Riksdagens Skrifvelse N:o 73

Riksdagsskrivelse 1896:73

Riksdagens Skrifvelse N:o 73.

23

N:o 73.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1896.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändring i förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

(Lagutskottets utlåtande n:o 28.)

Till Konungen.

Under erinran derom, att under de sista åren i vårt land tillkommit
ett nytt slag af elektriska ledningar af betydlig längd, nemligen
de elektriska ledningar, som tjena belysningsändamål och arbetsöfverföring,
å hvilka kongl. förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 186G näppeligen torde kunna
tillämpas, har enskild motionär vid innevarande riksdag framhållit vigten
af lagstiftningens ingripande för att möjliggöra ifrågavarande ledningars
framdragande öfver främmande område och för att betrygga deras
ostörda fortvaro.

Denna fråga är, enligt Riksdagens tanke, i hög grad förtjent af
beaktande. Lagstiftningen kan ej undgå att taga hänsyn till den storartade
utveckling af industrien, som kan blifva följden, derest möjlighet
beredes att med elektricitetens hjelp begagna do väldiga naturkrafter,
som vårt land i så rikt mått cgor. Det går sålunda, enligt Riksdagens

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 73.

åsigt, ingalunda an att undanskjuta det i motionen uppkastade spörsmål
medelst en blott och bar hänvisning till de ingrepp i enskild eganderätt,
som måste tillåtas, derest ett allmännare användande af elektriska
kraftöfverföringar skall kunna ega rum. Visserligen är Riksdagen af
den ''mening, att inskränkningar i enskild eganderätt principielt icke
böra af lagen påbjudas till förmån för andra endast enskilda intressen;
men liksom hvarje annan regel medgifver äfven denna vissa undantag.
Gränsen mellan allmänt och enskildt intresse kan för öfrigt. understundom
vara ganska svår att fastställa, och det kan inträffa, att ett
till sin hufvudsakliga natur enskildt intresse i sig kan innefatta jemväl
ett allmänt intresse af ej ringa vigt; och det vill synas Riksdagen, som
om just beredande af möjlighet för en sådan storartad utveckling af
landets industri, som ett medgifvande i den rigtning motionären ifrågasatt
skulle kunna medföra, vore icke blott för den enskilde, utan äfven
från det allmännas synpunkt af synnerlig vigt och betydelse. Emellertid
kan detta ej för alla fall af elektrisk kraftöfvex-föring anses vara
händelsen. Någon allmän rätt att för elektriska kraftledningar expropriationsvis
använda område, som tillhör annan, bör sålunda, enligt
Riksdagens tanke, ej i lagen medgifvas, men å andra sidan är ett afgjordt
förbud mot dylik expropriation icke förenligt med tillbörlig omtanke
om industriens och dermed äfven samhällets utveckling.

Riksdagen håller alltså före, att frågan om rätt till expropriation
för framdragande af elektrisk kraftledning bör för hvarje specielt fall
afgöras och vara beroende på den utredning och undersökning, som kan
åvägabringas. Endast för den händelse, att undersökningen ådagalägger,
att ett större enskildt men äfven från det allmännas synpunkt
vigtigt intresse tillgodoses genom den elektriska kraftledningens anläggande,
bör det medgifvas enskilde personer eller bolag rätt att tilltvinga
sig upplåtelse eller begagnande af derför behöfligt område. Hithörande
förhållanden synas lämpligast böra pröfvas af Eders Kongl. Maj:t,
och under sådan förutsättning anser Riksdagen en lagändring i motionens
syfte vara att förorda.

Äfven en annan sida af saken måste emellertid beaktas. De
elektriska kraftledningarna kunna nemligen medföra fara för personers
lif och egendom, och det måste derför anses högeligen vigtigt, att tillåtelse
till dylika ledningars uppsättande medgifves endast under förutsättning
och vilkor, att betryggande säkerhetsåtgärder mot hvarje
fara i detta afseende vidtagas. Jemväl härutinnan synes Eders Kongl.
Maj:t lämpligen för hvarje särskilt fall kunna stadga erforderliga bestämmelser.

25

Riksdagens Skrifvelse N:o 73.

Med stöd af det anförda, och då Riksdagen anser, att en lagstiftning
i motionens syfte skulle under de förutsättningar, som ofvan angifvits,
lända till fördel för vigtiga såväl allmänna som enskilda intressen,
föranlåtes Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda,
huruvida och i så fall under hvilka vilkor och inskränkningar det må
anses lämpligt och nyttigt, att den, som vill anlägga elektrisk ledning
för. belysning eller kraftöfverföring, må berättigas att, äfven der godvillig
uppgörelse icke kan träffas, ej mindre draga sådan ledning öfver
annans område än äfven beredas säkerhet för ledningens ostörda framtida
begagnande, samt, derest utredningen skulle dertill föranleda, för
Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, som för sådant ändamål
kunna anses erforderliga.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 13 maj 1896.

Rih. till Riksd. Prat. 1896. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft.

4