Riksdagens Skrifvelse N:o 80

Riksdagsskrivelse 1901:80

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

N:o

80.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1901.
— _ — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående åtgärder med hänsyn
till transport af timmer sjöledes m. m.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 6.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 19.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen kafva väckts särskilda motioner, afseende den ena
en undersökning om hvilka åtgärder borde »vidtagas för sjöfartens betryggande
från faror, orsakade genom transport af timmer i flottar eller s. k.
mosor», ocb den andra vidtagande af »sådana åtgärder vid transport af
timmer i eller i närbeten af farleder, att fara för sjöfarten derigenom förekommes».

Till stöd för dessa motioner kafva motionärerna, båda eller kvar för
sig, anfört, bland annat, att, vid transport af timmer i flottar, dessa vanligen
sammanläggas till en sådan längd, att de ej kunna af den bogserande
ångaren fortskaffas ocb styras, bvilket ofta käft till följd, att utsatta sjömärken
till fara för sjöfarten borttagits eller rubbats från sina platser; att
det icke sällan bänder, att timmerflottar slita sig loss från den bogserande
ångaren ocb flyta omkring till stor tara för fartyg, helst under mörker;
att, då stora timmertransporter verkställas i smala sund eller andra trånga
farvatten, mötande fartyg måste, med öfverhängande fara för grundstötning

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

9

eller strandning, hålla undan för flottarne; samt att vidare den mängd kringflytande
timmer, som anträffas, när flottar gjort haveri eller sprängts af
vind, sjö eller grundstötning, innebär faror ej blott för ångfartygens propellrar,
utan äfven för fartygsskrofven, som vid kraftig sammanstötning
med timret lätt kunna springa läck.

För utredning af hithörande frågor har Riksdagens vederbörande utskott
i föreskrifven ordning inhemtat utlåtanden från lotsstyrelsen jemte
lotskaptenerna i Luleå och Sundsvall äfvensom från olika håll förskaffat
sig andra för ärendets belysning vigtiga yttranden.

Af de upplysningar, som sålunda vunnits, synes framgå:

att i utprickade farleder, hvarest transport af timmer i flottar bedrif
ves, de flytande sjömärkena ej sällan borttagas och rubbas från sina ställen
af bogserade timmerflottar,

att i enstaka fall grundstötning och förlust af fartyg deraf uppkommit,
men deremot icke veterligen någon förlust af menniskolif,

att fara och olägenhet för sjötrafiken otvifvelaktigt uppstå dels genom
dylika tidt och ofta inträffade rubbningar af de flytande sjömärkena, Indika
rubbningar ej alltid genast kunna blifva observerade eller rättade, och dels
genom de stora timmermassor, som ofta, bogserade af allt för svag motor
eller rent af i saknad deraf, belamra de trängre farlederna och derigenom
stundom hindra annan sjöfart att utan risk passera.

Yid försök att afhjelpa de anmärkta olägenheterna yppa sig emellertid
icke så få svårigheter.

Då trävaruindustrien är en för vårt land synnerligen vigtig näring,
hvaraf, såsom lotsstyrelsen framhåller, större delen af den norrländska sjöfarten
i sista hand är beroende, och man derför bör vara mån om att icke
utan tvingande skäl bestämmelser i nu ifrågavarande afseende meddelas,
som verka hämmande eller hindrande på denna näring, torde först böra
tillses, huruvida icke från statens sida åtgärder kunde vidtagas till afhjelpande
af dessa faror och olägenheter.

Den största faran för sjöfarten ligger otvifvelaktigt deruti, att de utsatta
sjömärkena genom bogserade timmerflottar ej sällan borttagas eller
rubbas från sina platser.

I detta afseende torde må hända en förbättring i dessa öfverklagade
förhållanden kunna vinnas genom ändamålsenligare konstruktion af sj elfva
prickarne. Sålunda borde i de farleder, der timmerflottning bedrifves, prickarne
förses med starkare försänkning och i vattenytan erhålla en form,
Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Käft. 2

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

som icke så lätt utsatte dem för att vid kollision med timmergrimma eller
flotte fastna i dessa.

Skulle det oaktadt inträffa, att sjömärke vid dylik kollision rubbades
från sitt läge eller lösrycktes, borde det åligga befälhafvaren å den bogserande
ångaren att ej blott derom ofördröjligen göra anmälan, utan ock i
närmaste granskap af märket utlägga varningssignal, hvartill borde användas
en särskildt och uteslutande för sådant ändamål afsedd, lätt skönjbar boj.

Vid en lagstiftning i dessa frågor torde för öfrigt det af lotskaptenen
i Sundsvall afgifna förslaget vara förtjent af särskild uppmärksamhet. Detta
förslag är affattadt i följande tre punkter:

l:o) I de farvatten, som äro trånga och krokiga, och der, genom att
prickar af en eller annan orsak rubbas, fara för trafiken kan uppstå, bör
om möjligt farleden utvisas af ensmärken.

2:o) Kunna dylika märken icke anbringas, ledes om möjligt bogsertrafiken
och den öfriga trafiken fram skilda vägar.

3:o) I sjökorten utläggas de för bogsering anvisade lederna, hvilka
bogserbåtar vid bogsering skola vara förpligtade att följa, om omständigheterna
det medgifva.

Det är icke osannolikt, att de omförmälda farorna, så vidt de angå
rubbande af utsatta sjömärken, till en del hafva sin grund i en efterlåten
tillämpning af gällande lag. I hvarje fall torde icke med nödvändighet
någon skärpning af nu gällande ansvarsbestämmelser erfordras, men väl en
utsträckning af bötesansvaret, i den mån sådant af en mera ingående lagstiftning
i dessa frågor påkallas, först och främst för underlåtenhet att vid
rubbande af prick eller förlust af flotte göra anmälan derom hos vederbörande
myndighet.

Vid en blifvande nödvändig utredning af förevarande för såväl trävaruindustrien
som sjöfarten vigtiga frågor torde man, derest nu ifrågasatta
åtgärder från statens sida ej kunna anses tillfyllestgörande, böra tillse,
hvilka föreskrifter må meddelas i fråga om sättet för timmertransporternas
verkställande.

Beträffande först transport af timmer inom »länsor» eller »grimmor»,
torde böra erinras, att sådan transport, hvilken i virkesegarnes eget välförstådda
intresse i allmänhet blott förekommer å de inre vattendragen
och i skärgårdarne, icke kan utan känbart afbräck för sågverksindustrien
förbjudas, och någon annan inskränkning i afseende derå torde ej böra
göras, än att man bestämmer det högsta antal stockar, som får transporteras
inom en och samma ringbom,

Riksdagens Skrifvelse N.-o 80.

11

Hvad angår sättet för flottarnes hopläggande måste det anses ligga i
virkesegarnes eget intresse att så säkert hopfoga såväl flottarne sins
emellan som timret inom hvarje särskild flotte, att intet deraf går förloradt.
Om ändock på grund af synnerligen ogynsamma väderleksförhållanden
löst timmer eller hel flotte någon gång skulle förloras, bör det åligga befälhafvaren
å den bogserande ångaren att, åtminstone i det senare fallet,
ofördröjligen anmäla förhållandet till vederbörande lotsbefäl.

Såsom en annan allmän säkerhetsåtgärd vid timmerbogseringar bör
vidare föreskrifvas, att å timmerflotte, som bogseras, skall nattetid eller i
mörker å flottens aktersta del eller, då flera flottar bogseras efter hvarandra
af samma motor, åtminstone å den sista föras en lanterna med viss
bestämd lyskraft. Likaså synes sjöfartstrafikens ostörda gång å Trollhätte
kanal, Göta eif och andra dylika lifligt trafikerade farleder kräfva föreskrift
derom, att timmertransporterna å dessa farleder endast böra ske med tillhjelp
af ångmotor.

Bestämmelser i fråga om timmerflottarnes storlek, antalet flottar, som
få bogseras af en och samma motor, samt dess förhållande till den bogserade
timmermassan m. m. torde, derest de anses nödiga, böra afpassas efter de
särskilda förhållandena inom olika delar af landet, i hvilket afseende det
synes böra åligga Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvar å sin ort,
att efter vederbörandes hörande och i enlighet med vissa derom gifna allmänna
föreskrifter gå i författning om utfärdande af dylika bestämmelser.

Då det synes Riksdagen obestridligt, att det sätt, hvarpå timmertransporter
i våra farleder för närvarande bedrifvas, ofta medför olägenheter och
faror för sjöfarten, och Riksdagen derför anser nödigt, att för sjöfarten
betryggande åtgärder vidtagas i detta afseende, något som dock förutsätter
en allsidig utredning af denna fråga, får Riksdagen med anledning af förevarande
motioner anhålla,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om hvilka
åtgärder må, med hänsyn till transport af timmer sjöledes, vidtagas för
sjöfartens betryggande mot de i följd af dylik transport uppkommande
faror och olägenheter, och derefter för Riksdagen framlägga det förslag i
ämnet, hvartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 13 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.