Riksdagens Skrifvelse N:o 86

Riksdagsskrivelse 1894:86

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

15

N:o 8G.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 maj 1894.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

''Vid ■ ■ , '' • . (■ ''av. -.T)

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående vissa åtgärder i syfte att åt mindre
bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna
jordbruk.

(Statsutskottets utlåtande n:o 68.)

/

Till Konungen.

Under åberopande af bifogadt statsrådsprotokoll öfver fmansärenden
för den 9 mars innevarande år har Eders Kongl. Maj:t i eu samma dag
aflåten proposition (n:o 46) föreslagit Riksdagen att dels medgifva,

att styckning antingen i sin helhet eller delvis till bostadstomter
eller smärre jordbrukslägenheter måtte få ega rum af sådana under förvaltning
af domänstyrelsen stälda och för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar, som vore belägna i närheten af jernvägsstation,
större industriel inrättning, fiskeläge, hamn- och lastageplats eller större,
hy och der för en befintlig eller påräknelig arbelarebefolkning behof
af egna bostäder kunde anses förefinnas;

att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jemväl måtte tilllåtas
från kronoegendomar, om hvilka nyss blifvit sagdt, ej mindre der
egendomens saknad af byggnader eller vissa egors mera aflägsna belägenhet
från stamhemmanet gjorde sådana afsöndringar särskilt
lämpliga, utan äfven i alla do fall i öfrigt, der sådana afsöndringar

16 Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

utan egentlig skada eller olägenhet för stamhemmanets skötsel och
brukande ansåges kunna ega rum;

att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar måtte uppgöras
i sammanhang med den uppskattning af kronoegendomar, som
före deras försäljning eller förnyade utarrendering egde rum, dervid
uppskattning särskildt af de till styckning eller afsöndring föreslagna
lägenheterna borde ske;

att, der Eders Kongl. Maj:t lemnat sitt samtycke till föreslagen
styckning eller afsöndring, lägenhet, som vore bebyggd med enskild
person tillhörande boningshus, måtte hembjudas denne till inlösen mot
det lägenheten åsätta försäljningsvärde;

att, der hembud å bebyggd lägenhet icke antoges, frågan om
lägenhetens försäljning måtte förfalla, derest icke den egendom, dit
lägenheten hörde, skulle, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, styckas i
mindre områden, i hvilket fall lägenheten skulle å offentlig auktion
till den högstbjudande försäljas;

att lägenhet, som icke vore bebyggd med enskild person tillhörande
boningshus, jemväl skulle å offentlig auktion till den högstbjudande
försäljas;

att köpare af lägenhet, som enligt nu föreslagna bestämmelser
försåldes, skulle, derest han sådant åstundade, ega inbetala köpeskillingen
under loppet af tio år med en tiondedel årligen, så vida han stälde
godkänd säkerhet, der lägenheten vore bebyggd, för köpeskillingens
inbetalning på föreskrifvet sätt och, der lägenheten vore obebyggd, för
fullgörandet af de afbetalningar, som erfordrades för halfva köpeskillingens
erläggande, samt med det ytterligare vilkor i fråga om obebyggd
lägenhet, att, om lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit
med bostad och, der så erfordrades, med för lägenhetens skötsel i öfrigt
nödiga byggnader försedd, ogulden köpeskilling då skulle anses till
betalning genast förfallen;

att upplåtelsen måtte ega rum enligt den i gällande eller blifvande
lagstiftning stadgade ordning för jordstyckning, som af Eders Kongl.
Maj:t i hvarje fall pröfvades lämpligast;

att när lägenhet, som för föryttring till enskild person afskildes
från kronoegendom, finge mantal sig åsatt, sådan lägenhet borde försäljas
utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som
utginge endast af kronoskatteegendomar, äfvensom i jordeboken upptagas
under titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande
af denna sin natur få sig påförd ränta till kronan i likhet med andra
frälsehemman i orten; samt

Riksdagens Skrifvelse N:o 86. 17

att de för försålda lägenheter inflytande köpeskillingar måtte på
samma sätt som köpeskillingarne för andra försålda mindre kronoegendomar
användas till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig
mark;

dels och bemyndiga Ed»rs Kongl. Maj:t att beträffande de sålunda
föreslagna upplåtelserna meddela de närmare bestämmelser, som kunde
finnas erforderliga.

Härjemte har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att bemyndiga
Eders Kongl. Maj:t att för upprättande af planer till afdikning
och odling af sådana myrtrakter å kronomark inom Vesterbottens och
Norrbottens län, som lämpade sig för upplåtelse till odlingslägenheter,
af tillgängliga medel förskjuta ett belopp af högst 20,000 kronor, att
sedermera hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Då Riksdagen nu går att yttra sig i förevarande ärende, får Riksdagen
till en början erinra, att Eders Kongl. Maj:ts föreliggande förslag
och än mera ofvan omförmälda komités betänkande och förslag
gifvits en omfattning, den der sträcker sig ej oväsentligt utöfver hvad
som angifves uti Riksdagens den 14 maj 1891 i ämnet aflåtna skrifvelse,
hvilken föranledt den åvägabragta utredningen och de derpå stödda
förslagen. Under det att i berörda skrifvelse framhållits önskvärdheten
af att tillfälle måtte beredas obemedlade och mindre bemedlade att
bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å odlingsbara utmarker, har nu
framlagts förslag, utom i detta afseende, äfven i fråga om åstadkommande
af bostadstomter för arbetare.

Hvad först beträffar den ifrågasatta styckningen åt och afsöndringen
från kronodomäner, har, på sätt departementschefen till ofvaunämnda
statsrådsprotokoll anfört, Riksdagen enligt skrifvelse den 13
maj 1891 medgifvit Eders Kongl. Maj:t rätt att, der å kronoegendom,
som med tillämpning af gällande bestämmelser skall försäljas, finnes
bebyggd lägenhet, hvilken lämpligen kan derifrån afsöndras, utan auktion
med full eganderätt upplåta denna lägenhet till innehafvaren, hvarjemte
vid försäljning å auktion af kronoegendomar Eders Kongl. Maj:t lärer
vara oförhindrad att, der sådant befinnes af omständigheterna påkalladt,
fördela egendomarne i jordbrukslotter.

Det nu föreslagna medgifvandet afser alltså dels vid fråga om
försäljning af mindre kronoegendomar dessas styckning delvis eller i sin
helhet till bostadstomter och lotternas försäljning å auktion eller, der
de äro bebyggda, utan sådan, äfvensom, vid dessa egendomars styckning
till jordbrukslägenheter, sådana lägenheters försäljning, der de
Bill. till Riksd. Prat. 1894. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 17 Höft. 3

18

Riksdagens Skrifvelse N:o SO.

äro bebyggda, utan auktion, dels ock vid fråga om arrendelediga kronoegendomar,
livilka enligt hittills gällande bestämmelser skola utbjudas
på förnyadt arrende, i vissa fall dessas styckning delvis eller i deras
helhet äfvensom afsöndringar derifrån samt de genom styckning eller
afsöndring bildade delarnes försäljning, »

Beträffande frågan om att vid den redan beslutade försäljningen
af vissa kronoegendomar styckning af dem må ega rum för beredande
af bostadstomter, har Riksdagen icke an6ett sig kunna bifalla hvad
Eders Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit. En så långt gående styckning
har nemligen Riksdagen funnit kunna i många fall medföra betänkliga
olägenheter. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har
uti sitt i detta ärende afgifna utlåtande, som, i hvad det berör frågan om
styckning af kronojord invid städer och köpingar, öfverensstämmer med
den af departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll i denna
fråga uttalade åsigt, anfört, att det i allmänhet vore skäl att i kronans
ego bibehålla kronans i eller invid städer, köpingar och stationssamhällen
belägna domäner för att, då mark kunde erfordras till anläggning
eller utvidgning af militära etablissement, fängelser, undervisningsanstalter,
jernvägsstationer eller andra offentliga institutioner, antingen
omedelbart dertill begagnas eller ock användas för att genom byte
tillvinna kronan erforderlig tomtplats. Under vissa förhållanden kunde
kronans områden vara för städer eller andra samhällen oumbärliga för
utvidgning af hamnar, anläggning af allmänna platser o. s. v., och
deras styckning och upplåtande åt enskilde skulle då kunna lägga betänkliga
hinder i vägen för samhällets utveckling. Äfven i de fall, der
sådana omständigheter tilläfventyrs icke skulle kunna efter omsorgsfull
utredning åberopas mot den ifrågasatta åtgärden, finge det ej förbises,
att upplåtande å synnerligen billiga vilkor af byggnadstomter å domän
af ifrågavarande beskaffenhet lätteligen skulle kunna komma synnerligen
olägligt för städer och köpingar, hvilka då genom statens åtgärder
kunde nödgas att, utan att sådant eljest af förhållandena betingats,
vidkännas betydande omkostnader för utvidgning af stadsplaner, anläggning
af gator och allmänna platser, ordnande af polisbevakning,
vattenledning och gatubelysning m. m. I anseende härtill skulle det
enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande helt visst
finnas tjenligast, att, såsom redan förut i flera fall skett, kronomark,
som vore belägen inom eller invid stad, köping eller annan mer bebygd
ort, vid yppadt behof öfverlätes åt staden eller kommunen emot
viss köpeskilling eller utbyte af annan jord. Med afseende å kronoegendomar,
hvilka icke vore belägna invid någon mer bebyggd ort,

Riksdagens Skrifvelse N:o 80''. 19

har Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande påpekat, att en familj
behöfde ej blott bostad, utan äfven inkomst vare sig åt den jord, den
bebodde, eller genom arbetsförtjenst samt att styckningen således icke
kunde vara att förorda, der ej bebyggaren antingen erhölle mark af
den vidd och beskaffenhet, att han af densamma kunde hafva sin
bergning, eller ock kunde i närheten påräkna stadig arbetsförtjenst,
i brist hvarå upplåtelsen af jord å statens sida sannolikt skulle för
vederbörande kommun medföra ökad fattigvårdstunga.

Instämmande i hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
sålunda yttrat, får Riksdagen tillägga, att det med skäl torde kunna
befaras, att vid ifrågavarande egendomars styckning till tomtplatser
och dessas försäljning spekulanter skulle komma att uppträda, hvilka,
då de vore i tillfälle att erbjuda större köpeskilling än andra, icke
skulle kunna afvisas, utan komme att i första hand inköpa tomterna
för att sedermera afyttra dem hvar för sig och sålunda antingen genom
oförmånligare köpevilkor för de mindre bemedlade omöjliggöra deras
förvärfvande eller bereda sig en vinst på bekostnad af just dem, hvilka
man genom styckningen velat tillgodose.

Härvid har Riksdagen visserligen icke förbisett, att det någon
gång må kunna befinnas lämpligt att vid försäljning af kronodomän i
större eller mindre mån stycka densamma till tomtplatser; men vid
sådant fall torde särskilda vilkor för upplåtelsen böra efter sig företeende
omständigheter uppställas, och, såsom redan förut inträffat, frågan
göras till föremål för Riksdagens pröfning.

Såsom ofvan är nämndt, innebär Eders Kongl. Maj:ts förslag beträffande
styckning till jordbrukslägenheter af de kronodomäner, om
hvilkas försäljning beslut redan fattats, medgifvande från Rikedagens
sida, att vid sådan st}7ckniDg med enskild persons hus bebyggd lott
må försäljas utan auktion; och har Riksdagen ansett sig böra bifalla
hvad Eders Kong!. Maj:t. i detta afseende föreslagit. Riksdagen har
emellertid velat -uttala den mening, att i allmänhet vid styckning af
kronodomän mindre jordlotter icke böra bildas, än att deras nya egare
må kunna genom deras brukande vinna bergning för sig och sin familj.
Dock torde härifrån kunna göras undantag för den händelse, att i
lägenhetens närhet finnes påräknelig betryggande arbetsförtjenst.

1 afseende å styckningen af kronoegendomar i jordbrukslotter,
bebyggda eller obebyggda, gäller för närvarande den enligt Riksdagens
skrifvelse den 11 maj 1871 och Eders Kongl. Maj:ts bref den
29 i samma månad och år meddelade bestämmelsen, att köpeskillingarna
skola inbetalas under loppet af sex år med en sjettedel årligen; och

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

har Eders Kongl. Maj:t nu föreslagit, att köpeskillingarna i dessa fall
må liksom vid afsöndringar från kronoegendomar vid deras försäljning
redan är enligt Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891 och kong!,
brefvet den 22 december 1893 medgifvet, erläggas under loppet af
tio år med eu tiondedel årligen. Mot en sådan, till köpares förmån
ledande förändring i vilkoren för försäljning af kronodomäner genom
deras styckning till jordbrukslägenheter har Riksdagen icke haft något
att erinra.

Vidkommande härefter Eders Kongl. Maj:ts förslag, i hvad det
afser medgifvande att i vissa fall styckning af och afsöndringar från
kronoegendomar må i afseende å dem, som enligt gällande bestämmelser
skola vid arrendetidens slut till förnyadt arrende utbjudas, eg a rum, har
Riksdagen ansett, att, liksom Riksdagens medgifvande jemlikt 77 § regeringsformen
måste inhemtas till sådane domäners försäljning i deras
helhet, frågor om dessa egendomars styckning eller om afsöndring
derifrån böra jemväl i hvarje fall underställas Riksdagens pröfning.
Riksdagen finner visserligen dylik styckning och afsöndring vara, der
förhållandeua sådant föranleda, önskvärd till beredande af tillfälle för
obemedlade eller mindre bemedlade att bilda egna jordbruk. Men detta
afsevärda syfte torde icke motverkas genom att dessa frågor i hvarje
särskilt fall hänskjuta till Riksdagen, förutsatt att dess medgifvande
till förekommande af styckning eller afsöndring inhemtas i god tid, förr
än en arrendeledig domän bör, med iakttagande af gällande föreskrifter,
på förnyadt arrende upplåtas. Och äfven om talrika förslag
till Riksdagen i dessa ämnen skulle vara att emotse, lärer ej Riksdagens
tid deraf blifva i nämnvärd mån upptagen, då ju Eders Kongl. Maj:t
icke lärer underlåta att i ett sammanhang till Riksdagen göra de framställningar
i afseende å ifrågavarande upplåtelser af kronojord, som
för hvarje år kunna ifrågakomma.

I afseende å de bestämmelser, hvilkas fastställande Eders Kongl.
Maj:t, i sammanhang med det föreslagna medgifvandet till styckning
af eller afsöndring från kronodomäner, ifrågasatt, har Riksdagen, som,
enligt hvad ofvan anförts, ansett sig böra biträda förslaget om köpeskillingarnas
inbetalande under loppet af tio år med en tiondedel årligen,
äfven i öfrigt hufvudsakligen velat ansluta sig till hvad Eders
Kongl. Maj:t hemstält.

Äfven med den uppfattning, att Riksdagens medgifvande till
styckningar och afsöndringar bör, beträffande egendomar med ett
arrendevärde af öfver 500 kronor, för hvarje särskildt fall inhemtas,
torde det befinnas lämpligt att, på sätt Eders Kongl. Maj:t ifrågasatt,

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

förslag till styckning och afsöndriugar skola uppgöras i sammanhang
med den uppskattning af kronoegendomar, som före deras förnyade
utarrendering eger rum. Ty genom dylika åtgärder sättes Eders Kongl.
Maj:t i tillfälle att före hvarje förnyad utarrendering bedöma, huruvida
framställning om sådan styckning eller afsöndring bör till Riksdagen
aflåtas; och derigenom varder otvifvelaktigt syftemålet att, der så ske
kan, åstadkomma mindre jordbrukslägenheter till försäljning i väsentlig
mån befrämjadt.

Likaledes anser Riksdagen, att såsom Eders Kong]. Maj:ts förslag
innehåller, vid försäljning af lägenhet, som är bebyggd med enskild
person tillhörande boningshus, lägenheten bör hembjudas denne till
inlösen, så att vid sådant fall offentlig auktion ej må eg a rum. Men
Riksdagen har trott sig böra tillse, huruvida icke äfven vid andra tillfällen
auktion må kunna undvikas.

I enlighet med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit, synes vid
den uppskattning af kronoegendomar, som före dess försäljning eller
förnyade utarrendering skall ega rum, böra, jemte förslag till styckning
och afsöndring, verkställas uppskattning å de till styckning eller afsöndring
ifrågakommande lägenheterna; och derest sedermera anbud
inom viss förut kungjord tid erhålles å sådan lägenhets inköpande för
det uppskattade försäljningsvärdet, anser Riksdagen köpeanbudet böra,
derest i öfrigt hinder ej möter, antagas; och skulle lägenheten följaktligen
ej heller i detta fall komma att å auktion utbjudas.

Hvad vidare angår de ifrågavarande bestämmelserna angående
förenämuda lägenheters försäljning, har Riksdagen icke haft annat att
erinra än att, då, med den inskränkning Riksdagen anser böra göras
i afseende å det föreslagna medgifvaudet för Eders Kongl. Maj:t att,
utan Riksdagens hörande i hvarje särskild! fall, förordna om styckuingar
och afsöndringar beträffande kronolägenheter, Eders Kong].
Maj:t skulle eg a omedelbart besluta om dylika åtgärder endast i fråga
om sådana domäner, angående hvilkas försäljning redan nu är förordnadt
och i afseende å hvilka de inflytande köpeskillingarnas användande
äfven är beslutadt, den bland förenämnda bestämmelser intagna föreskriften
om inflytande köpeskillingars disponerande synes böra utgå.

Beträffande slutligen förslaget, att Eders Kongl. Maj:t måtte bemyndigas
att af tillgängliga medel förskjuta ett belopp af högst 20,000
kronor till bestridande af kostnader för upprättande af planer till afdikning
och odling af myrtrakter å kronomark inom Vesterbottens och
Norrbottens län, har Riksdagen, som tillfullo uppskattar vigten och
betydelsen af att dylika utdikningar i öfre Norrland må till klimatets

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

förbättrande och till främjande af uppkomsten af jordbruk kunna åstadkommas,
ansett sig böra bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t i detta hänseende
hemstält, dervid Riksdagen endast velat tillägga, att Riksdagen
förestält sig, att planer till afdikning och odling böra, på sätt departementschefen
jemväl ifrågasatt, åtföljas af kostnadsförslag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Eders Kongl. Maj:ts
förevarande framställning på det sätt bifallits, att Riksdagen

l:o) medgifvit,

a) att styckning antingen i sin helhet eller delvis till smärre
jordbrukslägenheter må under iakttagande af nedannämnda bestämmelser
få ega rum af sådana under förvaltning af domänstyrelsen stälda och
för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, som vid nu löpande
arrendetids utgång, enligt Riksdagens beslut, skola försäljas och hvilka
med afseende å särskilda omständigheter befinnas för en sådan styckning
lämpliga;

b) att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jemväl må,
under iakttagande af nedannämnda bestämmelser, tillåtas från kronoegendomar,
om hvilka nyss blifvit sagdt, ej mindre der egendomens
saknad af byggnader eller vissa egors mera aflägsna belägenhet från
stamhemmanet göra sådana afsöndringar särskildt lämpliga, utan äfven
i alla de fall i öfrigt, der sådana afsöndringar utan egentlig skada
eller olägenhet för stamhemmanets skötsel och brukande anses kunna
ega rum;

c) att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar må uppgöras
i sammanhang med den uppskattning af kronoegendomar, som
före deras försäljning eger rum, dervid uppskattning särskildt af de
till styckning eller afsöndring föreslagna lägenheterna bör ske;

d) att i afseende å öfriga under domänstyrelsens förvaltning
stälda, för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka anses
vara till styckning eller afsöndring för beredande af mindre jordbrukslägenheter
lämpliga, förslag till styckning eller afsöndring må i sammanhang
med deras uppskattning för förnyad utarrendering, på sätt i
föregående punkt förmärs, uppgöras och, derest Eders Kongl. Maj:t
finner sådan styckning eller afsöndring böra ega rum, Riksdagens pröfning
underställas;

e) att, der föreslagen styckning eller afsöndring i behörig ordning
blifvit beslutad, lägenhet, som icke är bebyggd med enskild
person tillhörande boningshus, skall, der den ej kan genom dess utbjudande
under hand till åsatt saluvärde afyttras, å offentlig auktion
till den högstbjudande försäljas;

23

Itiks dagens Skrifvelse N:o 86.

f) att lägenhet, som är bebyggd med enskild person tillhörande
boningshus, må hembjudas denne till inlösen mot det lägenheten åsätta
försäljningsvärde;

g) att, der hembud å bebyggd lägenhet icke antages, frågan om
lägenhetens särskilda föryttring må förfalla, derest icke den egendom,
dit lägenheten hör, skall, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, styckas i
mindre områden, i hvilket fall lägenheten skall på förenämnda sätt
antingen under hand eller på offentlig auktion försäljas;

h) att köpare af lägenhet, som enligt nu föreslagna bestämmelser
försäljes, skall, derest han sådant åstundan ega inbetala köpeskillingen
under loppet af tio år med en tiondedel årligen, så vida han ställer
godkänd säkerhet, der lägenheten är bebyggd, för köpeskillingens inbetalning
på föreskrifvet sätt, och, der lägenheten är obebyggd, för
fullgörande af de afbetalningar, som erfordras för halfva köpeskillingens
erläggande, samt med det ytterligare vilkor i fråga om obebyggd lägenhet,
att, om lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit med
bostad och, der så erfordras, med för lägenhetens skötsel i öfrigt
nödiga byggnader försedd, ogulden köpeskilling då skall anses till
betalning genast förfallen;

_ i) att upplåtelsen må ega rum enligt den i gällande eller blifvande
lagstiftning stadgade ordning för jordstyckning, som af Eders Kongl.
Maj:t i hvarje fall pröfvas lämpligast;

k) att när lägenhet, som för föryttring till enskild person afskiljes
från kronoegendom, får mantal sig åsatt, sådan lägenhet bör
försäljas utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta,
som utgår endast af kronoskatteegendomar, äfvensom i jordeboken
upptagas under titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande
af denna sin natur få sig påförd ränta till kronan i likhet med andra
frälsehemman i orten; samt

l) att Eders Kongl. Maj:t må beträffande ifrågavarande upplåtelser
meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas erforderliga;

2:o) bemyndigat Eders Kong], Maj:t att för upprättande af planer
och kostnadsförslag till afdikning och odling af sådana myrtrakter å
kronomark inom Vesterbottens och Norrbottens län, som lämpa sig för
upplåtelse till odlingslägenheter, af tillgängliga medel förskjuta ett
belopp af högst 20,000 kronor, att sedermera hos Riksdagen till ersättande
anmälas.

Stockholm den 9 maj 1894

Med undersåtlig vördnad: