Riksdagens Skrifvelse N:o 83

Riksdagsskrivelse 1892:83

kammare
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
3

Riksdagsskrivelser

Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.

PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 83.

9

N:o 83.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 n\aj 1892
— — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående ändring i nu gällande bestämmelser
i fråga om de från marinregementet till Blekinge bataljon
öfverflyttade officerares pensiönsrätt. /^-fii •i''.r u.fi

(Statsutskottets utlåtande n:o 68.)

" .r ■ 1 s ■ • ,! it : - , :■ . . •; ; ■

■ ^ Liv > r »i ;;U .. :Tv:[. r-: ; r. . . . .T >! jr [i;,; ;_j- st

Till Konungen."

Uti en den 10 mars innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att å
sådan från marinregementet till Blekinge bataljon Överflyttad officer, som
nu vore eller hädanefter befordrades till kapten eller regementsqvartermästare
på bataljonens stat och som, derest han redan vore såsom kapten
eller regementsqvartermästare vid bataljonen anstäld, inom detta års slut
eller, om han framdeles till dylik befattning befordrades, inom sex månader
från befordringsdagen förklarade sig sådant åstunda, måtte, hvad
anginge rättighet och skyldighet att med pension afgå, pensionsförmånernas
storlek samt förbindelsen att efter afgången tjenstgöra under
krigstid och större rustningar, få tillämpas de för armén gällande bestämmelser,
som innehölles i cirkuläret angående ny pensionsreglering
för armén af den 22 juni 1877 jemte dertill hörande författningar, dervid
Bill. till Riksd. Prot. 1892. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 18 Höft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 83.

såsom tjenstetid vid armén måtte inräknas äfven den tidrymd, vederbörande
officer tjenstgjort, vid marinregementet före detta truppförbands
öfverflyttande till armén, samt att de fyllnadsbelopp, som sålunda blefve
erforderliga utöfver den pension, sådan olficer hade att från amiralitetskrigsmanskassan
utfå, måtte få utbetalas från de medel, hvilka anvisades
till bestridande af fyllnadspensionerna i öfrigt vid armén.

Vid anmälan af sitt beslut angående anvisande af kreditivet till
upprätthållande af arméns pensionskassas pensionering uttalade 1887
års senare Riksdag i skrifvelse angående regleringen af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel den åsigt, att om icke de fleste dock ett
flertal af officerare utaf kompaniofficersgrad, hvilka enligt gällande bestämmelser
vore under vissa vilkor vid 50 års ålder berättigade och vid
53 års ålder förpligtade att afgå med pension, besute vid sistnämnde
ålder otvifvelaktigt ännu den kraft och uthållighet, att de, utan men för
härens krigsduglighet, skulle kunna qvarstå i tjensten ännu någon tid
t. ex. till 55 års ålder eller till samma tid som deras vederlikar vid flottan.

Med hänsyn till detta Riksdagens uttalande har Riksdagen hyst
betänkligheter mot att bifalla Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning.
Här föreligga emellertid onekligen särskilt ömmande omständigheter
i synnerhet derigenom, att ifrågavarande officerare, på grund af förhållanden
hvaröfver de sjelfva icke haft att råda, blifvit utestängda från
den utsigt till befordran, under hvilken de sökt inträde vid marinregementet,
ehuruväl å andra sidan icke torde böra förbises, att ifrågavarande
officerare under den följd af år de varit vid marinregementet anstälde icke
haft en så omfattande tjenstgöring som öfriga kompaniofficerare vid armén
och således, på sätt departementschefen till det vid ifrågavarande
proposition fogade statsrådsprotokoll jemväl erinrat, haft bättre tillfälle
än dessa att vid sidan af sin statstjenst förskaffa sig annan sysselsättning.
Med hänsyn till omförmälda omständigheter har Riksdagen ansett
Eders Kongl. Maj ds förevarande framställning böra i viss mån bifallas.

Under det Eders Kongl. Maj ds förslag afser att göra ifrågavarande
officerare fullt likstälda med deras vederlikar inom armén, hvarigenom
de således vid 50 års ålder skulle blifva berättigade och vid 53 års ålder
förpligtade att med pension till samma belopp som öfriga kompaniofficerare
vid armén afgå ur tjensten, har Riksdagen nemligen ansett, att de vid
53 års ålder må varda berättigade att med sådan pension taga afsked.

Riksdagen har derför på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, att Riksdagen medgifva att å sådan från marinregementet
till Blekinge bataljon Överflyttad officer, som nu är eller
hädanefter befordras till kapten eller regementsqvartermästare på bataljonens

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 83.

stat och som, derest han redan är såsom kapten eller regementsqvarterraästare
vid bataljonen anstäld inom detta års slut eller, om han framdeles
till dylik befattning befordras, inom sex månader från befordringsdagen
förklarar sig sådant åstunda, må, hvad angår rättighet och skyldighet
att med pension afgå, pensionsförmånernas storlek samt förbindelsen
att efter afgången tjenstgöra under krigstid och större rustningar,
få tillämpas de för armén gällande bestämmelser, som innehållas i cirkuläret
angående ny pensionsreglering för armén af den 22 juni 1877 jemte
dertill hörande författningar, dervid såsom tjenstetid vid armén må inräknas
äfven den tidrymd, vederbörande officer tjenstgjort vid marinregementet
före detta truppförbands öfverflyttande till armén, dock att i
detta fall rätt till pension med fyllnadspension skall inträda först vid
uppnådda 53 lefnadsår, men utan hänsyn till den tid, han uppburit lön
på stat i innehafvande grad samt att de fylnadsbelopp, som sålunda
blifva erforderliga utöfver den pension, sådan officer har att från amiralitetskrigsmanskassan
utfå, må få utbetalas från de medel, hvilka anvisas
till bestridande af fyllnadspensionerna i öfrigt vid armén.

Stockholm den 19 maj 1892.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagsskrivelser

Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.