Riksdagens Skrifvelse N:o 90

Riksdagsskrivelse 1895:90

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

i •

N:o 00.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 maj 1895.

— — — — Andra Kammaren den 16 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående kontroll å tillverkningen
af och handel med margarinost.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtanden n:is 7 och 30.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (u:o 2) utlåtande n:o 7.)

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen gjord framställning har anförts, huru som
tillverkningen och försäljningen af s. k. margarinost alldeles icke syntes
beröras af märgarinlagens bestämmelser, ehuru nämnda vara vore en
produkt, som förhölle sig till af enbart mjölk tillverkad ost nästan som
margarin förhåller sig till natursmör. För vår mejeriliandterings sunda
utveckling syntes derför betydande skäl vara för handen, att äfven vissa
lagbestämmelser utfärdades rörande kontroll å tillverkningen samt handeln
med margarinost, synnerligen som ett uraktlåtande häraf kunde
hafva ganska menlig inverkan på utvecklingen af vår ostexport, samt
att vissa garantier borde finnas för att den, som vid inköp tror sig
erhålla naturlig ost, icke i stället erhåller eu i viss mån förfalskad vara.

Riksdagen har med afseende på den s. k. margarinosten inhemtat,
att den visserligen för närvarande med anledning af tryckta ostpris
fabriceras till betydligt mindre qvantitet än för ett eller annat år sedan;
men att vid de omkring 12 mejerier, som sysselsätta sig med ostens
framställande, tillverkningen dock uppgår till 1,500 å 2,000 kilogram

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

dagligen* Osten beredes på det sättet, att oleomargarin i smält och
ytterst fint fördeladt tillstånd genom emulsor jemnt fördelas i separerad
mjölk, hvarefter denna ystas. Den sålunda framstälda osten, som är
genom god smak och större halt af näringsämnen betydligt öfverlägsen
den af separerad mjölk, säljes under olika namn, men endast undantagsvis
under det, som hittills ansetts böra tillkomma densamma, nemligen
margarinost. Vid mejeristmötet i Stockholm 1894 framhölls äfven allmänt
önskvärdheten deraf, att i lag påbjödes, det ost, hvari margarin
ingår som beståndsdel, må benämnas margarinost och märkas med
tydlig stämpel, som angifver dess ursprung.

Riksdagen håller jemväl före, att - margarinosten, alldeles som
margarinsmöret, i handein bör bära sitt rätta namn, och detta så mycket
mer, som dess exporterande till utlandet och försäljande derstädes som
naturost skulle kunna komma att skadligt inverka på vår export af
sistnämnda vara. Margarinostens försäljande under sitt rätta namn
torde ej heller, åtminstone i längden, menligt inverka på dess handelsvärde,
då dess verkliga värde till följd af välsmaklighet och halt af
näringsämnen är väsentligt större än skummjölksostens.

Med anledning häraf och då det ej bör vara med stora svårigheter
förenadt att uti ifrågavarande afseende införa en tillfredsställande
kontroll, får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t ville besluta
sådant tillägg till förordningen af den 11 oktober 1889 angående kontroll
å tillverkning af margarin och handel dermed, att lämplig kontroll
äfven å tillverkning af och handel med margarinost vinnes.

Stockholm den 16 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.