Riksdagens Skrifvelse N:o 81

Riksdagsskrivelse 1896:81

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

i.t t

! I jf; H j, , j j {,, I.

N:o 81.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1896.

— — — — Andra Kammaren — 13 — —

v.ijti - Ml

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
''proposition till Riksdagen angående ändring af vissa i
kongl. kungörelsen den 10 november 1882 meddelade
bestämmelser beträffande förvaltningen af kronans jordbruksdomäner.

(Statsutskottets utlåtande n:o 69.)

Till Konungen.

Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver finausärenden för
den 13 mars innevarande år, har Eders Kongl Maj:t i en samma dag
aflåten proposition (n:o 44) föreslagit Riksdagen att för sin del besluta, att
de i 5:te och 26:te punkterna af kongl. kungörelsen den 10 november 1882
meddelade bestämmelser angående förvaltning af kronans jordbruksdomäner
skola utbytas mot följande stadgan den:

5:o. När kronans fördel anses sådant fordra, må flera egendomar under
ett arrende upplåtas eller eu egendom i flera lotter utarrenderas.

Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller kalkbrott, sand-,
grus- eller stentägt, torfmosse eller annan lägenhet vid utarrendering af
den egendom, hvartill densamma hörer, jemte nödigt utmål undantagas

Riksdagens Skrifvelse N:o 81. 9

och på särskilt arrende upplåtas, om högre afkomst derigenom kan påräknas.

Finnes vid utarrendering af egendom sten- eller kalkbrott, sand-, gruseller
stentägt eller torfmosse icke böra från egendom skiljas, må domänstyrelsen,
der så lämpligt pröfvas, åt arrendatorn upplåta rättighet att till
afsalu begagna dylik lägenhet i enlighet med de bestämmelser härom, som
i arrendekontraktet meddelas.

Har genom redan utfärdadt arrendekontrakt jemte egendomen upplåtits
sten- eller kalkbrott, sand-, grus- eller stentägt eller torfmosse utan
rätt för arrendatorn att något derifrån sälja, eller sker dylik upplåtelse i
arrendekontrakt, som hädanefter utfärdas, må dock domänstyrelsen, då framställning
derom göres, kunna åt arrendatorn eller med hans begifvande åt
annan person lemna rättighet att tillgodogöra sig sten, kalk, sand, grus
eller torf mot den afgift och på de vilkor i öfrigt, som af domänstyrelsen
bestämmas; skolande dock, hvad angår å utmark befintlig tägt af sand,
grus eller sten, arrendator, som hädanefter antages, vara underkastad föreskriften
i 2G:te punkten 2 mom.

26:o. Arrendator vare förbunden att, der sådant för allmännyttigt
ändamål å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörig
mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet emot åtnjutande af minskning i
arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas.

Arrendatorn vare ock skyldig att, om domänstyrelsen sådant påkallar,
åt väghållningsskyldig till användning för allmän vägs underhåll öfverlemna
å utmarken möjligen befintlig tägt af sand, grus eller sten samt för
hemtning deraf upplåta nödig väg, mot det att arrendatorn i ersättning
för härigenom möjligen uppkommande skada och intrång erhåller det afdrag
å arrendet, som af domänstyrelsen bestämmes.

Emot Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, som närmast är
föranledd af Riksdagens den 6 maj 1895 aflåtna skrifvelse i ämnet, har
Riksdagen icke haft något att i hufvudsak erinra.

Beträffande den i 26:te punkten mom. 2 intagna bestämmelsen i fråga
om arrendators skyldighet att åt väghållningsskyldig till användande för
allmän vägs underhäll öfverlemna tägt af sand, grus och sten, har Riksdagen
emellertid fäst uppmärksamheten dervid, att denna skyldighet endast
blifvit bestämd i afseende å sand, grus och sten, som möjligen må befinnas
å egendomarnes utmark, men att, då i vissa landsdelar egendomarne i
många fall uteslutande bestå af inegor, en sådan underlättad möjlighet för
de väghållningsskyldige att få afhemta väglagningsämnen icke skulle i
Eib. Ull Riksd. Prof. 189(i. 10 Sami. 1 Afd. I Band. 18 Raft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

dessa trakter, enligt ordalydelsen i det föreslagna momentet, blifva dem
beredd. Riksdagen har derför ansett uttrycket »å utmarken» böra utbytas
mot orden »å egendomen», helst med visshet antagas kan att domänstyrelsen,
åt hvilken afgörandet af uppkommande frågor i detta hänseende är öfverlemnadt,
icke kommer att påfordra sådant upplåtande å inegor utaf tägt af
sand, grus och sten, som skulle för arrendatorn medföra alltför besvärande
olägenhet och intrång.

Riksdagen har på grund af Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning
beslutat, att de i 5:te och 26:te punkterna af kongl. kungörelsen den 10
november 1882 meddelade bestämmelser angående förvaltningen af kronans
jordbruksdomäner skola utbytas mot följande stadganden:

5:o. När kronans fördel anses sådant fordra, må flere egendomar under
ett arrende upplåtas eller eu egendom i flere lotter utarrenderas.

Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller kalkbrott, sand-,
grus- eller stentägt, torfmosse eller annan lägenhet vid utarrendering af den
egendom, hvartill densamma hörer, jemte nödigt utmål undantagas och på
särskildt arrende upplåtas, om högre afkomst derigenom kan påräknas.

Finnes vid utarrendering af egendom sten- eller kalkbrott, sand-, gruseller
stentägt eller torfmosse icke böra från egendomen skiljas, må domänstyrelsen,
der så lämpligt pröfvas, åt arrendatorn upplåta rättighet att till
afsalu begagna dylik lägenhet i enlighet med de bestämmelser härom, som
i arrendekontraktet meddelas.

Har genom redan utfärdadt arrendekontrakt jemte egendomen upplåtits
sten- eller kalkbrott, sand-, grus- eller stentägt eller torfmosse utan rätt för
arrendatorn att något derifrån sälja, eller sker dylik upplåtelse i arrendekontrakt,
som hädanefter utfärdas, må dock domän styrelsen, då framställning
derom göres, kunna åt arrendatorn eller med hans begifvande åt annan
person lemna rättighet att tillgodogöra sig sten, kalk, sand, grus eller torf
mot den afgift och på de vilkor i öfrigt, som af domänstyrelsen bestämmas;
skolande dock, hvad angår å egendomen befintlig tägt af sand, grus eller
sten, arrendator, som hädanefter antages, vara underkastad föreskriften i
26:te punkten 2 mom.

26:o. Arrendator vare förbunden att, der sådant för allmännyttigt
ändamål å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörig
mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet emot åtnjutande af minskning i
arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas.

Arrendatorn vare ock skyldig att, om domänstyrelsen sådant påkallar,
åt väghållningsskvldig till användande för allmän vägs underhåll öfverlemna

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

å egendomen möjligen befintlig tägt af sand, grus eller sten samt för hemtning
deraf upplåta nödig väg, mot det att arrendatorn i ersättning för härigenom
möjligen uppkommande skada och intrång erhåller det afdrag å arrendet,
som af domänstyrelsen bestämmes.

Stockholm den 13 maj 1896.

Med undersåtlig vördnad.