Riksdagens Skrifvelse N:o 82

Riksdagsskrivelse 1897:82

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

1

N:o 82.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1897.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vidtagande af åtgärder
för kontroll öfver vården och förvaltningen af fromma
stiftelser inom landet.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtanden n:is 1 och 11.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 12.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har i gjord framställning fråga väckts om vidtagande
af åtgärder för att åstadkomma kontroll öfver vården och förvaltningen
af fromma stiftelser inom landet.

I afseende å behofvet häraf har hufvudsakligen anförts följande.

De belopp, som årligen genom testamentariska dispositioner eller
gåfvor ansloges för allmännyttiga ändamål, till understöd af fattiga, för
barnavård och sjukvård, för utdelning af stipendier och pensioner m. m.,
vore ej obetydliga. Enligt det af statistiska centralbyrån uppgjorda
sammandrag af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes fem årsberättelser
för åren 1886—1890 hade hela antalet fromma stiftelser, för hvilka redogörelser
lemnats, år 1890 uppgått till 7,102 med ett kapitalbelopp af
184,661,081 kronor, hvartill måste göras något tillägg för vissa till
kapitalbeloppet okända eller icke fullständigt kända stiftelser.

Att dessa betydliga gåfvomedel omsorgsfullt förvaltades och användes
för de afsedda syftemålen vore af stor vigt, och en verksam konBih.
till Riksd. Prof. 1897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 20 Haft. (N:o 82.)

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

troll härå från det allmännas sida syntes vara väl befogad. I sistnämnda
afseende vore emellertid för närvarande ganska illa bestäldt. Yäl hade
genom särskilda kongl. cirkulär å rikets konsistorier lagts vårdnaden om
fromma stiftelser i allmänhet, med undantag af sådana, som blifvit stälda
»under särskild publique styrelse» eller upprättats för undervisningsverk.
Dessa cirkulärs bestämmelser hade dock otvifvelaktigt blifvit genom nyare
lagstiftning till väsentliga delar upphäfda. I alla händelser vore konsistorierna
icke i stånd att såsom sig borde utöfva uppsigt öfver fromma
stiftelser, bland annat derför, att några allmänna föreskrifter, egnade att
bringa uppkomsten af nya stiftelser till konsistoriernas kännedom, icke blifvit
gifna. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande lemnade visserligen redogörelser
för fromma stiftelser, men af enahanda skäl, som nyss nämnts,
vore äfven dessa myndigheter urståndsätta att öfva en verksam och säker
kontroll. Också lemnade de statistiska uppgifterna i fråga om tillförlitlighet
i detta afseende mycket öfrigt att önska, ett förhållande, som
äfven af officiella uttalanden bestyrkts.

Huru bristfälliga de anordningar än vore, som vidtagits i syfte
att bringa stiftelsernas tillvaro till vederbörande myndigheters kunskap,
syntes det likväl i många fall vara ännu sämre sörj dt i fråga om förvaltningen
och redovisningen af en del af dessa stiftelsers medel. En
mängd donationer handhades nemligen af korporationer eller enskilda
inrättningar eller personer, och i fråga om dylika stiftelser vore staten
för närvarande icke i tillfälle att öfva en betryggande och tvifvelsutan
högst behöflig tillsyn.

Bland de i statistiska centralbyråns förutnämnda sammandrag under
namn af »fromma stiftelser» upptagna stiftelser, fonder och kassor ingå
otvifvelaktigt många inrättningar, som ej böra anses såsom fromma stiftelser.
Såsom sådana bör man nemligen, enligt Riksdagens mening, ej
räkna föreningar, som af enskilde bildats i syfte att genom sammanskott
eller eljest tillgängliga medel bereda delegare pension eller sjukhjelp
eller sterbkusen begrafningshjelp, såsom pensionsanstalter, sjuk- och
begrafningskassor, hundramannaföreningar m. fl. Vidare må anmärkas,
att ett stort antal af de uppgifna inrättningarna eller fonderna, och helt
visst de, som innehafva de största tillgångarne, äro på grund af meddelade
bestämmelser underkastade granskning dels genom kammarrätten,
dels genom kommunala myndigheter eller eljest. Det måste emellertid
antagas, att många stiftelser eller fonder finnas, hvilka icke äro underkastade
någon pålitlig tillsyn. Bestämmelser i ämnet äro visserligen

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

3

meddelade genom kongl. cirkulär af den 24 april 1788, den 10 oktober
1806, den 13 juli 1809 och den 17 september 1856 med flere författningar.
Men dessa bestämmelser bereda vederbörande hvarken tillräcklig
kännedom om befintliga stiftelser eller erforderliga krafter för utöfvande
af den tillsyn, som finnes nödig. Derigenom bar möjliggjorts att, såsom
det stundom inträffat, donationer blifvit använda för annat ändamål än
det af donator tydligen afsedda, eller ännu svårare oegentligheter vid
donationers förvaltning förekommit, så att till och med afbräck måst
uppstå i den verksamhet, som med stiftelsen åsyftats.

Riksdagen anser fördenskull, att i de fall, då fromma stiftelsers
räkenskaper icke redan äro föremål för granskning af någon statens
myndighet, tillsyn från statens sida öfver vården och förvaltningen af
stiftelsernas egendom är af nöden. Denna tillsyn synes dock icke böra
i allmänhet utsträckas till en noggrann pröfning af hvarje utgifts behörighet,
utan inskränkas till en granskning af behållningens placering
och huruvida afkomsten användts i donators syfte.

Under åberopande af hvad i ärendet anförts, får Riksdagen härigenom
anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådana åtgärder, som kunna finnas nödiga
för åstadkommande af kontroll öfver vården och förvaltningen af
fromma stiftelser inom landet.

Stockholm den 8 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.