Riksdagens Skrifvelse N:o 74

Riksdagsskrivelse 1894:74

I

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 74.

N:o 74.

Uppläst och godkänd hos Första''Kammaren den 5 maj 1894.
— — — •— Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående förskjutande af den väguppskattningsnämnderna
tillkommande ersättning m. rn.

(Statsutskottets utlåtande n.o 33 och memorial n:o 55.)

Till Konungen.

Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden den 9 sistlidne mars har Eders Kongl. Maj:t i en samma
dag aflåten proposition (n:o 50) föreslagit Riksdagen medgifva, att Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län skulle ega att,
intill dess de i 52 § af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet den 23 oktober 1891 omförmälda vägkassor i de särskilda
väghållningsdistrikten hunnit bildas, af om händer hafvande medel förskjuta
dels till vägstyrelserna, uppå behöriga reqvisitioner, de belopp,
som erfordrades för gäldande, enligt reqvisitionerna bilagda, af vägstyrelserna
granskade och godkända räkningar, ej mindre af den ersättning,
som enligt 50 § af nämnda lag tillkomme ordförande och ledamöter i
de särskilda nämnder, hvilk enligt 46 § i samma lag hade att uppskatta
årliga kostnaden för underhållet af allmän väg den tid, marken
vore bar, än äfven af de kostnader för skrifbiträde och expenser för
dessa nämnder, hvilka för fullgörande af nämndernas uppdrag kunde
ifrågakomma och borde af vägkassorna bestridas, allt med skyldighet för

Riksdagens Skrifvelse N:o 74.

5

vederbörande vägstyrelse att, så snart tillräckliga tillgångar hunnit
i vägkassan inflyta, godtgöra de sålunde förskjutna medlen mot återbekommande
af de till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifna
räkningarne, dels ock, likaledes mot ersättning af vederbörande vägkassa,
kostnaden för offentliggörande i länskungörelserna af vägnämndernas
uppskattningsinstrument.

Angående den del af Eders Kongl. Maj:ts förslag, som afser medgifvande
för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen att mot ersättning
af vederbörande vägkassa förskjuta kostnaden för offentliggörande
i länskungörelserna af vägnämndernas uppskattningsinstrument, har Riksdagen
icke ansett sig böra genom sitt beslut fastslå att, på sätt Eders
Kongl. Maj:ts förslag innebär, berörda kostnad skulle slutligen gäldas af
vederbörande vägkassa utan velat för närvarande lemna öppen frågan
om, hvem som i sjelfva verket slutligen bör vidkännas denna kostnad,
hvadan Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning har på det sätt
bifallits, att Riksdagen medgifvit, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i rikets samtliga län må ega att, intill dess de i 52 § af lagen
angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891
omförmälda vägkassor i de särskilda väghållningsdistrikten hunnit bildas,
af om händer hafvande medel förskjuta dels till vägstyrelserna, uppå behöriga
reqvisitioner, de belopp, som erfordras för gäldande, enligt reqvisitionerna
bilagda, af vägstyrelserna granskade och godkända räkningar,
ej mindre af den ersättning, som enligt 50 § af nämnda lag tillkommer
ordförande och ledamöter i de särskilda nämnder, hvilka enligt
46 § i samma lag hafva att uppskatta årliga kostnaden för underhållet
af allmän väg den tid, marken är bar, än äfven af de kostnader för
skrifbiträde och expenser för dessa nämnder, hvilka för fullgörande af
nämndernas uppdrag kunna ifrågakomma och böra af vägkassorna bestridas,
allt med skyldighet för vederbörande vägstyrelse att, så snart
tillräckliga tillgångar hunnit i vägkassan inflyta, godtgöra de sålunda
förskjutna medlen mot återbekommande, af de till Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande ingifna räkningar, dels ock, mot ersättning af den
det vederbör, kostnaden för offentliggörande i länskungörelserna af vägnämndernas
uppskattningsinstrument.

Stockholm den 5 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.