Riksdagens Skrifvelse N:o 84

Riksdagsskrivelse 1892:34

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

förslag till sådan ändring af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 att ej mindre för de hemman eller hemmansdelar,
Indika staten från enskilda personer inköpt och förvandlat
till kronoparker, än äfven för de jordbruksdomäner eller de delar af
sådana, af hvilka kronoparker blifvit bildade, fyrktal skall med hänsyn
till kommunalutskylders utgörande påföras efter det belopp, som, derest
bevillning för nämnda fastigheter skulle enligt gällande bevillningsförordning
utgå, på grund af taxeringsvärdet svarar mot sådan bevillning.

Stockholm den 22 april 1892.

Med undersåtlig vördnad.

N:o 3é.

Uppläst och godkäud hos Första Kammaren den 22 april 1892.
— — — — Andra Kammaren den 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13,
15, 16, 22 och 28 riksdagsordningen.

'' . . . r > _ l>I> : ‘ ’

(Konstitutionsutskottets utlåtande n:o 3 och memorial n:o 6.)

Till Konungen.

Riksdagen får hos Eders Kongl. Maj:t anmäla, att vid behandling
af Eders Kongl. Maj:ts proposition af den 29 sistlidne januari med
förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28 riksdagsord -

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

ningen, Riksdagen funnit sig icke böra bifalla förslaget oförändradt, men
till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antagit följande förslag
till ändrad lydelse af nämnda §§ i riksdagsordningen:

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola, till ett antal af etthundrafemtio
och för en tid af nio år, utses af landstingen och stadsfullmägtige
i de städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd,
utgör en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område,
väljes en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel
af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,
väljes dock en riksdagsman.

4. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena
i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio,
skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest öfverskjuter de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera
välja ytterligare en riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets, enligt ofvan angifna
grunder, eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; dock må
hvad sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans
rätt att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting deltaga, må, så länge då gällande
bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarne
länder till efterrättelse, stadens rätt att utse riksdagsman inträda allenast
i det fall, att, ledighet uppstår i den valkrets, staden förut tillhört.

7. Åro icke, då tillämpning skall ske af den i mom. 5 nämnda
bestämmelse, så många ledigheter inom kammaren, att nya valkretsar,
som i följd af stadgandet i näst förestående mom. ännu ej utsett riksdagsmän,
samt gamla valkretsar, för hvilka ökning af antalet riksdagsmän
bör eg a rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande af rättigheten
att välja fullt antal riksdagsmän, skall, i afseende å ordningen för sagda
rättighets utöfning dessa valkretsar emellan, gälla till efterrättelse: att
nya valkretsar ega företräde framför äldre; att bland två eller flera nya
valkretsar företrädet tillkommer den, som tidigast utträdt ur landsting;
att valkretsar, för hvilka tillökningen i riksdagsmännens antal är grundad
på stadgandena i mom. 2, ega företräde framför valkretsar, för

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

hvilka sådan tillökning härleder sig från föreskrifterna i mom. 4; att
bland sådana valkretsar, hvilka på grund af stadgandena i mom. 2 ega
välja ökadt, antal riksdagsmän, den har företrädet, för hvilken detta
antal är störst, eller, om antalet är lika för två eller flera valkretsar,
den bland dem, hvars folkmängd mest öfverskjuter de tal, som enligt
samma mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarne;
att bland sådana valkretsar, hvilka jemlikt mom. 4 ega utse
ökadt antal riksdagsmän, företrädet tillkommer den, för hvilken det i
samma mom. omnämnda folkmängdsöfverskott är störst; samt att i de
fall, der folkmängdsöfverskottet, såsom lika stort för två eller flera valkretsar,
ej kan tjena till grund för bestämmande af företrädet dem
emellan, detta skall afgöras genom lottning inför chefen för justitiedepartementet
i närvaro af tre bland fullmägtige i rikets hank och tre
bland fullmägtige i riksgäldskontoret.

§ 13-

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio,
deraf etthundrafemtio för landet och åttio för städerna, väljas
för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början året
näst efter det, under hvilket valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas
köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda
antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis
inledas i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Ofverstiger
domsagornas antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras,
domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sam^
manlagda folkmängden, förenas, två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger eu åttiondedel
af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd
en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel af städernas
folkmängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagd!,
ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som,
med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för
uppnående af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock riksdagsmännens
antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig
berättigar dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman,
bestämmes, efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen.

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

Den ordning, som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid
de val, hvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola eg a rum. Köping
eller annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om
riksdagsmannaval fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning
varder faststäld.

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än åttio tvåhundratrettiondedelar
af folkmängden i hela riket, skall det här ofvan föreskrifna
antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet'' och för
städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.
Det antal riksdagsmän, som sålunda bör utses för landet, och för städerna,
bestämmes af Konungen vid fastställande af den i mom. 4 omförmälda
ordning, dervid i öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 skola i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 15.

Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas inom september
månads utgång näst före början af de tre år, för hvilka valen
gälla.

Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest riksdagsman för
Andra Kammaren innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit,
verkställes ofördröjligen inom den valkrets, som utsett den afgänga,
nytt val för den återstående tiden.

§ 16.

Å landet väljes riksdagsman medelst elektorer. För hvarje kommun
utses inför kommunalstämmans ordförande en elektor och derutöfver,
efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen. Desse
elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför domhafvanden i den
domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om två domsagor äro förenade
till en valkrets, inför domhafvanden i den af dessa domsagor,
hvilken den största folkmängden eger.

I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför
magistraten en elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden,
en för hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer sammanträda
till riksdagsmannaval inför magistraten i den stad inom valkretsen,
som största folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega
dock begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstbeBih.
till Riksd. Prat 1892. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 5 Htift. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N;o 34.

rättigade så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i eu
kommun väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas
ordförande eller magistrat, varder sådant meddeladt Konungens
befallningshafvande, som från öfriga till valkretsen hörande kommuner
infordrar de röstberättigades röster och utfärdar kungörelse om
utgången, efter tby som de flesta afgifna rösterna varit för bifall eller
afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än en tid af fem år
derefter förflutit, å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen, träder
den i kraft vid det val, som näst efter en månad från kungörelsens
utfärdande inträffar och gäller för en tid af minst fem år, hvarefter
beslut om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande
fattas. Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje
kommun, inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat; och skola
för rösternas sammanräknande och full magt» utfärdande åt den, som de
flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna å landet
till domhafvanden och för städerna till magistraten i den stad, som
största folkmängden eger.

I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän, förrättas
valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän
skola utses, staden, på sätt om val till stadsfullmägtige är stadgadt,
kunna indelas i valkretsar. I stad, der magistrat ej finnes, skall
den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga
den befattning med riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18,
20 och 22 tillhör magistrat eller dess ordförande.

§ 22.

1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,
må han deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande
i valorten eller, der fråga om val för flera domsagor eller städer
handlagts inom särskilda län, hos befallningshafvanden i det län, der
slutliga handläggningen skett. För det ändamål eger klaganden hos
domhafvande eller magistrat, som slutligen handlagt valfrågan, äska
behörigt protokollsutdrag, hvilket genast eller inom högst två draga
derefter bör till klaganden utlemnas; och skall han, vid förlust af talan,
sist inom åtta dagar efter valförrättningens slut ingifva sina besvär till
Konungens befallningshafvande, som, på sätt i 11 § stadgas, lemnar
vederbörande tillfälle att sig förklara samt sist innan nästa dags utgång,
efter det den för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, sitt
utslag i målet utfärdar.

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

2. Den med Konungens befallningshafvandes utslag missnöjde
eger att, sist inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens
befallningshafvande inlemna sina besvär stälda till Konungen, hvarefter
med målet vidare så förhålles, som ofvan i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord
afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende
derå, om afsägelsen egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna §
och, om afsägelsen efteråt skett hos Konungens befallningshafvande,
enligt mom. 2.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de
ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa
riksdag genom, val fyllas, hvarefter Konungen anbefaller dess befallningshafvande
föranstalta, att nya val anställas.

Om emellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom
ledamots afgång uppstår, åligge Konungens befallningshafvande, när
den afgångne tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om nytt valp
och, då den afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten
göra anmälan hos Konungen, som förordnar om nytt vals anställande.

1<-> i: 11 fj o ?| 3 b 1 it i 4 gf i in H t fl IfjT

Stockholm den 27 april 1892.

Med undersåtlig vördnad.

i ;/ i: v''1 i \m ''.mi c .''.i i ''''"r »T-,/, nr/: ■ ••• ■>

, i I j i t! < !« I . 14