Riksdagens Skrifvelse N:o 74

Riksdagsskrivelse 1896:74

26

Riksdagens Skrifvelse N:o 74.

N:o 74.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1896.
— •4- — Andra Kammaren — 11 — —

ijuli. -ir

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående föreskrifter rörande
barns och minderåriges användande vid offentliga förevisningar
och teaterföreställningar.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 4.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 20.)

Till Konungen.

1 en hos Riksdagen afgifven motion har anförts, hurusom kongl.
förordningarna af den 18 november 1881, angående minderåriges användande
i arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering, och
den 10 juli 1891, angående förbud för barn att nattetid idka viss försäljning
m. m., i ganska många hänseenden tillgodosett ett länge kändt
behof af skydd för vissa slag af minderårige yrkes- och näringsidkare
samt att, under det den förra förordningen hufvudsakligen afsåge att
skydda unge arbetares lif och lemmar för de faror och öfveransträngningar,
som de olika handteringarna kunde medföra, den senare förordningen
äfven sökt förekomma vådor af annat slag, som hotade de
minderårige, hvilka i städerna nattetid tillhandahölle tryckalster, blommor
och dylikt.

27

Riksdagens Skrifvelse N:o 74.

Mycket vore sålunda redan gjordt för att åt samhället söka bevara
sund till kropp och seder den ungdom, som genom eget arbete
måste lifnära sig. Man syntes dock hafva försummat att med något
lagbud värna en klass af olyckliga barn, uppväxande i förtryck _ och
elände och utsatta för både kroppsliga och moraliska faror, nemligen
de barn, som uppträdde i cirkus- och varieté-sällskap eller vid akrobaters
och andra gycklares föreställningar.

Af samvetslöse anhörige eller ledare för dylika sällskap och föreställningar
tvingades dessa barn med hot och misshandlingar att genomgå
en för deras sunda utveckling och för utsigten till en framtida
nyttig verksamhet ofta förderfbringande lärotid, till dess de nådde den
grad af skicklighet, att de blefve tillräckligt inkomstbringande för
»impressarion». Mot härmed förknippade missförhållanden af flerahanda
slag hade utlandets lagstiftning redan ingripit. I sammanhang dermed
hade i Frankrike stadgats förbud mot att använda barn under 13 år
som skådespelare, statister o. s. v. vid föreställningar å fäste scener
och varietélokaler; dock kunde undantag från detta förbud för vissa
fall af myndigheterna medgifvas.

Dessa bestämmelser i den franska lagstittningen syntes vara särdeles
förtjent^ af efterföljd äfven hos oss, helst derigenom å ena sidan
i myndigheternas hand lädes rätten att medgifva barns medverkan i
de skådespel, der sådant oundgängligen fordrades för den dramatiska
handlingen, men å den andra sattes en gräns för ett missbruk,
som man på vissa teatrar i vårt land hade tillfälle bevittna, nemligen
att barn af ganska späd ålder ofta qväll efter qväll finge tjenstgöra
som statister, i dansnummer m. m.

Med stöd af hvad sålunda anförts har i ofvanberörda motion väckts
förslag i syfte att åvägabringa de föreskrifter i ämnet, som må finnas
af behofvet påkallade.

Ofvannämnda förordning af den 18 november 1881 torde endast
afse industriella företag, och bestämmelser i det antydda syftet lära
alltså saknas i den svenska lagstiftningen. Vid sådant förhållande
finner Riksdagen synnerligen behjertansvärdt, att stadganden bringas
till stånd, hvarigenom det skydd, som redan lemnats minderårige för
de faror och öfveransträngningar, hvilka den industriella verksamheten
kan medföra, utsträckes till det område, hvarom nu är fråga.

Det skäl, som, enligt Riksdagens åsigt, kraftigast talar för behofvet
af dylika stadganden jemväl inom vårt land, är att barnens
intellektuella utveckling i väsentlig mån åsidosättes under den ganska
långa tid, som åtgår innan de hinna den grad af skicklighet i sitt yrke,

28 Riksdagens Skrifvelse N:o 74.

att de kunna offentligen uppträda, samt att befaras kan, det de sedermera,
underkastade vanans magt, förlora allt intresse för en nyttigare
verksamhet. °

Vidkommande den såsom efterföljansvärd angifna inskränkningen
af barns och. minderåriges användande vid offentliga teaterföreställningar,
delar Riksdagen härutinnan den uppfattning, som i sagda motion
gjort sig gällande.

På grund af hvad i ämnet förekommit får Riksdagen anhålla, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes lata utröna, om och till hvilken utsträckning
stadgande må kunna meddelas i syfte dels att förhindra barns och
minderåriges användande vid offentliga förevisningar, såsom lindansning,
konstridning, akrobatiska och andra konststycken, vid varieté- och dylika
föreställningar, dels att inskränka barns och minderåriges användande
vid offentliga teaterföreställningar samt, derest utredningen dertill föranleder,
i ämnet utfärda erforderliga föreskrifter.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 11 maj 1896.