Riksdagens Skrifvelse N:o 73

Riksdagsskrivelse 1894:73

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 73.

N:o 73.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 maj 1894.

— — — — Andra Kammaren — 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen angående ordnandet af pensionsförhållandena
vid intendenturcorpsen.

(Statsutskottets utlåtande n:o 39.)

Till Konungen.

Uti en den 26 sistlidne januari till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 34) har Eders Kong!. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att medgifva, att fältintendenter, intendenter och förvaltare
vid intendenturcorpsen måtte få förklaras berättigade att, under de
vilkor i öfrigt, som för åtnjutande af fyllnadspension finnas stadgade
uti cirkuläret den 22 juni 1877 angående ny pensionsreglering för armén,
vid fylda 60 lefnadsår tillträda den dem enligt samma cirkulär
tillkommande pension.

Af den åberopade omständigheten att för de förutvarande regementsintendenterna
varit stadgad rätt att vid fylda 60 lefnadsår tillträda
fyllnadspension, synes Riksdagen icke ovilkorligen böra följa, att för den
nya intendenturcorpsen i dess helhet samma bestämmelse skall antagas,
enär af corpsens ifrågavarande tjenstebefattningar icke alla äro likstälda
med de förutvarande regementsintendenternas. Om det också må befinnas
lämpligt, att de 54 intendenterna i denna corps erhålla rätt till
fyllnadspension vid samma ålder som de med dem likstälda regementsintendenterna,
d. v. s. vid 60 lefnadsår, och att således dem ålägges
att afgå från tjensten vid 63 års ålder, för att man må hafva visshet, att

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 73.

de i tjenst varande intendenterna ega den kroppsliga rörlighet och uthållighet,
som utan tvifvel deras tjenst i synnerhet i krig fordrar, äfvensom
att bland de pensionerade vid mobilisering tinnes någon tillgång
till reserver, har Riksdagen deremot i afseende å de 9 fältintendenterna
och de 53 förvaltarne, hvilkas befattningar icke i allmänhet torde kräfva
samma rörlighet och spänstighet som intendenternas utan synas mera
likstälda med vanliga civila tjenster, ansett rätten till fyllnadspension
böra inträda först vid 65 år och skyldighet att afgå från tjensten med
sådan pension vid 68 lefnadsår, hvilket skulle medföra en väl behöflig
besparing i de betydande kostnaderna för arméns pensionering. Riksdagen
styrkes i denna uppfattning af det förhållandet, att medelpensionsåldern
för de civile tjensteinnehafvarne är omkring 67 år och att ett
ganska stort antal af dem, nemligen de, som innehafva de ansträngande
domareembetena, har skyldighet att afgå från tjensten först vid 70
lefnadsår samt att andra civila embets- och tjensteman kunna qvarstå i
tjenst äfven efter denna tid.

Härtill kommer, hvad särskildt förvaltarne angår, att, då i alla
händelser vid mobilisering deras antal måste genom anställande af
reservförvaltare betydligt ökas, svårighet icke torde uppstå att för de
poster, som möjligen skulle kräfva större mått af kroppslig rörlighet,
använda de yngre af de ordinarie förvaltarne samt i öfrigt reservförvaltare
och deremot låta de äldre förvaltarne, som ju ej kunna vara så
särdeles många, qvarstanna vid den mera lugna tjenstgöringen vid depoterna.

På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen på det sätt bifallit
Eders Kong]. Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen medgifvit,
att fältintendenter, intendenter och förvaltare vid intendenturcorpsen
må förklaras berättigade att, under de vilkor i öfrigt, som för
åtnjutande af fyllnadspension finnas stadgade uti cirkuläret den 22 juni
1877 angående ny pensionsreglering för armén, få, intendenter vid fylda
60 lefnadsår samt fältintendenter och förvaltare vid fylda 65 lefnadsår,
tillträda den dem enligt samma cirkulär tillkommande pension.

Stockholm den 2 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.