Riksdagens Skrifvelse N:o 91

Riksdagsskrivelse 1892:91

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

11

N:o 91. .

Uppläst och godkänd lxos Första Kammaren den 20 maj 1892.

— — — — Andra Kammaren — 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition, rörande upplåtelse af kronolägenheten Stenbrottet
i Stockholms län i och för uppförande derstädes
af ett nytt centralfängelse för qvinnor och ett nytt cellfängelse
för nämnda län m. in.

(Statsutskottets utlåtande n:o 71.)

Till Konungen.

Med åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 11 januari innevarande år har Eders Kongl.
Maj:t i en samma dag aflåten proposition föreslagit Riksdagen att medgifva: dels

att den kronan tillhöriga lägenheten Stenbrottet, belägen i
Solna socken och Danderyds skeppslag af Stockholms län, måtte från
den 14 mars 1894, då nu gällande arrendekontrakt angående lägenheten
upphör, eller från den tidigare dag, å hvilken arrendatorn uppå
vilkor, som af Eders Kongl. Magt pröfvades antagliga, kunde finnas
vara villig att frånträda arrendet af lägenheten, till fångvården upplåtas
för uppförando derstädes af ett nytt centralfängelse för qvinuor och
ett nytt cellfängelse i Stockholms län, i stället för de å tomten n:o 17
i qvartoret Barnhuset belägna fängelser;

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

dels att . oinskränkt egande- och dispositionsrätt till ofvannämnda
tomt n:o 17 i qvarteret Barnhuset måtte till direktionen öfver allmänna
barnhusinrättningen i Stockholm upplåtas mot 597,500 kronor, att tillhandahållas
fångvårdsstyrelsen i den mån arbetet med uppförandet af
ifrågakomma fängelser toge sin början och fortskrede;

dels ock att nyssnämnda belopp, 597,500 kronor, måtte användas
såsom bidrag till kostnaden för de nya fängelserna.

Af hvad i ärendet förekommit framgår otvetydigt, att centralfängelset
å Norrmalm befinner sig i så bristfälligt och otidsenligt skick,
att en förändring i dervarande förhållanden är af oafvisligt behof påkallad,
och likaledes anser Riksdagen ådagalagdt, att det ur ekonomisk
synpunkt skulle för det allmänna vara fördelaktigt, om en sådan förändring
i afseende å de på ifrågavarande tomt inom qvarteret Barnhuset.
förlagda fångyårdsanstalter kunde åvägabringas, att den staten
tillkommande rätt till denna välbelägna och dyrbara tomt kunde till
skäligt pris föryttras. Hvad Eders Kong]. Maj:t till dessa ändamåls
vinnande i förevarande proposition föreslagit har Riksdagen emellertid
icke ansett sig kunna biträda.

Hvad först den ekonomiska sidan af dessa frågor beträffar, har
den ersättning, som erbjudits för ifrågavarande tomts öfverlåtande till
Allmänna barnhusinrättningen, förefallit Riksdagen, med hänsyn till
hvad under senaste tiotal af år inom hufvudstaden betingats för jemförliga
tomter, väl lågt; och i afseende å de kostnader, som skulle
drabba statsverket för de å tomten uppförda fängelsernas förflyttande
till annan plats, har Riksdagen ansett sig böra framhålla, att önskligt
varit, att frågan i sin helhet nu blifvit Riksdagen förelagd, så att ej
Riksdagen nödgats genom beslut, hvars utförande oafvisligen påkallar
beviljande af ett betydligt statsanslag, derom dock för närvarande förslag
ej föreligger, nästan afgörande inverka på kommande Riksdags
behandling af sjelfva anslagsfrågan.

Beträffande dessa fångvårdsanstalters förflyttande till kronolägenheten
Stenbrottet, har Riksdagen särskildt funnit olämpligt, att Stockholms
länsfängelse skulle komma att förläggas utom hufvudstaden på
ej obetydligt afstånd från länsstyrelsens embetslokaler. De olägenheter
länsstyrelsen i detta hänseende framhållit, synas Riksdagen vara af den
afsevärda betydelse, att häri torde ligga fullgiltigt skäl för afslag å

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

13

den ifrågasatta förflyttningen livad länsfängelset beträffar, helst förhållandena
icke torde med nödvändighet påkalla, att detta fängelse uppföres
i omedelbar närhet intill öfriga nu föreslagna fångvårdsbyggnader.

Hvad i öfrigt angår berörda lägenhets användande för ifrågavarande
behof, lärer böra beaktas, att densamma, såsom belägen alldeles
invid hufvudstadens gräns, inom en ej aflägsen framtid under stadens
fortgående utvidgning möjligen torde komma att så stiga i värde, att
den befinnes allt för dyrbar för förevarande ändamål; och har Riksdagen
särskildt föraniedts till erinran i detta hänseende af den omständighet
att, enligt hvad de bland handlingarna i ärendet befintliga plankartor
utvisa, de ifrågasatta byggnaderna skulle komma att uppföras
på skilda delar af det ej obetydliga området, livilket följaktligen nästan
i sin helhet skulle komma att för all framtid tagas i anspråk för fångvården.

Vid behandling af detta ärende, i hvad det afser uppförandet af
ett centralfängelse för qvinnor, har Riksdagen jemväl tagit i öfvervägande
nästlidet års statsrevisorers framställning med anledning af
deras besök å qvinnofängelserna i Norrköping och Göteborg. Jemte
det revisorerne förmält, att först nämnda fängelse befans vara i tillfredsställande
skick, hafva revisorerne hvad särskildt beträffade centralfängelset
i Göteborg, livilket fängelse vore afsedt för sådana fångar af
qvinkön från rikets tolf sydligaste län, livilka enligt 14 kap. 22, 23
och 25 §§ i strafflagen vore dömda till straffarbete på viss tid öfver
två år, förklarat, att de funnit detsamma synnerligen väl fylla sitt ändamål.
Och hade revisorerne ansett önskligt, att den välbetänkta anordning,
hvarigenom omförmälda slags förbryterskor förvarades skilda
från andra fångar, kunde i om möjligt än vidsträcktare mån genomföras.

I häröfver afgifvet utlåtande har fångvårdsstyrelsen, jemte förmälan
att af de till straffarbete för lifstiden eller på viss tid öfver två
år dömda qvinnor de, som vore dömda för förfalskning, mened, mordbrand
samt stöld och rån, förvarades vid centralfängelset i Norrköping,
och att de, som från rikets tolf sydligaste län dömdes enligt kap. 14
§§ 22 och 23 strafflagen, intoges vid centralfängelset i Göteborg och
alla öfriga underginge straffet vid centralfängelset å Norrmalm, framhållit,
att styrelsen gjort hvad som kunnat göras att till det minsta
möjliga inskränka de skadliga inflytelser, som gemensamhetsfängelserna
utöfvade helst der, som vid qvinnofängelserna ännu vore förhållandet,
fångarne under natten i gemensamma sofrum förvarades.

Vid bifall till Eders Kong!. Maj:ts förevarande proposition synes
emellertid den af revisorerne uttalade åsigt om lämpligheten af att olika

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

kategorier af qvinnofångar förvaras skilda från hvarandra, icke blifva
så fullständigt tillämpad som revisorerne åsyftat, åtminstone så till vida
som de efter fullbordandet af det föreslagna nya centralfängelset icke
skulle komma att, såsom nu i regeln eger rum, försändas till särskilda
fångvård sanstalter; och bland dessa synes den i Göteborg så väl fylla
sitt ändamål, att betänkligheter med skäl torde kunna förefinnas mot
dess indragning eller användande på annat sätt än hittills.

De erinringar, Riksdagen ansett sig i omförmälda hänseende böra
framställa emot Eders Kongl. Mapts föreliggande förslag, äro visserligen
enligt Riksdagens uppfattning af afsevärd betydelse för frågans
bedömande; men såsom afgörande anledning till att Riksdagen icke
funnit sig kunna biträda samma förslag, har Riksdagen ansett den omständighet
vara, att tillfyllestgörande utredning icke synes hafva blifvit
förebragt angående behofvet af det föreslagna nya centralfängelset för
qvinnor. Vid den kongl. propositionens remiss till vederbörligt utskott
hafva inom Första Kammaren framstälts åtskilliga i flera fall beaktansvärda
erinringar i berörda hänseende. För Riksdagen synes det emellertid
uppenbart, att då inom lagstiftningens område under senaste tider
beslutats förmildringar i straffen för upprepade tjufnadsbrott och för
barnamord jemte likartade förbrytelser, till Indika slags brott de till
straffarbete dömda qvinnor val hufvudsakligen gjort sig skyldiga, de
verkningar, berörda straffnedsättningar komma att medföra i afseende
å antalet till straffarbete på längre tid dömda qvinnor, böra afvaktas
före uppförandet för sådana brottslingar af ett centralfängelse af den
omfattning som det nu föreslagna. Härtill kommer, att innevarande
Riksdag på förslag af Eders Kongl. Maj it antagit ny lag angående
straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum, enligt hvilken
lag ända till fyra års ådömdt straffarbete skall komma att verkställas i
cell och sålunda kunna aftjenas i länsfängelserna, i Indika, enligt hvad
fångvårdsstyrelsen i sitt till Eders Kongl. Maj:t den 24 april 1889 afgifna
utlåtande i detta ämne upplyst, erforderligt cellut^mme förefinnes
för det ökade antal cellfångar, som berörda lag kommer att föranleda.
Uppenbart är, att härigenom behofvet af utrymme i centralfängelserna
kommer att ytterligare minskas, hvadan Riksdagen jemväl af denna
anledning funnit sig för närvarande och innan verkningen af berörda
lag, hvad beträffar behöfligt utrymme i centralfängelserna, blifvit utrönt,
ej kunna bifalla Eders Kongl. Maj ds ifrågavarande förslag.

Såsom ofvan är nämndt, befinner sig centralfängelset å Norrmalm
och särskildt den der förlagda arbetsanstalten för försvarslösa i det
skick, att en förändring af densamma bör ega rum; men Riksdagen

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

föreställer sig, att, oafsedt frågan om fängelsernas framtida förflyttning
genom en ändamålsenlig anordning af redan befintliga lokaler, en förbättring
i dervarande förhållanden borde kunna tills vidare åstadkommas,
hvilken förbättring i allt fall är af den trängande nödvändighet,
att den ej torde böra åsidosättas i afvaktan på en ny fångvårdsanstalt,
hvilken enligt Eders Kongl. Maj:ts förevarande förslag icke skulle
komma att för ändamålet upplåtas förr än omkring fem år härefter.

På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen icke bifallit Eders
Kongl. Maj:ts förevarande framställning; hvilket Riksdagen härigenom
får för Eders Kongl. Maj:t anmäla.

Stockholm den 20 maj 1892.

Med undersåtlig vördnad.