Riksdagens Skrifvelse N:o 81

Riksdagsskrivelse 1901:81

kammare
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
3

Riksdagsskrivelser

Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.

PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

N:o 81.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1901.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående ändring i sättet för
verkställande af dödsstraff''.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 1.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 24.).

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har uttalats önskvärdheten af en
ompröfning, huruvida icke sådan ändring i sättet för dödsstralfs verkställande
kunde stadgas, att det komme att ske med användande af fallbila.

Frågan härom har tillförene varit föremål för uppmärksamhet. Redan
lagkomitén föreslog, att dödsstraff skulle verkställas medelst fallbila, och
i afseende derå yttrade komitén: »Valet af ett dylikt verkställighetssätt
hade föranledts af den genom erfarenheten nogsamt utrönta osäkerheten af
halshuggning med handbila eller yxa, hvartill komme, att man dymedelst
undginge att låta den ena menniskan verka till annans aflifvande så
omedelbart, som dittills skett.»

Äfven inom representationen har frågan varit under öfverläggning,
senast vid riksdagarne åren 1865—-1866 samt 1877, utan att dock föranleda
till något uttalande af Riksdagen. Med hufvudsaklig anslutning till
hvad då i ämnet andragits har nu motionären framhållit, hurusom det

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

13

upprepade gånger skulle inträffat, att vid afrättningar skarprättaren först
vid andra eller tredje hugget med handbilan förmått skilja hufvudet från
bålen; att, så länge dödsstraffet dess värre ansåges böra bibehållas och
tillämpas, hänsyn till såväl skarprättaren som delinqventen ovilkorligen
borde kräfva en förändring af straffets verkställande på ett mera säkert
och mindre grymt sätt; att staten icke hade någon rätt att öka den dömdes
dödsångest med fasan för möjligheten af exekutionens misslyckande; och
att motionären, på grund häraf och med antagande att Eders Kongl. Maj:t
på administrativ väg kunde föranstalta om en förändring af sättet för dödsstraffets
verkställande, ansåge anledning föreligga att å nyo fästa Eders Kongl.
Maj:ts och Riksdagens uppmärksamhet på denna fråga.

Den utsträckning användandet af fallbila vid dödsstraffs verkställande
vunnit i de främmande länder, der dödsstraffet är bibehållet, torde vittna
om rigtigheten af den uppfattning, som lagkomitén hade i denna fråga och
sedermera från olika båll gjorts gällande. Att emellertid de härför anförda
skälen icke hittills vunnit afseende i vårt land bar uppenbarligen icke
berott på underkännandet af deras värde; utan lärer den obenägenhet, som
yppat sig mot vidtagandet af den ifrågasatta förändringen, dels haft sin
orsak i de länge närda förhoppningarne om dödsstraffets snara afskaffande,
på grund hvaraf med närmare bestämmelser om detta straffs verkställande
synts kunna anstå, dels varit att söka i känslan af det motbjudande i att
använda ett verktyg, hvars blotta namn väckte erinringar om missbruk vid
dess användande. Men en senare tids erfarenhet lemnar ej stöd för förhoppningarne
om dödsstraffets snara afskaffande. Och hvad de minnen och intryck
beträffar, hvilka äro förenade med fallbilas användande, kunna desamma,
huru förklarliga de än må vara, icke tillerkännas bestämmande inflytande
gent emot de starka objektiva skäl, som här föreligga för en motsatt uppfattning.
— Med rätta har i öfrigt blifvit anmärkt, att frågan om sättet
för dödsstraffets verkställande är en kulturfråga lika väl som frågan om
detta straffs upphörande, och det lärer icke kunna bestridas, att det föreslagna
sättet för exekutionen, som i hvarje fall måste anses gifva större
visshet för densammas säkra och snabba utförande än det nu använda,
vore att beteckna såsom ett framsteg i humanitet.

Riksdagen, som, lika med motionären, anser det tillkomma Eders
Kongl. Maj:t att på administrativ väg besluta angående sättet för halshuggnings
verkställande, bar trott sig böra understödja motionärens framställning
i detta ämne och får härmed anhålla,

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

det täcktes Eders Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida
icke sådan ändring i sättet för dödsstraffs verkställande borde vidtagas, att
fallbila dervid komme att användas.

Stockholm den 13 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagsskrivelser

Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.