Riksdagens Skrifvelse N:o 6

Riksdagsskrivelse 1894:6

Riksdagens Skrifvelse N:o 6.

7

N:o 6.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 mars 1894.
— — — — Andra Kammaren den 7 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående af Riksdagen beslutade
ändringar i rikets grundlagar.

(Konstitutionsutskottets memorial n:o 1.)

Till Konungen.

Vid numera företagen pröfning af de till slutligt afgörande vid
innevarande riksdag lagligen beredda förslag till ändringar i rikets
grundlagar har Riksdagen för sin del godkänt och antagit följande
förslag nemligen:

l:o) om ändring af §§ 51, 63, 91, 93 och 95 regeringsformen;

2:o) om ändring af § 74 regeringsformen;

3:o) om ändring af §§ 6, 13, 15, IG, 22 och 28 riksdagsordningen;

4:o) om ändring af § 25 riksdagsordningen;

5:o) om ändring af § 71 riksdagsordningen.

Enligt de af Riksdagen sålunda fattade beslut skulle förenämnda
grundlagsparagrafer erhålla följande lydelse:

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 6.

Regeringsformen.

§ 51.

I de fall, då Konungen eller regenten eller statsrådet sammankallar
Riksdagen, fastställes tiden för dess sammanträde efter sjunde
och inom tjugonde dagen från den, då kallelsen blifvit uti allmänna
tidningarna kungjord.

§ 63.

Dessutom böra, för oförsedda händelser, tvänne särskilda tillräckliga
summor anslås och till utbetalning å riksgäldskontoret anvisas; den
ena att vara tillgänglig, då Konungen, till rikets försvar eller andra
högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela statsrådets tankar
deröfver blifvit inhemtade, finner den vara oundvikligen nödig; den
andra att, vid infallande krig, af Konungen lyftas, sedan Han statsrådet
in pleno hört och Riksdagen sammankallat. Riksdagens förseglade
anordning å sistnämnda summa må ej förr brytas, eller summan af
fullmägtige i riksgäldskontoret utbetalas, än sedan riksdagskallelsen
blifvit i allmänna tidningarna kungjord.

§ 91.

I den händelse 39 § omtalar, att Konungen, efter företagen resa,
utöfver tolf månader ur riket blifver, sammankalle regenten eller statsrådet,
då det riksstyrelsen förvaltar, genom öppet påbud Riksdagen,
och läte kallelsen inom femton dagar efter berörde tids förlopp uti allmänna
tidningarna kungöra. Sedan Konungen derom underrättad blifvit,
men han ändock icke till riket återkommit, tage Riksdagen den författning
om rikets styrelse, hvilken Riksdagen nyttigast finner.

§ 93.

Då Konung dör och tronföljaren ännu omyndig är, utfärde statsrådet
kallelse å Riksdagen, hvilken kallelse inom femton dagar efter

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 6.

Konungens död skall i allmänna tidningarna kungöras. Riksdagen ege,
utan afseende på något den aflidne Konungens testamente angående
riksstyrelsen, att förordna en, tre eller fem förmyndare, som, intill dess
Konungen myndig blifver, regeringen i Dess namn, efter denna grundlag,
må utöfva.

§ 95.

Om, emot förmodan, regenten eller statsrådet underläte att i de
fall, nästföregående fyra §§ omförmäla. Riksdagen genast sammankalla,
då åligge det ovilkorligen rikets hofrätter att, genom offentliga kungörelser,
Underrättelse härom meddela, på det Riksdagen må kunna
sammankomma, att sin och rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan
Riksdag sammanträder å tjugonde dagen efter den, då regenten eller
statsrådet sist bort kallelse dertill kungöra.

O o

o

§ 74.

Från den dag, då, enligt beslut af Konungen i statsrådet och
efter utfärdande af riksdagskallelse, rikets krigsmagt eller någon del
deraf ställes på krigsfot, vare sig för upprätthållande af rikets neutralitet,
derest den, vid krig mellan främmande magter, af någon bland
de krigförande skulle hotas eller kränkas, eller för afvärjande af ett
befaradt eller börjat angrepp, och intill den dag, då krigsmagten skall
återgå till fredsfot, ege Konungen att i den ordning, på det sätt och
på de vilkor samt med den skyldighet för staten till ersättning, som
bestämmas i särskild af Konungen och Riksdagen samfäldt stiftad lag,
låta af kommuner eller enskilda utfordra förnödenheter och tjenstbarheter,
som må vara att i orten tillgå och som erfordras för fyllande af
sådana krigsmagtens oundgängliga behof, hvilka icke på annat sätt
kunna med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses.

o «

o

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Htift.

2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 6.

Riksdagsordningen.

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola, till ett antal af etthundrafemtio
och för en tid af nio år, utses af landstingen och stadsfullrnägtige
i de städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd,
utgör en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område,
väljes en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel
af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,
väljes dock en riksdagsman.

4. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena
i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio,
skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest öfverskjuter de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera
välja ytterligare en riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna
grunder eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; dock må
hvad sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans
rätt att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting deltaga, må, så länge då gällande
bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarne
länder till efterrättelse, stadens rätt att utse riksdagsman inträda allenast
i det fall, att ledighet uppstår i den valkrets, staden förut tillhört.

7. Åro icke, då tillämpning skall ske af den i mom. 5 nämnda
bestämmelse, så många ledigheter inom kammaren, att nya valkretsar,
som i följd af stadgandet i näst förestående mom. ännu ej utsett riksdagsmän,
samt gamla valkretsar, för hvilka ökning af antalet riksdagsmän
bör ega rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande af rättigheten
att välja fullt antal riksdagsmän, skall, i afseende å ordningen för sagda
rättighets utöfning dessa valkretsar emellan, gälla till efterrättelse: att
nya valkretsar ega företräde framför äldre; att bland två eller flera nya
valkretsar företrädet tillkommer den, som tidigast utträdt ur landsting;
att valkretsar, för hvilka tillökningen i riksdagsmännens antal är grundad
på stadgandena i mom. 2, ega företräde framför valkretsar, för hvilka

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 6.

eådan tillökning härleder sig från föreskrifterna i mom. 4; att bland
sådana valkretsar, hvilka på grund af stadsgandena i mom. 2 ega välja
ökadt antal riksdagsmän, den har företrädet, för hvilken detta antal är
störst, eller om antalet är lika för två eller flera valkretsar, den bland
dem, hvars folkmängd mest öfverskjuter de tal, som enligt samma mom.
äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarne; att bland
sådana valkretsar, hvilka jemlikt mom. 4 ega utse ökadt antal riksdagmän,
företrädet tillkommer den, för hvilken det i samma mom. omnämnda
folkm ängd söfverskott. är störst; samt att i de fall, der folkm ängd söfverskottet,
såsom lika stort för två eller flera valkretsar, ej kan tjena till
grund för bestämmande af företrädet dem emellan, detta skall afgöras
genom lottning inför chefen för justitiedepartementet i närvaro af tre
bland fullmägtige i rikets bank och tre bland fullmägtige i riksgäldskontoret.

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio,
deraf etthundraferntio för landet och åttio för städerna, väljas
för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början året
näst efter det, under hvilket valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas
köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas
antal etthundraferntio, skola, för ernående af det bestämda
antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis,
indelas i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Ofverstiger
domsagornas antal etthundraferntio, skola, i den män sådant, erfordras,
domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda
folkmängden, förenas, två och två, till eu valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en
åttiondedel af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd
en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel
af städernas folkmängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt,
ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som,
med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för
uppnående af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock riksdagsmännens
antal för hvar och cn af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig
berättigar dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman,

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 6.

bestämmes, efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen.
Den ordning, som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid
de val, hvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping
eller annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om
riksdagsmannaval fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning
varder faststäld.

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än åttio tvåhundratrettiondedelar
af folkmängden i hela riket, skall det här ofvan föreskrifna
antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och för
städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.
Det antal riksdagsmän, som sålunda bör utses för landet och för
städerna, bestämmes af Konungen vid fastställande af den i mom. 4
omförmälda ordning, dervid i öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 skola
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 15.

Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas inom september
månads utgång näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.

Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest riksdagsman för
Andra Kammaren innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit,
verkställes ofördröjligen inom den valkrets, som utsett den afgångne,
nytt val för den återstående tiden.

§ 16.

Å landet väljes riksdagsman medelst elektorer. För hvarje
kommun utses inför kommunalstämmans ordförande en elektor och derutöfver,
efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen. Desse
elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför domhafvanden i den
domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om två domsagor äro
förenade till en valkrets, inför domhafvanden i den af dessa domsagor,
hvilken den största folkmängden egen

I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför
magistraten en elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden,
en för hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer sammanträda till
riksdagsmannaval inför magistraten i den stad inom valkretsen, som
största folkmängden egen

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 6.

Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega dock
begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade
så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun
väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande eller
magistrat, varder sådant meddeladt Konungens befallningshafvande, som
från öfriga till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades
röster och utfärdar kungörelse om utgången, efter thy som de flesta
afgifna rösterna varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kan
frågan icke förr, än en tid af fem år derefter förflutit, å nyo upptagas.
Beslutas åter förändringen, träder den i kraft vid det val, som näst
efter en månad från kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller för
en tid af minst fem år, hvarefter beslut om dess upphörande kan på
lika sätt som om dess införande fattas. Vid de omedelbara valen afgifvas
rösterna, särskildt för hvarje kommun, inför kommunalstämmas
ordförande eller magistrat; och skola för rösternas sammanräknande
och fullmagts utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen
insändas, för kommunerna å landet till dombafvanden och
för städerna till magistraten i den stad, som största folkmängden eger.

I stad, som bar att ensam sända en eller flere riksdagsmän, förrättas
valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän
skola utses, staden, på sätt om val till stadsfullmägtige är stadgadt,
kunna indelas i valkretsar. I stad, der magistrat ej finnes, skall den
för sådan stad särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den
befattning med riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18, 20
och 22 tillhör magistrat eller dess ordförande.

§ 22.

1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,
må han deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande
i valorten eller, der fråga om val för flera domsagor eller städer
handlagts inom särskilda län, hos befallningshafvanden i det län, der
slutliga handläggningen skett. För det ändamål eger klaganden hos
domhafvande eller magistrat, som slutligen handlagt valfrågan, äska
behörigt protokollsutdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar
derefter bör till klaganden utlemnas; och skall han, vid förlust af talan,
sist inom åtta dagar efter valförrättningens slut ingifva sina besvär till
Konungens befallningshafvande, som, på sätt i 11 § stadgas, lemnar
vederbörande tillfälle att sig förklara samt sist innan nästa dags utgång,

14 Biksdagens Skrifvelse N:o 6.

efter det den för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, sitt
utslag i måleF utfärdar.

2. Den med Konungens befallningshafvandes utslag missnöjde
eger att, sist inom åtta dagar efter deraf erhållen de], till Konungens
befallningshafvande inlemna sina besvär, stälda till Konungen, hvarefter
med målet vidare så förhålles, som ofvan i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord
afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende
derå, om afsägelsen egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna §
och, om afsägelsen efteråt skett hos Konungens befallningshafvande,
enligt mom. 2.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de
ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa
riksdag genom val fyllas, hvarefter Konungen anbefaller dess befallningshafvande
föranstalta, att nya val anställas.

Om emellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom
ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när
den afgångne tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om nytt val;
och, då den afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten
göra anmälan hos Konungen, som förordnar om nytt vals anställande.

a

Q

§ 25.

Befinnes vid riksdagsmannaval, hvilka böra med slutna sedlar
förrättas, valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller
färre, än som vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon
tvetydighet i anseende till den eller de valdes namn, skall samma sedel
anses ogild.

Åro valsedlar till större antal än hälften ogilda och finnes det
inverka på valets utgång, varde nytt val anstäldt.

Riksdagens Skrifvelse N:o 6.

15

§ 71.

Riksdagen skall genom fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera
kammaren inom sig utser tjugofyra, välja fullmägtige att jemlikt särskilda
reglementen, riksbankens och riksgäldskontorets medel och tillhörigheter
förvalta. Fullmägtige skola i hvardera verket vara sju och
väljas å lagtima Riksdag för tiden från valet, till dess sådant val under
tredje året derefter försiggått. Valen ske medelst slutna sedlar. Ordförande
bland fullmägtige väljes särskild!. Af de öfrige sex skola två
årligen afgå. Då på en gång val af samtlige fullmägtige eger rum, bestämmes
genom lottning den ordning, i hvilken fullmägtige, ordföranden
undantagen, skola afgå. Afgående fullmägtig kan återväljas. Har fullmägtig
före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden afgått, eller
har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för
honom återstått. Då val af ordförande i någotdera verket skall ega
rum, utses denne före öfrige fullmägtige. Val för längre tjenstgöringstid
verkställes före val för kortare.

Fullmägtige välje sjelfve bland sig vice ordförande; egande
den, som bland fullmägtige förer ordet, afgörande röst, derest i frågor,
som hos fullmägtige komma under omröstning, rösterna för två skiljaktiga
meningar utfalla lika.

Stockholm den 7 mars 1894.

Med undersåtlig vördnad.