Riksdagens Skrifvelse N:o 71

Riksdagsskrivelse 1889:71

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

1

N:o 71.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1889.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, rörande förbud mot införsel af
margarin och oleomargarin sam t mot tillverkning af margarin

m. m.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts.n:o 1 utlåtande n:o 14).
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 2 utlåtande n:o 26).

Till KonungSn.

Uti särskilda inom Riksdagen väckta motioner har föreslagits, att
Riksdagen måtte göra framställning derom att Eders Kongl. Maj:t täcktes
utfärda förbud så väl mot införsel af konstsmör eller margarin och af oleomargarin,
som ock mot tillverkning af konstsmör inom riket, samt förordna,
att vara, som under namn af smör af mjölk eller grädde i landet införes,
skall, innan den från tullverket utlemnas till importören, af sakkunnig person
undersökas för utrönande att varan icke innehåller andra fettämnen än mjölkfett;
och har till stöd för detta förslag hufvudsakligen anförts, hurusom det
icke lede tvifvel, att Sveriges smörexport på England och det svenska smörets
anseende på verldsmarknaden komme att lida väsentligt afbräck, derest
Bill. till Riksd. Prot. 1889. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Käft. 1

2 Riksdagens Skrifvelse, N:o 71.

margarin linge i Sverige tillverkas och derifrån utföras; att häruti läge en
så allvarlig fara för landets modernäring, att det vore en pligt för statsmagterna
att emot denna fara vidtaga tillräckligt verksamma åtgärder; samt
att något verksamt skydd för vår utländska smörmarknad icke kunde sökas
på annan väg än genom förhud.

Under sistlidet år har statsrådet och chefen för kongl. civildepartementet
tillkallat sakkunnige personer för att inom departementet biträda vid
omarbetning af den nu gällande lagstiftning angående margarin, hvarefter
dessa personer den 24 november samma år aflemnat ett förslag till förordning
angående försäljning och tillverkning af nämnda vara.

I detta förslag hafva komiterade utgått från den förutsättning, att eu
lagstiftning på det nu förevarande området borde medgifva så väl införsel
till och tillverkning inom riket som ock utförsel af margarin eller konstsmör.
Att stadga förbud emot införsel och tillverkning af denna vara hafva komiterade
ansett innebära en orättvisa mot de mindre bemedlade befolkningsklasserna,
för Indika margarinen, om den på rätt sätt bereddes, på grund af
prisbillighet och näringsvärde, enligt komiterades åsigt, utgjorde ett särdeles
lämpligt födoämne. En sådan åtgärd hafva komiterade antagit jemväl
vara ur ekonomisk synpunkt oklok. Komiterade hafva sålunda funnit lämpligt
föreslå skärpta bestämmelser i ändamål att förhindra, det margarin utbjudes
och försäljes såsom natursmör. Ett verksamt skydd mot dylika smörförfalskningar
hafva komiterade trott kunna åstadkommas derigenom, att på
statens bekostnad i Göteborg inrättades en särskild smörkontrollbyrå, som
uteslutande sysselsatte sig med undersökningar af smörprof.

Den första af de förutsättningar, från hvilka komiterade utgått eller
antagandet att förbud emot tillverkning och försäljning af margarin skulle
innebära en orättvisa emot dp mindre bemedlade samhällsklasserna, stödjer
sig derpå, att margarinen på grund af prisbillighet och näringsvärde skulle
utgöra ett särdeles lämpligt födoämne.

I fråga om prisbilligheten visar det sig väl, att margarinen här i
hufvudstaden står i lägre pris än till och med det så kallade landtsmöret —
hvilket torde vara det slag af smör, som de mindre bemedlade samhällsklasserna
i allmänhet använda — i det att minuthandelspriset här i Stockholm
för närvarande är å margarinen omkring 1 krona 20 öre och å landtsmöret
omkring 1 krona 75 öre per kilogram; men prisskilnaden mellan
margarinen och natursmöret ställer sig ringare i öfriga delar af landet,
hvarest enligt sistlidet års markegångspris natursmöret i medeltal försåldes
för 1 krona 50 öre per kilogram.

Vid bedömandet af prisförhållandet emellan margarinen och natursmöret,
bör man emellertid noga beakta, att natursmöret i fråga om flera

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

3

särskilda användningssätt har obestridliga företräden framför margarinen,
hvadan det icke kan anses ådagalagdt, att margarinen, oaktadt sitt billigare
pris, är i förhållande till sitt värde prisbilligare än natursmöret.

Det torde jemväl böra uppmärksammas, att för de mindre bemedlade
samhällsklasserna gifvas andra fettämnen, som i förhållande till sitt pris
hafva större näringsvärde än så väl margarin som natursmör, såsom fläsk,
flott och ister.

Den andra förutsättningen, som legat till grund för komiterades förslag,
hvilar derpå, att förbud mot tillverkning och försäljning af margarin skulle,
med afseende å den stora betydelse, som denna vara å verldsmarknaden erhållit,
vara en ur ren ekonomisk synpunkt oklok åtgärd. Jordbruksnäringen,
åtminstone i flera delar af vårt land, har under det sista årtiondet i mera
än ett hänseende haft att kämpa mot ett ekonomiskt betryck, som i en del
trakter antagit den mest oroväckande omfattning och för fosterlandsvännen
uppväckt de allvarligaste farhågor. Under allt detta betryck, som i synnerhet
under åren 1885—1887 ökats och nätt, såsom man vågar hoppas, sin
höjdpunkt, har emellertid för idkaren af vår främsta modernäring förefunnits
möjligheten att till något så när fördelaktiga pris afsätta de genom rnejerihandtering
förädlade jordbruksprodukterna och i främsta rummet smöret.
Ladugårdsskötseln har sålunda med all flit omhuldats och beredt ett tjenlig!
sätt för användningen af den spanmål, som under flera år svårligen stått att
utan förlust sälja, men, i ladugården uppfodrad, sålunda kommit jorden till
godo och i sin mån framkallat nya rikliga skördar. Mejerihandteringen har
derigenom blifvit eu af landtbrukets bästa inkomstkällor.

Exporten af natursmör från vårt land, hvilken utgör en högst vigtig
faktor för vårt jordbruks bestånd, har äfven år efter år ökats, och skilnaden
emellan införsel och utförsel af varan visar allt mera ett för landet
gynsamt öfverskott. Hvarje väsentligare rubbning i denna export skulle för
jordbruket vara ett kanske ohjelpligt slag.

Nu visar emellertid erfarenheten från andra länder att, der margarinfabrikationen
fått insteg, mejerihandteringen så småningom lidit ett svårt afbräck.
Denna fara hotar icke genom sjelfva konkurrensen emellan de begge
olika slagen af produkter, ty kunde hvar och en för sig behållas omängd
och oblandad, så blefve margarinen icke någon farlig medtäflare för natursmöret,
Hvardera varan finge dä behålla sin marknad och sina afnämare
samt gälla för hvad den borde. Men den egentliga och verkligen allvarsamma
fara, som mejerihandteringen tillskyndas genom margarinfabrikationen,
består uti den förfalskning af natursmör medelst tillsats af margarin, hvilken
förfalskning så ofta och allmänt visar sig der margarinen blifver allmännare
och genom hvilken förfalskning ett helt lands natursmör så lätt kan falla i

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

pris och anseende å den utländska marknaden. Det torde jemväl varit en
sådan sammanblandning af natursmör med konstsmör, som uti väsentlig grad
förorsakat, att det holländska smöret, hvilket för två tiotal af år sedan å
den engelska marknaden stod främst i pris och anseende, numera betydligt
sjunkit uti begge dessa hänseenden, och äfven Normandie, som förut kunnat
uppvisa en högst betydlig smörexport på England, har genom sådana smörblandningar
lidit en stor nationel förlust.

Hvad nu vårt eget land angår, kan väl erfarenheten ännu icke
anses hafva gifvit oss några lärdomar i detta fall; men det torde icke
böra lemnas utan allt afseende, att i Danmark offentligen uttalats, att
det skulle vara för det danska smörets anseende synnerligen gynsamt,
om för framtiden någon smörblandningsindustri ej företoges ä svenska
margarinfabriker, enär svenskt smör i England understundom såldes under
namn af dansk vara.

Komiterade hafva uti sitt förslag såsom korrektiv emot möjligen förekommande
smörblandningar hemstält, att allmän åklagare samt af polismyndighet
eller föreståndaren för statens smörkontrollbyrå dertill särskilt
förordnad person skulle ega att af smör eller smör liknande vara, som vore
afsedd till utförsel ur riket, eller som till riket infördes eller inom riket
hölles till salu, taga prof för utrönande, huru vida varan vore att anse såsom
margarin.

Mot detta förslag torde böra erinras, att en sådan rätt till undersökning
skulle blifva utan all praktisk betydelse uti nu förevarande hänseende
eller till kontroll å vår exporterade vara, derest icke all sådan till
utförsel afsedd vara ovilkorligen undersöktes. En sådan obligatorisk undersökning
af en så stor qvantitet smör som t. ex. 14,790,720 kilogram —
1888 års export — motsvarande ungefär 300,000 drittlar, skulle sålunda
omfatta lika många prof som drittlarnes antal, eller omkring 1,000 stycken
för hvarje söckendag under året. Dét inses lätt hvilket drygt arbete detta
skulle medföra, huru kostsam denna undersökning skulle blifva — ersättningen
för undersökning af ett ensamt prof är af komiterade föreslagen till
4 kronor — och huru ytterst svårt det skulle vara att med erforderlig
skyndsamhet verkställa kontrollen, så att det till exporthamnarne försända
smöret icke qvarhölles längre än hvad som vore för exportören och varan
nyttigt. Men oafsedt alla dessa omständigheter, uppställer sig i fråga om
en sådan undersökning en annan betänklighet, den nemligen att, efter hvad
man får såsom ett konstateradt faktum antaga, en förfalskning af natursmör
med 15 procent margarin och i vissa fäll långt deröfver kan ega rum utan
att förfalskningen kan kemiskt ådagaläggas.

Riksdagens Skrifvelse N:o 71. 5

Vid sådana förhållanden lärer komiterades förslag beträffande ifrågavarande
undersökning icke kunna antagas. Blefve undersökningen icke ovilkorlig
i fråga om all till utförsel afsedd vara, vore föreskriften om rätt till
undersökning nästan fullkomligt värdelös; gjordes undersökningen deremot
obligatorisk, blefve den i hög grad kostsam och besvärlig utan att ändock
motsvara sitt ändamål.

Icke heller genom en föreskrift om upprätthållande af en skilnad i
färgen mellan margarinen och natursmöret vinnes någon säker garanti för
förvexling med eller sammanblandning af beggedera . Om, såsom två af komiterade
föreslagit, margarinen endast skulle få förekomma hvit såsom ofärgadt
vintersmör eller med en svag gul färg, kunde väl detta i allmänhet blifva
ett särskiljande kännetecken för margarinen, då denna förekomme oblandad,
men ingalunda leda till någon upplysning i fråga om eller förhindra sammanblandningen
af natursmör med margarin. Att åter föreskrifva, att margarinen
endast finge förekomma med någon färg, ännu mera afvikande från
natursmörets — såsom blå eller röd — torde icke heller leda till målet
enär sådan färg lärer kunna på kemisk väg borttagas.

Enda utvägen till förekommande af en sådan sammanblandning synes
Riksdagen sålunda vara ett förbud emot införsel af oleomargarin och margarin
samt emot tillverkning inom riket af margarin eller konstsmör. Om på detta
sätt margarinen helt och hållet förbjödes i vårt land, skulle den största möjliga
trygghet vinnas emot den sammanblandning eller förfalskning, af hvilken
sa synnerligen stora vådor kunna befaras, och derigenom skulle förvärfvas
de säkraste garantier för vårt natursmörs fullkomliga äkthet, hvilket mera
än någonting annat skulle bidraga att främja vår marknad på England.
Vårt land vore i sådant fäll icke den första stat, som begagnade sig af en
sådan åtgärd. Canada och några af Nordamerikas förenta stater hafva med
afseende å de vådor, margarinfabrikationen medfört för mejerihandteringen
och särskilt med hänsyn till den amerikanska margarinens i sanitärt afseende
skadliga egenskaper, redan vidtagit en sådan försigtighetsåtgärd. Och
för en dylik har inom Danmarks representation uttalats stark anslutning,
ehuru lagstiftaren genom den i april månad 1888 utfärdade margarinlagen
tills vidare i detta hänseende endast stadgat, att inrikesministern må, så
framt han finner det nödvändigt, förbjuda all utförsel af margarin från
landet. På samma gång denna lag uti danska riksdagen behandlades, uttalades
emellertid från flera håll den farhågan att, om Sverige toge steget
fullt ut och stälde sig på den s. k. rena ståndpunkten, Sverige derigenom
otvifvelaktigt skulle uti England vinna ett afgjordt försteg i fråga om sin
smörmarknad — en farhåga, som lärer i sin män hafva bidragit att motivera
det åt inrikesministern grina bemyndigandet att förbjuda utförsel af margarin.

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

Vid bedömande, å ena sidan, af mejerihandteringens värde i nationalekonomiskt
hänseende och, å den andra, af margarinfabrikationens, torde
böra uppmärksammas, hurusom, under det att smörproduktionen lemnar en
af våra allra främsta utförselartiklar, som i öfverskott gaf under treårsperioden
1883—1885 40,739,706 kronor och under treårsperioden 1886—1888
56,093,474 kronor, margarinfabrikationen deremot, åtminstone icke för närvarande
eller under den närmaste framtiden, torde kunna komma att utvecklas
till någon större nationalekonomisk betydelse. Såvida margarinen
skulle komma att tillverkas af oleomargarin och icke af andra fettämnen,
såsom svinister, måste, om fabrikationen skulle erhålla någon större utveckling,
råvaran till allra största delen införas från andra länder, enär beredningssättet
för oleomargarinen förutsätter att endast alldeles färsk talg skall
dertill användas; och sådan talg i större myckenhet lärer endast kunna erhållas
uti stora städer eller vid större slagterier. Det har äfven visat sig,
att det varit Amerika, som till största delen försett Holland med erforderlig
oleomargarin; och efter hvad Riksdagen erfarit, har den enda af margarinfabrikerna
i vårt land, som idkar fabrikationen i någon större omfattning,
användt importerad oleomargarin till stor mängd.

Hvad slutligen beträffar frågan huru vida vara, som under namn af
smör af mjölk eller grädde i landet införes, bör innan den från tullverket
utlemnas till importören, undersökas för utrönande att varan icke innehåller
andra fettämnen än mjölkfett, lärer en sådan undersökning blifva en ovilkorlig
följd af ett införselförbud beträffande margarin, enär ingen säkerhet
eljest gifves, att ett sådant förbud blefve effektivt. Visserligen torde emot
en sådan obligatorisk undersökning kunna göras två anmärkningar. Den
ena beträffande det besvär och den kostnad, som af undersökningen föranledas,
men i detta hänseende torde böra uppmärksammas, att, då vår införsel
af smör för närvarande endast utgör 16,o;; procent af utförselbeloppet,
undersökningen af den införda varan komme att medföra endast en obetydlig
kostnad emot den, som skulle uppstå, om den af komiterade föreslagna undersökningen
blefve i obligatorisk form fastslagen. Den andra anmärkningen
skulle afse den osäkerhet, beträffande undersökningens resultat, som här ofvan
blifvit framhållen. Ovedersägligt möter i detta hänseende en brist, men dä
undersökningen af den införda varan endast afser ett korrektiv emot införsel
af margarin och förfalskadt natursmör, torde man kunna ätnöjas med den
relativa säkerhet, som i detta fäll kan på kemisk väg ernås, isynnerhet som
det torde kunna förutsättas att undersökningsmetoderna skola allt mer förbättras
och lemna allt säkrare resultat.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla, att
Eders Kongl. Maj:t täckes utfärda förbud dels så fort ske kan emot införsel

Riksdagens Skrifvelse N:o 71. 7

af margarin och oleomargarin, dels ock emot tillverkning inom riket af
margarin, äfvensom förordna att vara, som under namn af smör af mjölk
eller grädde i landet införes, skall, innan den från tullverket utlemnas till
importören, af sakkunig person undersökas, för utrönande att varan icke
innehåller andra fettämnen än mjölkfett.

Stockholm den 18 maj 1889.

Med undersåtlig vördnad.

v