ofvanberörda proposition vidfogade statsrådsprotokoll
öfver civiläronden den 14 januari innevarande år inhemtat,
att af förstnämnda äskade anslag å 4,500,000 kronor ett belopp åt

3.700.000 kronor beräknats för afsilande af arbetena å ifrågavarande
stambana och återstoden för banans förseende med rörlig materiel, har
till afslutande af omförmälda arbeten för år 1894 beviljat ett anslag af

3,700,000 kronor, och kommer Riksdagen framdeles att i särskild skrif -

14 Riksdagens Skrifvelse N:o 9.

velse meddela sitt beslut om sättet för anvisande af det sålunda beviljade
anslagsbeloppet.

Hvad åter angår det för banans förseende med rörlig materiel
begärda anslag å 800,000 kronor, har Riksdagen behandlat Eders Kongl.
Majt:s framställnig härom i ett sammanhang med frågan om anslag till
förstärkande af Gellivara-banans rörliga materiel.

Härvid har Riksdagen å ena sidan icke förbisett, att de vilkor, hvarpå
ifrågavarande malmvagnar skulle kunna för statens räkning förvärfvas,
äro afsevärdt fördelaktiga, men å andra sidan har Riksdagen, då full
visshet om malmtransportens normala omfång ännu icke torde hafva
vunnits, ej kunnat undgå att finna nödig varsamhet bjuda, att Riksdagen
icke bestämdt förklarar den tidpunkt redan nu vara inne, då staten
bör genom köp definitivt öfvertaga om form älda vagnar. Då emellertid
ställningen kan blifva sådan, att omsorgen om statens fördel fordrar
att icke det tillfälle försummas, som erbjuder sig till förvärfvande af
flera malmvagnar än dem staten för närvarande eger, har Riksdagen
ansett denna fråga under nuvarande förhållanden bäst lösas på det sätt, att
Riksdagen till Eders Kongl. Majrts förfogande ställer det för bandelens
Vännäs—Boden förseende med'' rörlig materiel för år 1894 äskade belopp
af 800,000 kronor, men tillika bemyndigar Eders Kongl. Maj:t att,
om så skulle pröfvas nödigt, för inköp af malmvagnar för Luleå—Gellivara-banan
redan under innevarande år deraf använda ett belopp, som
med afseende å de i statsrådsprotokollet meddelade upplysningar, torde
böra bestämmas till högst 500,000 kronor.

Visserligen kan härigenom komma att inträffa, att de till anskaffande
af rörlig materiel för norra stambanan tillgängliga medel i någon män
minskas, men denna omständighet synes Riksdagen icke vara af beskaffenhet
att böra fa lägga hinder i vägen för en i andra hänseenden
lämplig åtgärd. Från ekonomisk sida sedt, torde nemligen hufvudvigten
ligga derpå, att sjelfva byggnadsarbetet å berörda stambana så bedrifves
att detsamma kan afslutas under nästkommande år. Trafiken å banan
kommer säkerligen att till en början blifva af ringa betydenhet och för sitt
upprätthållande ej erfordra synnerligt stor materiel. Skulle det likväl
vara så, att trafiken icke kan skötas med den materiel, som kan anskaffas
föi dertill anvisade medel eller på andra håll till äfventyrs undvaras,
lärer sådant näppeligen vålla svårigheter af allvarligare art. För Eders
Kongl. Maj:t finnes ju i dylikt fall tillfälle att i början af 1894 års riksdag
göra framställning om anvisande af ytterligare oundgängligen nödiga
medel, hvilka Riksdagen icke torde undandraga sig att bevilja, och då
jernvägen antagligen icke hinner blifva färdig förrän under senare hälf -

Riksdagens Skrifvelse K:o 9.

15

ten af samma år, föreställer sig Riksdagen, att hinder icke skall mota
för sakens ordnande på tillfredsställande sätt- .

Vid det förhållande att anslaget till rörlig materiel för norra stambanan
först skall utgå under nästa år, men det belopp deraf, som må
användas för inköp af malmvagnar, kan behöfva lyftas iunder
detta år, förutsätter Riksdagens beslut, att anslagsbeloppet, 800,000 kr.,
Söres oberoende af riksstaten för år 1894 och till den ändan anvisas å
riksgäld skontoret, livilket Riksdagen så mycket mindre tvekat att be
stämma, som det är alldeles gifvet, att största delen om icke hela beloppet
af anslaget till norra stambanans fullbordande maste bestridas

med lånta medel. , . .. . . ,

Riksdagen har alltså, för anskaffande af rörlig materiel till ban sträckan

Vännäs-öfver-Luleå, till Eders Kongl Ma,:ts förfogande stall
ett belopp af 800,000 kronor, att l män af behof under ar 1894 lyttas
i rikso-äldskontoret, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att, derest Eders Kong .
Makt så pröfvar nödigt, deraf använda högst 500,000 kronor till inköp
af malmvagnar för Luleå-Gellivara-banan samt att redan under innevarande
år i riksgäldskontor lyfta hvad som för dylikt inköp kan inom
sistnämnda belopp erfordras.

Stockholm den 7 mars 1893.

Med undersåtlig vördnad.