Riksdagens Skrifvelse N:o 68
Riksdagsskrivelse 1897:68
- kammare
- riksdag
- tvåkammaren
- session
- lagtima
- Antal sidor
- 4
Riksdagsskrivelser
Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.
Riksdagens Skrifvelse N:o 68.
7
N:o 68.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 maj 1897.
— — — — Andra Kammaren den 5 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Konql. Maj:ts
till Riksdagen gjorda framställningar dels med förslag till
förordning angående skyddskoppympningen i riket, dels
ock om höjning af anslag dertill.
(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 4 och memorial n:o 6.)
Till Konungen.
Genom en den 4 december 1896 aflåten proposition, n:o 4, har
Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen
bifogadt förslag till förordning angående skyddskoppympningen i riket.
Med underrättelse, att, derest de i nämnda förslag angifna grunder
för skyddskoppympningens ordnande vunne Riksdagens godkännande,
Eders Kongl. Maj:t vore sinnad att utfärda särskildt vaccinationsreglemente,
har förslag till sådant reglemente blifvit propositionen bifogadt.
Härjemte har Eders Kongl. Maj:t uti den till Riksdagen, den 16
januari innevarande år aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd
och behof under riksstatens åttonde hufvudtitel i punkten 21 föreslagit,
att, anslaget till vaccinationens befrämjande måtte med titelns
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 68.
ändring till »anslag för skyddskoppympningen» höjas med 2,800 kronor,
eller från 7,700 kronor till 10,500 kronor, och såsom reservationsanslag
i riksstaten uppföras.
Riksdagen har pröfvat de skäl, som enligt statsrådsprotokollet,
för den 4 december 1896, vederböraude departementschef framdragit
för det i den särskilda propositionen framstälda förslag till förordning,
men har ej af dem kunnat öfvertygas om nödvändigheten af den genomgripande
förändring i lagstiftningen angående vaccinationen, som förslaget
innebär. Departementschefen har sjelf anmärkt, att efterlefnaden
af nuvarande påbud om vaccinationens begagnande haft till följd, att
smittkopporna, som förut ofta anstalt svåra härjningar bland Sveriges
inbyggare, på senare tid uppträdt mera sällan och mycket lindrigare.
Detta synes äfven med fullkomlig tydlighet ådagaläggas af såväl den
vid propositionen fogade tabellen n:o 2 som den likaledes bifogade
grafiska framställningen öfver i Sverige inträffade dödsfall af smittkoppor
på hvarje million invånare under åren 1749—1894. Af den
senare framgår, att efter vaccinationeus införande i Sverige antalet
dödsfall, förorsakade af smittkoppor, högst få år stigit öfver 500 på
millionen invånare — sedan år 1810 endast fyra gånger och deraf ej
mer än en gång, nemligen år 1874, nalkats tusentalet — men deremot
under många år ej ens belöpt sig till ett hundra. Vid jemförelse med
den föregående tiden, då en på liknande sätt beräknad dödsprocent af
3,000, 4,000, 5,000 eller ännu mer ej varit ovanlig, tyda ofvannämnda
siffror på, att ganska tillfredsställande förhållanden uti ifrågavarande
hänseende inträdt. Tabellen n:o 2 ådagalägger bland annat, att i Sverige
under de tio åren 1885—1894 hela antalet kända dödsfall i smittkoppor
intet år öfverst.igit 25 och de flesta åren icke ens uppgått till 10. Om
också detta delvis kan bero derpå, att någon mera utbredd koppepidemi
icke uppträdt under sagda tid, torde böra bemärkas, att, enligt hvad
den grafiska framställningen utvisar, någon lika lång tidsperiod aldrig
förut kunnat förete lika fördelaktiga siffror. På grund häraf, och då
Riksdagen ej har sig bekant, att något missnöje med nu gällande
vaccinationsbestämmelser framträda åtminstone ej i allmännare omfattning,
har det synts Riksdagen, som om något stöd för yrkandet om
skärpning i de nuvarande bestämmelserna angående vaccinationen icke
Riksdagens Skrifvelse N:o 68. 9
kan hemtas derifrån, att samma bestämmelser skulle på senare tid
hafva visat sig otillräckliga.
Det skulle visserligen kunna tänkas, att förhållandena kunde
blifva ännu gynsammare och i synnerhet säkerheten mot tillfälliga
epidemier ännu större än nu, i fall strängare bestämmelser infördes.
Men dervid har Riksdagen ansett sig dels böra tillse, huru vida synnerligen
fördelaktigare förhållanden än de i Sverige rådande i verkligheten låta
sig vinnas, och dels böra vid bedömandet af reformer i detta hänseende
afväga de eventuella fördelarne mot de olägenheter, som1 komma att
uppstå.
I det förstnämnda afseendet har Riksdagen funnit värdefulla upplysningar
kunna inhemtas af den propositionen bifogade tabell n:o 1,
hvilken utvisar, att af de derstädes upptagna länder i Europa endast
Skottland och Irland kunna uppvisa gynsammare siffror än Sverige.
Enligt departementschefens redogörelse är dock i dessa länder visserligen
vaccination obligatorisk, men icke ^vaccination. Alla öfriga i
tabellen upptagna länder, äfven de, hvarest en strängare lagstiftning i
ämnet, liknande den af Eders Kongl. Maj:t nu föreslagna, är gällande,
visa ofördelaktigare siffror. Om också detta delvis kan bero på ogynsammare
sanitära förhållanden i allmänhet, torde likväl enligt Riksdagens
åsigt, då Sverige således får anses vara i ifrågavarande afseende bland
de allra bäst lottade land i Europa, ej heller af jemförelse med utlandet
något skäl till förändring af nuvarande lagstiftning kunna hemtas.
Men äfven under förutsättning, att någon fördel i ifrågavarande
hänseende skulle kunna vinnas genom införande af de skärpta bestämmelser,
som Eders Kongl. Maj:t föreslagit, håller Riksdagen före, att
de stora olägenheter och svårigheter, som deraf skulle förorsakas allmänheten,
vida öfverväga fördelarne. Vaccinationen, sådan den nu bedrifves,
synes hafva tillvunnit sig allmänhetens förtroende, och Riksdagen
är öfvertygad, att detta skall framdeles blifva förhållandet i allt
högre grad. Deremot befarar Riksdagen, att de stränga bestämmelser,
som innefattas i Eders Kongl. Majrts förslag, möjligen kunna bland
befolkningen väcka ovilja, hvilken särskildt torde komma att vända sig
emot de föreslagna straffbestämmelserna. Förtroendet för skyddskoppyrupningen
skulle, enligt Riksdagens förmenande, till och med kunna
derigenom rubbas.
Hvad Eders Kongl. Maj:ts förslag innehåller om upprättandet af
eu anstalt för framställande af animal vaccin synes deremot Riksdagen
vara behjertansvärdt. De enda anmärkningar, som efter Riksdagens
mening kunna med fog framställas mot det nuvarande vaccinationsBih.
till Riksd. Prof. 1897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Höft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 68-
systemet, torde nemligen gälla användningen af humaniserad lymfa,
enär det utrönts, att derigenom, om också endast i undantagsfall, smitta
kunnat öfverföras till den vaccinerade. Då det ju bör vara för staten
ytterst magtpåliggande, att densamma, hvilken påbjuder vaccination,
dervid tillhandahåller absolut ofarlig lymfa, finner Riksdagen hvarje
sådant, om ock sällsynt, fall innebära tillräcklig maning till en förbättring
i nu anmärkta hänseende. Riksdagen har derför ansett, att
frågan om anstalten för beredande och tillhandahållande af animal
vaccin bort tagas under öfvervägande, oberoende deraf att Eders
Kongl. Maj:ts förslag till förordning angående skyddskoppympning^!!
icke vunnit Riksdagens godkännande.
Då genom Riksdagens beslut frågan om ny vaccinationslagstiftning
förfallit, kunna de uti statsrådsprotokollet den 14 januari omförmälda
förslag till utgiftsstater icke till efterrättelse fastställas. Riksdagen
antager emellertid, att äfven med bibehållande af nuvarande
vaccinationsbestämmelser kostnaderna för en anstalt för beredande af
animal lymfa torde förorsaka att en höjning i anslaget, på sätt Eders
Kongl. Maj:t föreslagit, blifver erforderlig.
Riksdagen får sålunda för Eders Kongl. Maj:t anmäla, att Riksdagen:
dels
funnit Eders Kongl. Maj:ts förslag till förordning angående
skyddskoppympningen i riket icke kunna bifallas;
dels ock på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts framställning om
höjning af ifrågavarande anslag och ändring af dess titel, att, på det
Eders Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att låta bereda och tillhandahålla
erforderlig mängd animal vaccin, anslaget till vaccinationens befrämjande
höjts med 2,800 kronor, eller från 7,700 kronor till 10,500
kronor, och såsom reservationsanslag i riksstaten uppförts.
Stockholm den 5 maj 1897.
Med undersåtlig vördnad.
Riksdagsskrivelser
Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.