Riksdagens Skrifvelse N:o 70

Riksdagsskrivelse 1890:70

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 70.

Nio 70.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1890.
— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen med förslag till förklaring
af 17 kap. 6 § handelsbalken angående företrädesrätt till
betalning för tionde.

(Lagutskottets utlåtande n:o 54.)

Till Konungen.

För afrad, tionde och all annan afgäld af fast egendom åtnjuter enligt,
17 kap. 6 § handelsbalken, den företräde till samma jord, som den
ränta eger, der den ej längre stått inne, än i 17 kap. jordabalken stadgadt
är. År gäldenär sjelf ej jordegare, njuter den, som afgälden eger,
samma förmån i lösören.

Då genom löneregleringar, uppgjorda i enlighet med bestämmelserna
i förordningen angående allmänt ordnande af prestei’skapets inkomster den
11 juli 1862, all tionde, vare sig tertial-, smör-, ilsk- eller qvicktionde,
blifvit i nästan alla rikets församlingar utbytt mot bestämda afgifter,
kunde det synas, som borde dessa afgifter utgå med samma förmånsrätt
som den tionde, i hvars ställe de trädt. I brist af uttrycklig bestämmelse
härom har emellertid lagskipningen icke gått i sådan rigtning utan
hafva domstolarne förklarat framstälda yrkanden om förmånsrätt för dylika
afgifter sakna stöd af lag.

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 70.

Vid tiondens utbytande mot bestämda afgifter torde dock eu sådan
följd deraf, som berörda lagtillämpning innefattar, icke hafva varit afsedd.
Billigheten synes också fordra, att presterskapet icke genom de efter år
1862 fastställa löneregleringar försättes i en sämre ställning i förevarande
afseende än den, hvaruti det förut befann sig. Mistningen af dylika afgifter
af fast egendom skulle ofta blifva för presterskapet högst känbar
och möjligen i något fall kunna innebära förlust af större delen af ett
års inkomst. För öfrigt skulle förlusten stundom drabba församlingen;
ty om också den i 11 § af förordningen den 11 juli 1862 meddelade bestämmelse,
att församlingens afgifter till presterskapet skola af utsedda
uppbördsman under församlingens gemensamma ansvar till presterskapet
aflemna^ och redovisas, icke kan tydas derhän, att församlingen jemväl
skall ansvara för sådana afgifter, som af de betalningsskyldige icke kunna
utkräfvas, så torde likväl åtskilliga löneregleringar vara så uppgjorda, att ett
dylikt ansvar, på grund af löneregleringens ordalydelse, verkligen måste
anses åligga församlingen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då hvad Riksdagen
anser i förevarande afseende böra gälla, på det närmaste ansluter sig till
redan bestående lagstiftning, har Riksdagen, hos hvilken framställningar
i ämnet skett, för sin del antagit följande

F förklaring

af 17 kap. 6 § hanclelsbalken angående företrädesrätt till betalning för tionde.

Härigenom förklaras, att med det i 17 kap. 6 § handelsbalk^] förekommande
stadgande, att för afrad, tionde och all annan afgäld af fast
egendom har den företräde till samma jord, som den ränta egen, der den
ej längre stått inne än i 17 kap. jordabalken sägs, och att, om gäldenär
sjelf ej är jordegare, den, som afgälden eger, njuter samma förmån i lösören,
afses äfven det fall, att tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller
qvicktionde, blifvit genom lönereglering utbytt mot bestämda afgifter.

Stockholm den 14 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad.